Seland, tunnland och andra gamla ytmått

Alla som släktforskat en längre tid stöter förr eller senare på olika mått på gårdars storlek. Dessa kan se väldigt olika ut beroende på var i landet man befinner sig och även vilken tidsperiod det gäller. Idag är det i Sverige en självklarhet att använda våra standardiserade meter-baserade mått men så såg det inte ut förr i tiden och så ser det inte heller ens idag ut i stora delar av världen.

Mantalet – en gammal men otydlig enhet

Det allra vanligaste måttet vi träffar på i Sverige är utan tvekan mantalet men detta är egentligen inget ytmått utan en enhet som skulle lägga till grund för beskattning och i praktiken ett mått på en gårds försörjningsförmåga. När gårdarna skattlades under Gustav Vasas tid använde man mantalet som ett ganska ungefärligt mått på hur många män som gården kunde försörja. Skattläggningen var svårhanterlig för såväl myndigheter som bönder och inte alltid rättvis varför det inte sällan uppstod tvister och förändringar av mantalet för gårdar med såväl upp- som nedtaxering. Från början var alla gårdar skattlagda till 1 helt, 1/2 eller 1/4 mantal men hemmansklyvningar, avsöndringar och hopslagningar av fastigheter gjorde systemet mycket komplicerat på sina håll där man mycket väl kunde sluta som ägare till 11301/262144 mantal i ett hemman.

Mantalet förlorade sin betydelse i samband med att kommunalskatten infördes i början av 1900-talet.

Läs om att forska i mantalslängder

Sel eller seland

Har du släkt i Ångermanland eller angränsande socknar? Då är sannolikheten stor att du har träffat på det för oss andra ganska udda måttet sel eller seland vilket ofta används i husförhörslängderna för att visa hur stor del i byn de olika bönderna brukade och/eller ägde. Detta var ett mellanting mellan taxeringsmått och ytmått. Med ett seland menade man den yta man kunde så med en tunna råg eller korn. En tunna motsvarade i sin tur 147 liter. Det är alltså detsamma som den ursprungliga betydelsen av ett tunnland. På 1500-talet motsvarade ett seland ungefär 2535 kvadratmeter eller knappt en halv fotbollsplan. Ordet seland är helt enkelt en ålderdomlig dialektal variant av sädesland.

Under 1600-talet översattes ibland selandtalet till mantal. Då gick det 24 seland på ett mantal. Det går dock inte att direkt översätta seland till en fast yta i likhet med mantalet. Ett normalstort hemman i Ångermanland hade en taxering på ungefär sex seland.

Tunnlandet – från rörligt till fast mått

Ett tunnland var från början – som namnet också antyder – i likhet med seland och mantal ett mått på en gårds försörjningsförmåga eller skattekraft. Så småningom övergick dock tunnlandet till att bli en ytenhet. I lantmäteriinstruktionerna från år 1634 står det att varje tunnland skall räknas som 14 000 kvadratalnar (ca 4942 kvadratmeter) MEN man uppmanade därtill lantmätarna att ta hänsyn till åkerns eller ängens kvalitet och anpassa storleken på tunnlandet därefter. Det kunde alltså fortfarande variera i storlek beroende på gårdens skick och jordnaturen. Redan 1635 hade dock denna senare kommentar avskaffats. Kanske blev det för svårt och tidsödande för den helt nya yrkesgruppen att göra sådana bedömningar.

Ett tunnland delades in i 32 kappland. År 1881 infördes dock metersystemet inom lantmäteriet.

Graderade ytmått

I samband med skattläggningar så var det inte tillräckligt med en enkel arealuträkning utan man var tvungen att ta hänsyn till jordens godhet. När jorden var av sämre kvalitet lade man till några alnar eller stänger. Det kom därför att bli en skillnad mot den faktiska ytan vilket betecknades som ett graderat ytmått. Dessa graderade ytmått fick nya namn på så vis att ett graderat tunnland exempelvis kallades ett öresland. Dessa delades in i tre örtugsland och ett örtugsland motsvarade i sin tur åtta penningland. Det fanns också en ovanligare enhet kallad markland som omfattade 8 öresland/tunnland.

Lokala skillnader

I äldre tider har måttenheterna fått olika namn i olika delar av landet vilket var ett arv från den tid då vår unga stat fortfarande var ett ganska splittrat land. I Hälsingland och Medelpad använde man exempelvis mål istället för tunnland och i Västerbotten pundland. Ibland placerade man skörden i kärvar eller band som kunde produceras på en viss jordrymd. Därav uppkom de mer udda enheterna bandland, snesland, tegland och hundratland i Dalarna samt skelsland i Västerbotten. Dessa blev dock ganska snabbt omoderna och försvann med tiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.