Förkasta inte AI – varje verktyg har sin plats
Vi lever i en märklig tid på många sätt och vis. Den kontroversiella entreprenören Elon Musk hävdade vid något tillfälle att det är mest sannolikt att vi alla lever i en simulerad värld. Det var kanske mest ett PR-trick men det har onekligen blivit allt svårare att avgöra vad som är på riktigt. Samtidigt tycks det för många också spela mindre roll vad som är sant. Detta hänger till stor till ihop med utvecklingen inom AI. Men ska då vi släktforskare förkasta AI?
Det här blir ett kort inlägg i debatten kring AI. Jag läste nyligen en kommentar från en erfaren släktforskare med koppling till Sveriges Släktforskarförbund. Det enda hen ville visa var hur misslyckat det varit för en släktforskande amerikan att försöka hitta uppgifter i Sverige med hjälp av AI. Hen konstaterade krasst att ”allt är inte guld som glimmar”. Så må vara.
Ny teknik – roten till allt ont?
Den här typen av kommentarer påminner lite om hur debatten börjat när TV, internet eller datorer gjorde sitt intåg. En del är rädda för ny teknik, andra tycker inte den behövs och ytterligare några förstår inte hur den kan användas. Så har det alltid varit och så kommer det vara även i framtiden när nya uppfinningar, produkter och tekniker gör sitt intåg. Att så kategoriskt avfärda och svartmåla ny teknik på det viset tycker jag dock är både missvisande och oansvarigt.
AI löser inte alla problem
Kommentaren ovan är sann på EN punkt. Man kan inte applicera AI hur som helst på varje givet problem och tro att man har lösningen. Inte ens stora företag lyckas bra. Se bara på den katastrofala AI-översättningen som SVT och TV4 använt sig av. Där är det extra allvarligt eftersom resultatet måste vara så gott som 100% korrekt. Men samma förutsättningar gäller för vilket verktyg du än använder. Du behöver dels grundläggande kunskap om hur verktyget fungerar och dels behöver verktyget vara utformat för uppgiften. De flesta av oss har en kniv i hemmet men det går fortfarande att skada sig allvarligt eller förstöra maträtten om den används fel. Trots det får den väl ändå anses vara ett användbart verktyg?
Om vi lyfter blicken från släktforskningens värld så är AI näst intill ovärderligt. Redan nu har AI använts framgångsrikt vid utvecklingen av åtskilliga nya produkter. AI har kunnat ge vissa diagnoser inom sjukvården bättre än läkare. Funktionsnedsatta har kunnat dra nytta av tekniken på en rad olika sätt för att få en förbättrad livskvalitet.
AI är inte en släktforskare – men däremot släktforskarens vän
Vi kan ändå konstatera att AI INTE är en släktforskare. Den kan – åtminstone inte inom en snar framtid – inte ersätta oss erfarna forskare. Den kan inte heller transkribera äldre text bättre än vi som läser den tämligen obehindrat. Detta är naturligtvis inte samma sak som att tekniken är värdelös – tvärtom. Såväl Riksarkivet som Arkiv Digital har det senaste året nyttjat AI på ett utmärkt sätt. AI kan bläddra igenom och läsa stora mängder arkivmaterial på mycket kort tid. Arbete som tidigare varit helt omöjligt att finansiera kan nu utföras med godtagbart resultat. Här spelar det mindre roll att det blir fel här och var. Poängen är att materialet kan indexeras och göras sökbart för oss släktforskare. Det här är förmodligen också den främsta enskilda styrkan hos AI – att hantera och analysera stora mängder data.
Så – låt oss alla välkomna och lära av den nya tekniken istället för att lägga tid och energi på att svartmåla den eller beklaga oss över att vi inte förstår den. Sen finns det naturligtvis också de som försöker använda ny teknik med tveksamma eller rent av onda avsikter och det finns juridiska aspekter att diskutera.
God fortsättning på det nya året!