Skånsk svartsjuka slutade med straffarbete
Bild skapad med stöd av AI
När vi på Släktingar forskar åt våra kunder händer det med jämna mellanrum att vi träffar på personliga tragedier. Händelser som berör. Så skedde nyligen när vi tittade lite närmare på en familj utanför dagens Höllviken i sydligaste Skåne. Vi reser nu tillbaka till slutet av 1800-talet.
Tredje generationens soldat
Vi befinner oss geografiskt i byn Kämpinge som på den danska tiden varit en helt egen socken med egen kyrka. Nu hörde den dock till Rängs socken. Hit flyttade 1851 soldaten Jöns Persson Qvant (1824-1901). Han följde i sina fäders fotspår mer än de flesta. Såväl hans far som farfar hade tjänat kronan som soldater.
I mellandagarna 1850 gifte sig Jöns Qvant med den jämnåriga Ingar, dotter till en sjöman i samma by. Paret gick sju barn tillsammans varav fem överlevde de kritiska småbarnsåren. Vid denna tid var barnadödligheten fortfarande relativt hög.
Jöns blir änkling
Sommaren 1882 avlider Ingar, 58 år gammal. Jöns lever dock inte ensam länge. Redan året därpå flyttar den blott 23 år gamla hushållerskan Hanna in hos honom. Ett förhållande inleds mellan de två, ett förhållande som skulle resultera i fyra barn. Jöns och Hanna gifter sig dock aldrig men ”bodde tillsammans som gift folk” enligt en senare beskrivning. Deras liv tillsammans var dock kantat av konflikter och kanske till och med fysiskt våld att döma av vad som senare utspelade sig.
Att ett par lever tillsammans så pass länge utan att gifta sig var vid denna tid inte särskilt utstickande om man ser till hela landet. Däremot var det trots allt ovanligt på landsbygden i södra Sverige.
Misshandel och straffarbete
1898 hade förhållandet mellan Jöns och den betydligt yngre Hanna nått vägs ände. Hanna tröttnade på eländet och flyttade in hos en granne. Detta uppskattades inte av Jöns Qvant som drevs av svartsjuka och var ute efter hämnd. Strax före jul tog han med sig ett jaktgevär och måttade ett kraftigt slag med pipan mot Hannas huvud. Hon lyckades sån tur var skydda sig med handen men skadade denna så svårt att hon tvingades söka vård på lasarettet i Trelleborg. När hon återvände hem några dagar senare anmälde hon misshandeln som mycket väl kunde ha slutat mycket värre.
Den 13 februari 1899 dömdes Jöns Persson Qvant vid Oxie och Skytts häradsrätt till straffarbete i två månader. Några senare skärmytslingar mellan de två tycks lyckligtvis inte ha ägt rum. Förhoppningsvis lärde han sig sin läxa, om inte annat för de fyra unga barnens skull.
Kyrkböckerna berättar inte allt
När man börjar studera andra källor än husförhörslängder och kyrkböcker i sin släktforskning så får man ofta helt ny information. I det här fallet framkommer det exempelvis att Jöns Qvant efter avskedet från soldattjänsten livnärt sig som snickare. Denna uppgift finns aldrig noterad i husförhörslängderna. Där kan han heller aldrig se att Hanna lämnat honom utan hon står fortfarande skriven i samma hushåll med parets fyra ”oäkta” barn.
Våld i nära relationer har alltid förekommit och tyvärr är det fortfarande en del av vardagen för alltför många kvinnor i vårt land.