Prästens kamp för upprättelse slutade i graven
Under 1700-talet och 1800-talet var alkoholmissbruket utbrett i Sverige, en utveckling som pågått över en längre tid och som var en starkt bidragande orsak till nykterhetsrörelsens framfart. Alkoholen var sedan länge en naturlig del av det sociala livet från en tid då man introducerades till dryckerna i unga år. Det var mindre riskabelt att dricka öl än smutsigt vatten fullt av bakterier men det var också många som råkade illa ut på grund av alkoholen, så även präster vilket vi ska se i denna berättelse från Bohuslän och mitten av 1700-talet.
Den 22 september 1742 skrevs Anders Fornelius in som student vid Uppsala universitet. Han prästvigdes två år senare och fick därefter tjänstgöra som adjunkt i Myckleby socken på Orust där han skulle assistera församlingens kyrkoherde. Han bodde på prästgården innan han gifte sig med prästdottern Katarina Nöring (ca 1719-1784). Tillsammans flyttade de in hos Katarinas mor på gården Haga i Stala socken som då varit änka i nästan 20 år.
1753 blev Anders Fornelius komminister i Myckleby pastorat och han skötte till synes sitt arbete utan större bekymmer fram till den ödesdigra dagen den 29 februari 1756. Denna dag skulle Anders hålla gudstjänst och begravning för amiralitetslöjtnant Helge Bruhns hustru Stina Reuterberg i den gamla medeltida stenkyrkan i Torps församling vilket slutade med en personlig katastrof för den unga prästen.
På grund av sitt märkliga beteende denna dag så stämdes Fornelius till häradstinget i Svanesund några veckor senare. Han anklagades för att ha varit ”av starka drycker överlastad” vilket lett till mässfall, det vill säga en inställd gudstjänst, och att Stina Reuterbergs lik lämnats obegravt på kyrkogården vid Torps kyrka. Inte mindre än tjugo vittnen var kallade till denna omfattande rättegång mot kyrkans representant.
Anders Fornelius förnekade med bestämdhet att han skulle ha varit berusad utan att han drabbats av annan sjukdom. Han erkände dock att han tidigare samma dag tagit en sup före gudstjänsten i Långelanda kyrka, ytterligare en sup i Myckleby prästgård och sist två supar brännvin hos den sörjande familjen Bruhn i Blibräcka. Klockaren i Långelanda församling berättade att Fornelius varit ”ganska förställd” och bland annat glömt bort att läsa bönen Fader Vår och sedan försökt lämna predikstolen i förtid men stoppats av klockaren själv. Även om han själv förnekade den påstådda berusningen så vittnade Helge Bruhn att Fornelius vid ankomsten var i ett ”förvirrat tillstånd” och så drucken att han varken kunde stå eller gå utan hjälp.
Nämndemannen Jon Jonsson berättade vidare att endast ett fåtal ord kunde uppfattas från Fader Vår och Välsignelsen när liket fördes ut ur kyrkan. När Fornelius skulle rida från kyrkan fick begravningsgästerna hjälpa honom upp på hästen men han kunde varken sitta eller hålla i betslet utan lade sig raklång på hästens länd. Efter en kortare resa på hästryggen lades han i en säng vid Ödsmåls gård där han under natten trots sitt tillstånd serverades två nya supar på egen begäran. När begravningsgudstjänsten skulle hållas dök han aldrig upp utan efter en lång väntan steg Helge Bruhn in i kyrkan och sade: ”Mina vänner, här lär ingen gudstjänst bliva av, ty prästen ligger full i Ödsmåls gård.”.
Rättegången slutade med att Anders Fornelius omedelbart suspenderades från komministertjänsten. Ärendet överklagades till hovrätten 1757 men de fastställde häradsrättens dom.
Han berättade med egna ord följande:
”Predikoämbetet har jag nu i tolv års tid i Tegneby och Möckleby Pastorater förrättat, at ingen haft eller har det ringaste derpå at klaga; men hwad angår den enda fastelags söndag; så har hos Wälborne Herr Häradshöfdingen jag derom ingifwit min ödmjukaste berättelse, at sjukdom och swaghet war hufwudorsak dertill, som ock wittnen till största delen widgådt. I Långelanda Kyrkja kunde jag intet wara drucken af en liten sup brännewin, icke heller hafwa hwarken wittnen det kunnat beswärja, eller jag tillstå; men så ondt hade jag i mitt hufvud, at gnistor lupo för ögonen och det felades icke myckit at jag ju swimrat. Hurdan jag eljest war, wet Gud och jag bäst; ty jag har aldrig blifwit drucken af tre supar brännewin, då en blef tagen om morgonen, de andra efter en lång swår wägs resande.”
Hovrätten konstaterade följande i sitt beslut: ”Att Fornelius skulle ha varit drucken under predikan i Långelanda kyrka kan inte anses bevisat, och han frikänns i detta stycke. Däremot anses att han vid begravningen i Torp brutit mot §3 i 1733 års förordning om swalg och dryckenskap samt mot Kongl. Förordn. av 17 januari 1739.”.
Anders Fornelius påbörjade nu en lång och hård kamp för att återfå Svenska kyrkans förtroende och under denna period tog såväl hans ekonomi som hälsa säkerligen stryk. I en skrivelse från domkapitlet den 27 september 1758 berättas han nämligen leva i ett utfattigt tillstånd. Den 16 mars 1759 lyckades han så äntligen bli förlåten efter att också ha skrivits till kungen själv. Han blev erbjuden en tjänst i Fässberg och föreslagen som komminister i Solberga socken men han hann aldrig tillträda någon ny tjänst. Den 10 augusti 1760 avlider han hastigt i Torsby socken där han begravdes i kyrkan. Han blev endast 44 år gammal och som dödsorsak anges ”hetsig feber”. Av den gamla kyrkan i Torsby finns idag endast tornet kvar.
Från denne olycklsalige präst Anders Fornelius härstammar bland annat en av våra medlemmar. Vill du veta mer om din egen släkt i Bohuslän eller någon annanstans i Sverige? Då är du varmt välkommen att bli medlem hos oss på Släktingar.se.