Bagare och fältskärer i Nyköpings-familjen Thöle
Nyköping 1690 från Suecia antiqua et hodierna.
Under 1500- och 1600-talen fanns det en stor andel tyskar i de svenska städerna. Det handlade oftast om rika köpmän från de gamla hansastäderna och skickliga hantverkare som sökte mindre konkurrens. Sverige låg vid denna tid ofta ganska långt efter kontinenten och var i behov av kvalificerad arbetskraft. Detta ser vi inte minst i form av valloninvandringen under 1600-talets första årtionden. Här ska vi dock titta lite närmare på några tyska familjer i Nyköping.
Nyköping – en snabbt växande stad
Exakt när Nyköping blev stad är oklart. De äldsta bevarade stadsprivilegierna är från år 1315 men staden är sannolikt ett halvsekel äldre än så. Redan vid 1200-talets slut fanns här såväl en kunglig borg som mynthus och franciskanerkloster. Staden blev snabbt en viktig centralort för såväl kungahuset som handel. Under 1500-talets slut växte Nyköping mycket snabbt. 1573 står 81 borgare skrivna i staden men redan 1584 hade antalet ökat till 168.
Bagar-famlljen Thöle
Senast på 1640-talet hade en bagare vid namn Zakarias Thöle slagit sig ner i Nyköping med sin hustru och flera barn. Möjligen ägnade han sig liksom en del andra kollegor även åt spannmålshandel. Han arrenderade åtminstone en gård på landsbygden under en tid. Hans ursprung är okänt men möjligen kom han liksom flera andra Nyköpings-bekanta från Lübeck eller någon närliggande ort. Den betydligt mer kände Joakim Danckwardt (1565-1648) bidrog säkerligen till en betydande invandring från sin födelseort, däribland en blivande måg till bagaren Thöle.
Zackris bagares dotter Gertrud 1648 med bagarmästaren Baltzar Hoffler (ca 1614-1692), även han av tysk härkomst. Bland deras närmast följande ättlingar finns åtskilliga bagare i Nyköping och Stockholm. Deras sonsons son – även han kallad Baltzar Hoffler (1720-1797) – reste 1744 till Nederländerna för att utbilda sig till porträttmålare. Han finns idag representerad bland annat på Nationalmuseum. Bland parets många nu levande ättlingar kan nämnas den hyllade operasångerskan Anne Sofie von Otter.
Zakarias Thöle hade ytterligare en dotter vid namn Katarina. Hon gifte sig första gången med fältskären Henrik von Mellen (ca 1625-1665) från Lübeck. Efter att ha varit änka ett par år gifte hon om sig med kronobefallningsmannen Johan Bertilsson Nordman (1643-1698) som 1682 blev borgmästare i Linköping. I andra giftet föddes sonen Anders som adlades Ehrenfelt.
Knivar och brännvin – barberare och fältskärer
Idag har en barberare och en kirurg mycket lite gemensamt med varandra. Men så såg det inte ut på 1600-talet då dessa två yrkestitlar i princip var synonyma med varandra. Efter att munkar under senare delen av 1200-talet förbjudits att utföra operationer så övertogs denna syssla allteftersom av badmästare och bardskärare (barberare). Uppgifter som att klippa hår och skägg kombinerades med att åderlåta, dra ut tänder och bedriva sjukvård i krig. Det senare handlade ofta om amputationer med brännvin som enda bedövningsmedel med invalidisering till följd.
1496 fick bardskärare ett eget skrå i Sverige och 1571 beslutade kung Johan III att bardskäraämbetet skulle förse den svenska armén och flottan med fältskärer – det vill säga den tidens kirurger.
Zakarias Thöles söner
Förutom de två döttrarna så blev Zakarias Thöle och hans till namnet okända hustru föräldrar till tre söner som nådde vuxen ålder. Dessa hette Kristoffer, Peter och Fredrik. Kristoffer blev inspektor över tobakshandeln och gjorde sig kanske inte särskilt populär hos borgerskapet som inte alltid följde reglerna till punkt och pricka. Att vissa företagare och affärsmän ogillar statens reglering är inget nytt påfund.
Peter Thöle var den son som skulle följa i faderns fotspår. Han lämnade dock Nyköping och slog sig ner som bagare i den kungliga huvudstaden. Där blev karriären dock kortvarig och han avled i ganska unga år. Hans änka Margareta gifte snart om sig med hovmästaren Claes Holm.
Fredrik Thöle utbildade sig liksom svågern Henrik von Mellen till barberarmästare och stannade kvar i Nyköping men inte heller han blev särskilt gammal. Han gifte sig med prästdottern Katarina Malmenia från Stora Malm vars två bröder adlades Söderhielm och Cedercrantz. Katarina gifte efter hans död om sig med kyrkoherden Olaus Laurentii Marelius (ca 1616-1694) i Halla församling.
Alla tre söner avled i ganska rask följd kring 1670-1675. I samband med detta uppstod en del tveksamheter kring förmynderskap, skulder osv. med avseende på systern Katarinas omyndiga barn från första äktenskapet.
Har du själv förfäder bland borgerskapet i 1600-talets svenska städer? Då är sannolikheten mycket stor att du också har rötter i Tyskland.