Prästen som blev seriemördare

Denna gång vänder vi blicken mot de djupa värmländska skogarna. I vintermörkret en kväll som denna så passar denna berättelse om ond bråd död kanske extra bra?

Från bondehem till predikstolen

På gården Bredtvet i Brålanda socken, numera i Vänersborgs kommun, föddes en decemberdag 1803 en pojke som fick namnet Anders. Då var det ett välmående bondehem men fadern slutade sina dagar som backstugusittare och Anders växte till stor del upp i fattigdom. Han hade dock en morbror vid namn Johan Nordahl som var präst i Nössemarks församling i Dalsland. Denne hjälpte Anders att finansiera högre studier, något som hade varit omöjligt på egen hand.

Den unge Anders läste först i Vänersborgs skola, blev 1824 elev vid Skara läroverk och slutligen inskriven som student vid Uppsala universitet 1829. 1831 prästvigdes han och blev sockenadjunkt (prästens medhjälpare) i Skålleruds församling. Där verkade han också som skolmästare vid Upperuds bruksskola. I likhet med de flesta studenter så valde han ett släktnamn nämligen Lindbäck.

Till Värmland

Efter 30 år i Skållerud blev Anders Lindbäck slutligen år 1861 antagen som kyrkoherde i Silbodals församling vid Årjäng i Värmland, en vid denna tiden relativt fattig skogsförsamling. Här fortsatte han i likhet med många av sin tids kollegor kampen mot alkoholen. Nykterhetsrörelsen svepte under hans ämbetstid över landet som en löpeld och det var i huvudsak prästerskapet som drev på.

Ett misstänkt dödsfall

Den 15 december 1864 avled den förre handlaren Anders Lysén i Silbodal, 54 gammal. I dödsnotisen har Anders Lindbäck själv uppgivit slag som dödsorsak. Anhöriga till Lysén fattade dock så småningom misstankar om att något inte stod rätt till och begärde i februari gravöppning varpå kvarlevorna obducerades. Misstankarna visade sig stämma då man upptäckte att Anders Lysén i själva verket blivit förgiftad!

I Silbodals dödbok har Anders Lyséns dödsorsak ändrades från slag till ”Förgiftad af Kyrkoherde Lindbäck!!”.

Mördaren blir seriemördare

Under den kommande rättegången vid Nordmarks häradsrätt slog man fast att kyrkoherden Anders Lindbäck inte bara mördat en utan tre(!) församlingsbor under loppet av ett par månader. Det kunde dock slutat ännu värre då han försökt mörda fyra ytterligare. De två mordoffren var änkan Karin Persdotter i Huken och inhyseshjonet Nils Pettersson i Fårskog som bägge i dödboken uppges ha avlidit av ”ålder”. Anders Lindbäck erkände handlingarna inför rätten men menade att han begått morden av barmhärtighet. Han önskade helt enkelt minska församlingens kostnad för de fattiga som behövde understöd – den tidens socialbidrag. Morden utfördes genom att han spetsade nattvardsvinet med arsenik. Häradsrättens utslag kunde inte bli något annat än dödsstraff.

Slutet nalkas

Det skulle dock dröja innan straffet kunde verkställas. I likhet med alla andra dödsstraff så skickades ärendet vidare till hovrätten. Där var man rejält missnöjd med hur Nordmarks häradsrätt hade utfört såväl undersökningen som själva rättsprocessen. Häradsrätten tvingades behandla mordfallen ytterligare en vända men utfallet blev detsamma – Lindbäck befanns på nytt vara skyldig till tre mord och fyra mordförsök och dömdes till dödsstraff.

Kyrkoherdens avrättning skulle ske genom halshuggning vid fängelset i Karlstad. Men så långt gick det aldrig. Anders Lindbäck tog saken i egna händer och begick självmord genom hängning den 25 november 1865.

Så kallade barmhärtighetsmord äger rum med jämna mellanrum i Sverige än idag men då handlar det oftast om dödshjälp till svårt sjuka. Här kan man kanske snarare misstänka att prästen ansåg att församlingens övriga medlemmar skulle få det bättre utan den ekonomiska bördan av de fattiga. När det gäller handlaren Lysén – den sista av de tre offren – så verkade han dock även ha haft egna rent ekonomiska motiv till mordet.

Eftermälet

De tragiska händelserna i Årjängs skogar har givit upphov till flera skillingtryck. Så här lyder en vers i ett av dessa:

Rågan uppå sina brott han gjorde
Med att söka mörda sist sig själv —
Och en avgrunds kval han lida borde,
Förr’n hn kommer uppå Stygens älv.
Satan nog skall ta sitt rov behändigt —
Ur hans klor han mera ej kan gå;
Lika svart är Lindbäck innanvändigt
Såsom han som präst synts utanpå.

Lästips

För den som vill fördjupa sig i de tragiska händelserna i Silbodal presenterar vi några lästips nedan. Så sent som 2014 utkom Caroline Erikssons roman ”Inga gudar jämte mig.” som bygger på Anders Lindbäcks liv och gärningar.

• Bondeson, Lars (1995). ”Giftmordsprästen i Silbodal: en psykologisk gåta : ”Silbodals gamla prästgård berättar””. Karlstads stiftsbok (Karlstad : Stiftskansliet, 1969-) 1995/96 (84),: sid. 150-154. ISSN 0280-0705. Libris 2098804
• Janson, Erik (2007). ”Mordängel i prästkappa”. Svenska turistföreningens årsbok 2007,: sid. [136]-149 : ill.. 0283-2976. ISSN 0283-2976. Libris 11156589
• Lindholm, Johannes (1890). F. kyrkoherden i Silbodal Anders Lindbäck och sjuke Daniel Andersson i Huken: tvenne oförliknelige mäns lefnadsteckningar. Chicago, Ill.: Chicago-bladet. Libris 860905
• Lyttkens, Yngve (1946). Giftmorden i Silbodal. Stockholm. Libris 197440
• Svanqvist, Staffan (2025). Hembygden Dalsland 2025: Anders Lindbäck – präst och giftmördare.

Skönlitteratur

• Ekström, Per Olof (1971). Arsenik och nattvardsvin: en roman om Silbodalsprästen Anders Lindbäck. Göteborg: Zinderman. Libris 1220726
• Eriksson, Caroline (2014). Inga gudar jämte mig. ISBN 9789137141848. Forum.

• ← Skånsk svartsjuka slutade med straffarbete
• Intervju med Gustav II Adolf →