Släktforskningsskolan – Att forska i mantalslängder
Sveriges tjockaste bok är en mantalslängd
Förutom att läsa gammal skrivstil så är en av de första utmaningarna man ställs inför som nybliven släktforskare att navigera i de olika arkiven och veta vad man kan hitta var. Därför tänkte vi nu ta upp just detta i vår artikelserie Släktforskningsskolan där vi försöker hjälpa dig som vill forska själv i din släkt. Först ut är mantalslängderna.
Något av det viktigaste för staten har varit att få in skatter från sina invånare eftersom det är så den offentliga verksamheten har finansierats. Därför finns det också många olika typer av skattelängder bevarade i de flesta nationer som haft en relativt välfungerande statsapparat och de hör därför ofta till det äldsta bevarade arkivmaterialet.
Mantalslängderna kom till vid mitten av 1600-talet och kan sägas vara en årlig registrering av den skattepliktiga befolkningen i hela landet. Även om detaljinformation är bristfällig i de flesta längder så kan den sägas vara en motsvarighet till den folkbokföring som numera förs av Skatteverket sedan staten och Svenska kyrkan skildes åt den 1 januari 2000.
Egentligen har vi kriget mot Danmark och förlusten av Älvsborgs fästning vid Göteborg att tacka för de tidiga mantalslängderna. För att få tillbaka fästningen så gick Sverige nämligen med på att betala stora summor till Danmark vid två tillfällen – dels 1571 och dels år 1613. Dessa år upprättades därför skattelängder omfattande hela landet där man noterade varje skattepliktig invånares tillgångar och den summa som skulle betalas till Danmark. Den främsta anledningen till det nya taxeringssystemet var dock det så kallade trettioåriga kriget under 1600-talets tidiga årtionden som blev en mycket dyr affär för kronan.
Erfarenheterna och strukturen från längderna som upprättades i samband med Älvsborgs lösen kom säkerligen till nytta när det år 1652 beslutades från högsta ort att alla vuxna mellan 16 och 63 år skulle betala en så kallad mantalspenning eller det vi idag skulle kalla statlig skatt. Åldern höjdes år 1841 till 17 år och år 1857 till 18 år. Mantalsskrivningen ägde rum i slutet av varje år då varje hushålls representant (normalt sett mannen i familjen) skulle lämna in en förteckning på de som ingick i hushållet. Många var befriade från skatt, t.ex. gamla och sjuka som helt inte förmådde betala något eller båtsmän och soldater som redan tjänade staten med sina liv.
Precis som idag så var det många som inte ville betala mer pengar till det offentliga än absolut nödvändigt och det förekommer därför ibland att personer kallades till tinget för att de undanhållit tjänstefolk eller ljugit om sina barns ålder för att på så vis slippa undan en del av mantalspenningen. Detta är ofta till godo för oss släktforskare idag då kan det kan ge intressant genealogisk information om familjerna, inte minst i de socknar där kyrkböcker saknas för tidsperioden. Mantalsregistreringarna övervakades av särskilda tjänstemän som fick titeln mantalskommissarier.
Sveriges tjockaste bok?
Som väntat så blev mantalslängderna mycket omfattande och böckerna kan ibland nå extrema storlekar. Sveriges tjockaste bok har ansetts vara mantalslängden för Östergötlands län år 1813 vilken är imponerande 110 centimeter tjock! Den innehåller dock inte enbart själva mantalslängden utan även verifikationer från den så kallade landsboken.
Inte nog med detta. Varje mantalslängd skulle upprättas i tre exemplar, något som medförde ett digert manuellt arbete i en tid då varken skrivmaskiner eller datorer existerade. Ett exemplar förvaras i häradsskrivarnas eller städernas arkiv, ett hos länsstyrelsen och ett hos kammararkivet. Mantalsskrivningen har därför resulterat i hundratals hyllmeter arkivmaterial som sedan dess måste bevaras i gott skick för framtidens forskare.
Vad hittar man då i mantalslängderna?
