Kortspel och öl ledde till döden
Bild skapad med stöd av AI/Google
Alkohol har alltsedan människan började bruka drogen till vardags varit inblandad i åtskilliga våldsdåd. Det som i vanliga fall på sin höjd hade blivit en hetsig diskussion kan med några promille i kroppen snabbt eskalera till fysiska sammandrabbningar. Så ser det ut idag och så var det även på 1600-talet då denna historia utspelar sig.
Kortspel – ett populärt tidsfördriv
Kortspel har varit en populär sysselsättning i flera hundra år och har lockat såväl unga som gamla. Även om mycket av spelandet idag har flyttat till nätet – inte minst vad gäller poker – så finns det fortfarande ett Uno på så gott som varje skolfritids. I Sverige slog kortspel igenom på allvar under kurorternas storhetstid på 1700-talet. Kille, vira och skitgubbe spelades av var man under 1800-talet. Men redan på 1520-talet omtalas kortspel i svenska skriftliga källor och en fransk kortlek från 1560-talet har hittats under kyrkans korbänkar i Lund.
Samkväm på krogen
Vi befinner oss nu år 1657 på Bispgården i Fors socken i Jämtland, eller Biskopsgården som den då kallades. En dag i februari hade gästgivaren Pål Persson hämtat öl i samband med att kommissarien Karl Sparre reste genom orten på sin väg mot Ångermanland. När skjutsbönderna samlades hos gästgivaren efter att ha kört kommissarien började de spela kort om pengar. När Anders Pålsson från Bispgården spelade med en 20-årig bonddräng vid namn Sven Nilsson råkade han av misstag spela fel kort vid ett tillfälle.
De bägge kortspelarna började gräla, dra varandra i håret och slutligen ta till nävarna. Efter att ha skilts åt av gästgivaren Pål Persson så gick Anders fram till spisen, fattade en glödslev (liten spade eller skyffel av trä, järn eller mässing att maka glöden i en eldstad med) och slog Sven två gånger över axeln. I inledningen av bråket tycks det också ha varit Sven som fick ta emot de värsta smällarna. Nu skyndade gästgivaren Pål Persson åter till och skilde de två slagskämparna åt.
Misshandel och ånger
Sven gick nu ut ur stugan och försökte få Anders att fortsätta slåss med honom på gården men det tackade motparten nej till. Efter en stund återvände ynglingen till stugan och tog själv tag i glödsleven från spisen. Anders fick ett hårt slag mitt i huvudet som spräckte huvudskålen och ytterligare ett slag över axeln. Därefter flydde Sven från platsen och ut på gården men gästgivaren rusade efter och fick tag i honom.
Pål Persson kallade på den skadade Anders Pålssons bror och granne Anfin för att denne skulle hjälpa Anders hem. Den unge Sven Nilsson verkade till en början ha ångrat sitt tilltag. Redan dagen därpå fick han hem till Anders för att se hur det stod till med honom. Några dagar sedan så försökte emellertid Anders Pålssons bror få till en förlikning med Sven men blev ivägkörd av brodern Ivar som ”badh fahnen taga honom och födan emädan han hafwer förbruttit sigh”.
Anders avlider och Sven rymmer
När Sven besökte Anders Pålsson i hemmet var han allvarligt skadad och svag. När prästen kom på besök någa dagar senare yrade han och visste inte riktigt vad som hänt honom. 19 dagar senare var han död. Sven Nilsson själv hölls till en början med vakt i Fors socken i 18 dagar varefter han fördes till Ragunda där tingen hölls. Där var det lite si och så med vakthållandet och vid ett tillfälle rymde fången ”åt Sverige” (uppenbarligen ansåg jämtarna sig inte riktigt vara en del av Sverige än). Länsmannen Esbjörn Jonsson förhördes efter sommaren om detta och försvarade sig med att det var en svår köldknäpp när Sven kom från Fors. Därför beslöt man sig för att fången skulle stanna ett dygn i taget hos varje bonde med två vakter.
Det hela slutade vid rätten med att länsmannen och bonden Per Eriksson i Kullsta – från vars vakt Sven rymt – bägge fick böta 40 mark.
Vad som sedan hände med den unge Sven Nilsson är okänt. Slagsmål som detta var hur som helst ganska vanligt förekommande på gästgivargårdarna runt om i landet under 1600- och 1700-talen. Lyckligtvis slutade de inte alltid så illa men tyvärr fanns det ofta såväl vapen som tillhyggen i närheten av alkoholen.