Kvinnsperson, mamsell och högvälboren – ett myller av titlar
Bild skapad med stöd av AI.
När vi reser är vi än idag ganska vana vid att fylla i en engelsk titel som Mr eller Mrs. Men när vi börjar släktforska så stöter vi på en lång rad olika titlar som inte alls används i dagens moderna värld. Det är titlar som inte är yrken utan bara beskriver en persons status. Så vad betyder egentligen kvinnsperson eller högvälboren?
En gammal tradition
Social status kan vara viktigt för människor även i dagens samhälle men förr i tiden lyfte man fram det tydligare. Ännu vid 1900-talets mitt var många noga med att ett Herr eller Fru skulle synas i telefonkatalogen. Går man ännu ett par hundra år tillbaka i tiden så myllrar det av allehanda titlar i våra arkiv. Kulmen kom under 1600- och 1700-talen men under 1800-talet minskade användningen snabbt.
De flesta titlar var könsbundna. Det var bara män som utbildade sig och arbetade för staten. Kvinnor beskrevs istället utifrån deras civilstatus, familjebakgrund och leverne. Ett minst sagt ålderdomligt och främmande synsätt för oss 2000-talssvenskar.
Historiska titlar
Nedan följer en lista över några av de titlar man kan stöta på i arkiven under sin släktforskning. Undrar du över någon som saknas här? Fråga oss gärna.
- Allerhögste – antyder att en instruktion kommer från högsta ord, dvs. kungen.
- Hedervärd – en hederstitel för de lägre stånden, exempelvis en riksdagsman från bondeståndet.
- Hustru – en gift kvinna, antyder ofta att kvinnan är änka vid en vigsel.
- Höglärd – antyder att personen har en högre utbildning, användes främst om präster.
- Högvälboren – oftast en titel reserverad för grevar och baroner.
- Högvördig – användes främst för högre präster.
- Klandervärd – ungefär detsamma som ohederlig.
- Kvinnsperson – något nedsättande om ogift kvinna som ofta fött barn utom äktenskapet.
- Mademoiselle/Demoiselle – dotter till välbärgade borgare och präster.
- Mamsell – dotter till välbärgade borgare och präster.
- Oklanderlig – ungefär detsamma som hederlig.
- Välbetrodd – användes ofta om kronans tjänstemän, exempelvis länsmän.
- Välboren – en titel som användes om adliga personer.
- Vällovlig – ett epitet som ofta förknippas med en representant för borgerskapet.
- Vällärd – antyder att personen har en högre utbildning.
- Ärevördig – användes främst om präster.