Vad är en tå?

Åsle tå. Bild från Falbygdens museum.

Vi känner naturligtvis alla till de där märkliga utväxterna på våra fötter men om du har släktforskat mycket i Västergötland så är chansen ganska stor att du någon gång träffat på släktingar som bott på ”byns tå”. Vad innebär då egentligen detta?

Medeltida anor

Redan i den äldre västgötalagen dyker detta begrepp upp i skrift. Här lagstadgades bland annat att om någon önskade uppföra en kvarn so fick detta inte ske till skada för någon annan ”och byns förtå fick därigenon ej skadas”. De flesta tåar låg i anslutning till något vattendrag och var den del av byns gemensamma mark där man släppte ut boskapen till bete. God och enkel tillgång på vatten var därför nödvändigt. Så gott som varje by i Västergötland hade en sådan tå.

Definition av tå från SAOB:

(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om intill by l. gård belägen (betes)mark; inhägnad betesmark för småkreatur; äv.: utmark.

Befolkningen ökar

Så småningom växte befolkningen i de gamla västgötska byarna och den fattigare delen av befolkningen som inte ägde egen mark fick allt svårare att hitta egen bostad. För att lösa detta bostadsproblem så lät man de så kallade obesuttna få uppföra enkla backstugor och bryta upp små täppor till husbehovsodling på byns tå. Det var en brokig skara människor – allt från handikappade och gamla änkor till hantverkare och avskedade soldater. Förutom att man inte längre behövde inhysa dessa familjer på sin egen mark så fick bönderna i byn nu tillgång till billig och stabil arbetskraft under hela året.

Falbygdens tåar sticker ut

I trakten kring Falköping fanns det flera byar med ovanligt stora tåar. Floby tå uppmätte exempelvis en yta på hela 73 hektar i yta. Det är mer än 100 fotbollsplaner! Floby var före laga skifte på 1800-talet och framväxten av ett stationssamhälle en av traktens största byar. Ett 20-tal gårdar var placerade i grupper kring denna enorma tå. På tån låg också den gamla medeltidskyrkan.

Åsle tå – en unik historisk miljö

Har du vägarna förbi Falköping i sommar rekommenderar vi varmt ett besök vid Åsle tå. Förutom den gamla kyrkan med anor från 1100-talet så finns här också en av Sveriges bäst bevarade backstugumiljöer. Åsle sockens hembygdsförening har här sett till att bevara ett 10-tal backstugor med hjälp av medel från Gustaf Adolfs-fonden 1939 och senare enskilda bidrag. Åsle tå var också den mycket stor med som mest ett 20-tal stugor omkring 1880. Där trängdes då 85 personer varav 35 barn under 16 år.

Backstugornas tid var i princip slut i takt med att skiften genomfördes. Städernas framväxande industrier behövde arbetskraft. Järnvägen byggdes ut i hela landet och landet i väster lockade fattiga lycksökare. De flesta stugor förföll och ruttnade eller revs för att användas till andra byggnader. På en del platser kan man fortfarande se husgrunder.

Tåar förekommer även i en del andra landskap men det är i Västergötland de är särskilt framträdande.

En tanke på “Vad är en tå?

  1. Nils Dahlbäck

    Mycket intressant och trevlig läsning! Vi tackar.
    Känner ni till Hälge Gunnelands De gamle berättar? Folklore från Västergötland.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


WordPress Cookie-tillägg av Real Cookie Banner