Kan man lita på prästen?
Ljungs kyrka från ovan 1935.
Att följa våra släktingar i kyrkböckerna är grunden till all släktforskning. I födelseboken hittar vi födelsedatumet. Detta har vi i sin tur oftast fått från en husförhörslängd. I den har prästen noggrant – alternativt mindre noggrant – listat alla församlingens invånare med kristendomsbetyg och personuppgifter. Men hur mycket ska man lita på vad prästen skriver? Vi ska här se sett exempel på hur snett man kan hamna om man tror på allt man läser.
Med början i husförhörslängden
Vi tar oss till byn Klasbäck i Ljungs socken strax norr om Linköping. Där levde vid 1800-talets början bonden Peter Eriksson med sin hustru Stina och de två sönerna Erik (född 1805) och Sven (född 1809). Utan större svårigheter hittar vi också familjen i en av församlingens äldsta husförhörslängder:
Prästen har varit snäll nog att skriva ut exakta födelsedatum för bägge föräldrar. Tacksamt för oss släktforskare. Om datumet visar sig stämma så kan man normalt sett också förmoda att det är korrekt.
Vidare till födelseboken
Peter ska enligt husförhörslängden alltså vara född 10/12 1774 i samma församling. I födelseboken finns också helt riktigt detta datum en pojke vid namn Peter noterad. Föräldrarna uppges vara torparparet Erik Persson och Stina Persdotter i Brömshus (Bromshus). Saken är klar kan man tycka. Det måste väl ändå vara föräldrarna till Peter Eriksson i Klasbäck?
En Peter blir till två
Vid närmare kontroll av uppgifterna så uppstår viss förvirring. I databasen finns redan en Peter Eriksson med exakt samma födelsedata. Denne slutar dock sina dagar som torpare i Skeda socken på andra sidan om Linköping. Kan vi ha varit fel ute där månntro? Nej, det verkar mindre sannolikt. Denne Peters föräldrar flyttar nämligen på äldre dar även de till Skeda. Frågan kvarstår. Vem är då egentligen Peter Eriksson i Klasbäck?
Bouppteckningen ger svaret
Vän av ordning påpekar gärna att man alltid måste följa sina forskningsobjekt ”från vaggan till graven”. Ett mantra som förvisso är användbart för nybörjaren men som man ganska snart inte kan följa. Husförhörslängderna börjar inte alltid så tidigt som man önskar. Och OM det finns äldre längder så är de långt ifrån alltid särskilt detaljerade. Man måste därför förr eller senare lära sig använda en alternativ metodik i forskningen.
Ett mycket bra komplement till kyrkböckerna är bouppteckningarna. Förutom att de bjuder på en intressant inblick i våra förfäders vardagsliv så kan de även ge värdefulla genealogiska ledtrådar. Där upptas nämligen oftast den avlidnes bröstarvingar. Bouppteckningarna hittar man med vissa undantag i häradsrätternas och rådhusrätternas arkiv. När de börjar varierar, de allra tidigaste från 1600-talet finns i huvudsak i Stockholm.
Lästips från bloggen: Så hittar du bouppteckningarna
Ljungs socken hörde till Gullbergs härad. Vid sökning där hittar vi en mycket intressant bouppteckning upprättad den 20 december 1803. Den nyligen avlidne torparen Erik Persson i Svartkärret på Djupsjö ägor efterlämnade änkan Kerstin Jonsdotter. Vidare uppräknas parets gemensamma barn:
Anna och Catharina omyndiga
Jonas 18 år gammal
Maja Stina, gift med torparen Bengt Andersson i Sånstorp
OCH
brukaren Petter Eriksson i Klasbäck
Gåtan är löst! Vid närmare efterforskning visar sig Peter Eriksson i Klasbäck i själva verket vara född i juni 1776. Men varför blev det så fel? Prästen har till synes trott att det är rätt Peter i födelsenotisen. Ytterligare forskning i dessa släkter visar att de bägge Peter Eriksson är kusiner. Detta och det faktum att föräldrarna hade samma namn Erik och Kerstin/Stina gör det naturligtvis lätt att förväxla pojkarna.
Så, nej, man kan inte alltid lita på prästen. Men i ärlighetens namn bör påpekas att man ska ha en ganska rejäl dos otur om man råkar ut för just detta. Men kanske har du själv liknande exempel från din egen forskning?