De äldre mantalslängderna innehåller i princip bara de mest grundläggande uppgifterna för statens behov nämligen gårdarnas storlek och namnet på husbonden samt eventuellt antalet övriga skattskyldiga personer i hushållet. Här nedan syns ett exempel från mantalsskrivningen i Allerums socken i Luggude härad i Skåne år 1658:
Mantalsskrivningen 1658 i Allerums socken i Skåne
Kvinnornas namn går som vanligt för det mesta ganska obemärkt förbi, såvida de inte råkar bli änkor och själva får stå för gårdsbruket och hushållet. Ofta står där bara ”hustrun” eller ”änkan” i de äldre skattelängderna men vi har lyckligtvis några undantag. Till stor nytta för den som har släkt i Östergötland är mantalslängderna från mitten av 1650-talet och nästan 20 år framåt i tiden där mantalsskrivarna varit betydligt mer ambitiösa än lagen krävde. Här har man nämligen i många fall skrivit ut såväl förnamn som patronymikon på både mannen och hustrun. Här nedan ett exempel från Östra Hargs socken i Åkerbo härad år 1662:
Mantalsskrivningen för Östra Hargs socken år 1662
Något annat som är mycket användbart för släktforskaren är de hemmavarande barn som uppnått skattepliktig ålder och därför noteras i längderna. När man ska försöka rekonstruera kyrkböcker i de församlingar där kyrkböckerna brunnit upp eller förstörts av andra orsaker så är dessa uppgifter guld värda. Här ett exempel från Agunnaryds socken i Allbo härad i Småland år 1746 där vi ser soldaten Sven Ågren som uppges ha en dotter vid namn Brita. I marginalen har dessutom antecknats att han är korpral, en uppgift som vi annars normalt sett återfinner i de militära rullorna.
Korpralen Sven Ågrens hushåll i Agunnaryd 1746
I södra Skåne så får vi ofta värdefull information om exakt vilken gård personerna bor på. I dessa små socknar på slätten så är byarna för det mesta betydligt större än i andra delar av landet och i kyrkböckerna framgår långt ifrån alltid vilken gård i byn våra släktingar bodde på. Uppgifterna i födelseboken kan därför med fördel kompletteras med hjälp av mantalslängderna innan husförhörslängderna tar vid. Det brukar även noteras om en gård brukas av en person bosatt på annan gård eller till och med utanför socknen, något som har varit relativt vanligt i större byar.
I marginalen till mantalslängderna har skrivarna ibland antecknat annan information som är av intresse för oss släktforskare. Det kan handla om att personer är blinda, sjukliga eller fattiga. I vissa fall får vi till och med information om vart en familj flyttar när de lämnar gårdsbruket. Mantalslängderna är därför nästan alltid värda att studera om man har tid och ork.
När mantalsskrivningarna påbörjades vid 1600-talets mitt så handlade det om en enda skatt men allteftersom så har staten och kronan infört olika punktskatter för att få in lite extra pengar till statskassan, vissa mer fantasifulla än andra för oss 2000-talsmänniskor. Sålunda kan man i mantalslängderna under 1800-talets första årtionden se vilka personer som var tobaksbrukare, kortspelare, ägde fickur av guld eller hade knähundar i hushållet!
Om man inte kunde betala?
Människor som levt under knappa ekonomiska förhållanden har funnits i alla tider i alla länder. Statens mål har sedan länge varit att alla som kan betala skatt också ska göra det men det har också oftast funnits förståelse för att alla inte har möjlighet att bidra. Många av dessa sjuka, fattiga, funktionshindrade eller ålderstigna personer hittar vi antecknade i de så kallade avkortningslängderna som är ett värdefullt komplement till mantalslängderna.
Fråga oss gärna om det är något du undrar angående forskning i mantalslängder.
Begreppet mantalsskrivning har numera upphört och idag är det istället de uppgifter som finns i folkbokföringen den 1 november varje år som styr var beskattningen ska ske.