Ett tragiskt bruksöde i Uppland år 1758
Arbetade på Vattholma bruk 1955. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.
För mer än 300 år sedan föddes en flicka vid namn Anna på en gård i Lena socken i Uppsala kommun. Fadern var kolaren och bonden Isak Persson Dubois (1674-1739) vilken hade 16 barn i sina tre äktenskap. Ingen kunde då ana hur hårt hennes liv skulle komma att bli – ett liv som skulle få ett våldsamt och tragiskt slut.
Äktenskap och barn
Anna Isaksdotter Dubois gifte sig vid 22 års ålder år 1734 med smedsdrängen och vallonen Mårten Godou/Gaude som var några år äldre än hon själv. Mårten föddes vid Ullfors bruk i Tierps socken men hade flyttat till Vattholma bruk i Lena med sina föräldrar. Vid Vattholma var han själv också verksam fram till sin död den 7 april 1743 i ”gångbara febern”. Anna och Mårten fick tre gossar och en flicka tillsammans under sitt relativt korta äktenskap.
Fattigdom och elände
Livet vid bruken var hårt och arbetsamt men nu skulle Annas liv bli svårare än någonsin. Hon lämnades i fattigdom med flera små barn att försörja på egen hand. Inget nytt äktenskap planerades. Huruvida det var en egen önskan eller inte kan vi omöjligen veta. Hon strävade på i tysthet och koncentrerade sig antagligen helt på att ta hand om sina barn till dess de blivit lite äldre.
Vägen ur ensamheten
Kanske började Anna känna sig ensam allteftersom barnen växte upp och hon själv inte behövdes på samma sätt längre. Kanske började hon se sig om efter en ny make? Allt detta är självklart bara spekulationer men hur som helst så blev hon hösten 1752 mor på nytt. Dottern fick hennes eget namn och fadern uppgavs vara drängen Karl Westman vid Vattholma.
Annas utomäktenskapliga dotter Anna föds 1752. Källa: Riksarkivet
Allt går fel
Någon mer långvarig relation med Karl Westman tycks det aldrig ha blivit och ungefär nu börjar allting gå snett i Annas liv. 1754 och 1757 blev hon mor till två ytterligare barn födda utom äktenskapet. Som fäder angav hon soldaten Karl Orre och köraren Erik Eriksson Bång. Hon hade kanske gett upp tanken på en ny make och klarade inte av att ta hand om fler barn. Hon såg bara en lösning.
Barnet hon avlat med Karl Orre tog hon livet av och grävde därefter ner i en gödselstack i anslutning till bruket. Det andra barnet födde hon i hemlighet den 19 oktober 1757 i en kammare på Vattholma krog. Inför rätten berättade hon senare att hon ströp barnet till döds dagen därpå med sitt eget strumpeband.
Brottet uppdagas
Bara åtta dagar efter det sista barnet fötts upptäcktes vad Anna gjort. Hon fängslades omedelbart och fördes till Uppsala i väntan på rättegång vid Norunda häradsrätt. För den som söker efter rättsärenden så kan det vara bra att veta att brott alltid skulle hanteras där de begåtts. En regel som normalt sett gäller än idag.
Häradsrätterna sammanträdde oftast två-tre gånger per år. När något allvarligare brott ägde rum så anordnades dock extra eller så kallade urtima ting. Så skedde även i detta fall. Den 17 november 1757 anklagades Anna vid tinget för de två små barnens mord. Hon erkände de allvarliga brotten vilka man kan förmoda begicks utav desperation.
Slutet nalkas
Norunda häradsrätts nämndemän hade inget val när de dömde i målet. Anna hade begått två barnamord – ett av de allvarligaste brotten man kunde tänka sig. Hon dömdes därför till döden, en dom som remitterades vidare till Svea hovrätt för att fastställas. Detta var ett normalt förfarande och det var lite senare i tiden för det mesta så att dödsstraffen då omvandlades till långa fängelsestraff. Den ”lyxen” var emellertid inte aktuell i Annas fall.
Den 22 december 1757 lät Svea hovrätt meddela att Anna ”sig själv till välförtjänt straff, och androm till skräck och varnagel” skulle halshuggas och brännas på bål. Avrättningen ägde rum på Norunda härads avrättningsplats vid Vendelsvarv på Vikstaheden. På denna plats möttes Viksta, Vendels och Tierps socknar.
I Lena församlings kyrkbok finner man följande text:
20 october har Brukzkarlen Mårten Gaudes Enka Anna Isacsdotter i Wattholma, mördat et piltebarn – som blef uptäkt d. 27 october. Hwaröfwer höltz ransakning i Wattholm d. 17 November. Tå hon bekiende uppå sig et barnamord til som skedt 3 år före, hwar til Kunsta såldat Carl Orre bejändes war barnfader som tå war i Pommern. Undergick dödzstraffet d. 18 Januarii 1758 på Wiksta heden.
Anna Isaksdotter Dubois eget liv slutade i tragik men hon har lämnat efter sig många nu levande ättlingar genom sonen Julius Gaude (1739-1791). Julius fick säkerligen tidigt lämna det fattiga hemmet för att tjäna som dräng på olika gårdar. När han gifte sig första gången 1761 uppges han vara dräng i Salsta i Tensta socken. Snart återvände han dock till bruksmiljön och Vattholma där så många av hans släktingar arbetat.
Hej! Mitt namn är Mats Karlsson och bor i Wattholma. Jag skulle vilja att du Vincent uppger källan till denna berättelse om Anna Duboe. Om det är du själv som forskat fram detta. Den här berättelsen är nästan identisk med den som jag själv publicerade 2009 i vår hembygdstidning Änglabygden. Bara undrar
Mvh Mats
Hej Mats! Vi har samlat in rättsprotokoll för de flesta dokumenterade avrättningar i Sverige och det är det grundmaterialet som använts till denna och några andra relaterade artiklar i bloggen. Därutöver kommer också en del uppgifter som synes från kyrkböckerna. Har tyvärr inte läst din egen artikel men om vi även dragit liknande – spekulativa – slutsatser kring Annas sinnestillstånd så har vi väl haft samma förutfattade meningar om henne.
Trevlig kväll!