Från krigsfältet till predikstolen – en östgötsk bondesläkt

Ringarums kyrka

Det är numera sällan som jag vare sig forskar i min egen släkt eller hittar några nya anor. Men denna gång tänkte jag passa på att skriva lite om personer som faktiskt är mina egna släktingar och några av mina senaste nyfunna förfäder. Det är inte sällan slumpen som avgör om man kan lösa släktforskningsgåtor långt tillbaka i tiden. Nu kan man dock med fördel dra nytta av det arbete Riksarkivet och Arkiv Digital gör med hjälp av AI för att minska slumpens makt något.

Släktens ursprung

Stamföräldrarna till denna släkt var ett bondpar på 1600-talet vid namn Esbjörn Gustavsson och Kerstin Jonsdotter. De flyttar ett flertal gånger mellan frälsegårdar i gränstrakterna mellan sockarna Yxnerum och Ringarum i Östergötland. De hade åtminstone tre barn som levde till vuxen ålder – Knut, Gustav och Karin. Karin gifte sig med en bonde i Ringarum och har efterlämnat åtskilliga ättlingar inom socknen. Denna artikel kommer dock fokusera på de två sönerna Knut och Gustav.

Knut belönas av kungen

Knut Esbjörnsson uppges vara född omkring 1632 på gården Hjulerum i Ringarums socken. Sannolikt var han något yngre. I sin ungdom deltog han som ryttare i kriget mot Danmark, ett krig han till skillnad från många andra överlevde. Som tack för sin insats fick han också en belöning. I donation från kung Karl XI fick han skatterättigheten till rusthållet Drängsbo i Björsäters socken. En gård som därefter gick vidare inom släkten i många generationer.

Att släkten hade en framstående ställning i lokalsamhället framgår på många vis. Knuts äldsta son Håkan gick vidare till högre utbildning efter sin skoltid i Linköping. Efter studier utomlands vid universiteten i Åbo och Dorpat slutade han sina dagar som präst i Ringarum. Att det blev just där hänger säkerligen ihop med släktens tidiga koppling till denna församling. Liksom många andra från Björsäter kallade han sig Björling efter sin hemsocken. Man kan tycka att steget från krig till religion är långt. Men det är ganska ofta som det finns officerare och präster inom en och samma familj vid den här tiden.

Även Knut Esbjörnssons son Gustav – säkerligen döpt efter sin farbror – hade en son som studerade. Han hette Anders Björling (1708-1743) och hade precis blivit präst i Skeda utanför Linköping när han avled blott 34 år gammal.

Släktens svarta får i vita kläder

Knut Esbjörnssons bror Gustav blev borgare i Söderköpings stad. Han hade i sin tur en son Johannes som till skillnad från sina prästsläktingar kallade sig Regnér. Det är annars ett namn som är förknippat med Regna socken i nordligaste delen av landskapet. Här är inspirationen nog istället Ringarum. Även om Johannes blev präst så kan nog se honom som lite av släktens svarta får. Hans karriär inom kyrkan är nämligen kantad av bråk, stök och lokala skandaler.

1718 blev Johannes Regnér kyrkoherde i Åsbo församling vid Boxholm. Där verkar han ha kommit på kant med många församlingsbor. Han anklagades bland annat för att ha vägra flera nattvarden, ha kallat sin klockare för ”sakramenskad skälm” och sina åhörare ”getter och bockar”. Det hela slutade föga överraskande med att han år 1734 avsattes från såväl pastoratet som ämbetet. Efter visad bättring fick han en andra chans av stiftet, denna gång i Lommaryd på andra sidan Smålands-gränsen.

Det gick inte mycket bättre för den olycksalige Johannes i Lommaryd. 1744 dömdes han åter från tjänsten och 1747 blev han av med ämbetet. Stiftet gav dock inte upp hoppet om honom och han återfick prästämbetet på nytt 1751. Det var nu omöjligt att hitta någon ny ordinarie tjänst i hög ålder med tilltufsat cv. Han fick istället hanka sig fram bäst han kunde innan han avled 1761 i Ramundeboda i Närke vid 76 års ålder.

Cirkeln sluts

Vi avslutar med lite kuriosa. Det finns nämligen nu en ny kunglig koppling till denna släkt några hundra år efter Karl XI:s donation till Knut Esbjörnsson. Bland Knuts många tusen ättlingar finns ingen mindre än prinsessan Sofia. Den kungliga cirkeln är sluten 🙂

• ← Idrottsfamiljen Wranå från Vraneke och Herråkra
• Skidstjärnan Frida Karlssons släkt – från Småland till Sollefteå →