Blodskam och död i de östgötska skogarna
Reijmyre glasbruk. Okänd konstnär.
Idag är debatten om hårdare straff återigen mer aktuell än på mycket länge i vårt land. Men oavsett vilken åsikt man själv har så är vi långt från 1600-talets syn på rättsskipning. Det grymma öde som drabbade två olyckliga själar i Skedevi i nordligaste Östergötland är ett tydligt exempel på detta.
Rejmyre – från bondby till glastillverkning
I Skedevi socken, nu en del av Finspångs kommun, ligger det lilla samhället Rejmyre. I modern tid är orten främst känd för sin glastillverkning vid Reijmyre glasbruk och rockfestivalen Skogsröjet. Länge var Rejmyre dock inget mer än en vanlig bondby som sannolikt brukats av samma släkter alltsedan medeltiden. Vid 1600-talets slut utspelade sig här en dramatisk familjetragedi som skulle sluta med att byn förlorade två av sina invånare.
Nils och Kerstin
På en av gårdarna i Rejmyre by bor vid denna tid bonden Nils Olofsson med sin familj. Många nybörjare inom släktforskningen ondgör sig över att uppgifter i husförhörslängderna ofta är fel. I detta exempel ser vi en konkret anledning till varför det ser ut som det gör. Alla visste helt enkelt inte ens vilket år de föddes. I häradsrättens protokoll berättas Nils Olofsson vara 48 år gammal. Hans verkliga ålder var dock 45. I samma gård bor den något yngre änkan Kerstin Nilsdotter. Kerstins far var halvbror till Nils. Bägge Nilsarna var i sin tur söner till skattebonden Olof Nilsson (ca 1587-1677) i Rejmyre. Många andra släktingar till Nils och Kerstin levde i samma by.
Inför rätta för blodskam
Det hade länge gått rykten bland bönderna i Rejmyre om att Nils och Kerstin umgåtts på olämpligt vis. Det stannade dock vid rykten till hösten 1690. Ingen hade ertappat de två med någon gärning men senhösten 1690 kallades de två grannarna till häradsrätten vid Risinge kyrka av länsmannen Erik Andersson. De anklagades för ett av de grövsta brotten man kunde tänka sig vid denna tid nämligen blodskam, det vi idag benämner incest. På 1600-talet dömde man fortfarande efter biblisk lag och detta brott var belagt med dödsstraff. Så såg det ut i teorin även en bit in på 1800-talet men då omvandlades de flesta utdömda dödsstraff till långa fängelsestraff.
Ett flertal vittnen kallades till tinget, samtliga boende i Rejmyre och mer eller mindre avlägsen släkt till de tilltalade. Det måste ha varit en hemsk period för hela familjen. Vittnena berättade bland annat att de sett Nils och Kerstin följas åt i två års tid och fattat misstankar om att allt inte stod rätt till. Om inte Kerstin hade blivit gravid till följd av umgänget så hade det antagligen stannat därvid men nu fanns ingen återvändo. Resultatet blev en son föddes på Linköpings Kungsgård och döptes till Jöns. Vad som hände med honom känner vi inte till. Av Nils Olofssons egen berättelse kan man ändå ana en viss sanning bakom tisslet och tasslet i byn. Han sade sig nämligen inte minnas om deras umgänge skett på en gemensam resa till pålsmässomarknaden i Norrköping i januari 1690 då de stannade med sina hästar strax utanför staden. Hade det varit en engångsföreteelse kan man förmoda att han skulle minnas detta.
Efter ”allvarliga förmaningar” så erkände såväl Nils som Kerstin var för sig sina handlingar. De fortsatte också att vara trogna och lojala mot varandra in i det sista. På frågan om någon av dem varit mer drivande eller tvingat sig på så svarade de att bägge bar på samma ansvar för det som skett. Bondens hustru kallades även till rätten för att svara på om hon vetat något om hennes mans otrohet. Hustrun sade sig inget ha vetat tidigare och att hon och hennes man älskat varandra.
Slutet
Domaren och nämndemännen vid häradsrätten hade i det här målet inga alternativ. Lagen var glasklar och brottet uppenbart. Nils Olofsson och Kerstin Nilsdotter dömdes därför till döden. Men som praxis var vid alla utdömda dödsstraff så remitterades ärendet vidare till hovrätten för att domen skulle fastställas. Hovrätten gick som väntat på häradsrättens linje.
I Skedevis kyrkbok hittar vi sedan följande korta notis:
Dhen 23 Novemb. justificerades på Ehrstorpa Moon Nilz Olufson och Chirstin Nilzdotter i Rägnmyhra, som uthi blodskam hafwa aflat barn tilsammans, han Nilz war Chirstins fahrbroder.
Häradets avrättningsplats eller galgbacke låg vid Rökstorp mo längst i norr i Vånga socken intill den gamla kungsvägen.
Hela den renskrivna texten från domboken och mycket mer hittar du i vår databas på Släktingar (bli kund nu).
