Micael Bydéns släkt – hälsingebönder, präster och en avrättad bergsman

Foto: Försvarsmakten

Överbefälhavaren och generalen Micael Bydén har i skenet av den senaste tidens händelser på kort tid seglat upp som en av de mest framträdande företrädarna för det offentliga Sverige. Vi passar här på att ta en lite närmare titt på hans förfäder där vi hittar många bergsmän och hälsingebönder men också en och annan präst och finsk invandrare.

Släktnamnet Bydéns ursprung

På nordligare breddgrader i landet så är det betydligt vanligare att även bönder har släktnamn, så gott som alltid bildade av namnet på gården eller byn där de var bosatta. Släktnamnet Bydén är just ett sådant namn. Det antogs ursprungligen av Micaels farfars farfar Anders Bydén (1845-1914) som var bonde på en gård i den by i Gnarps socken i Hälsingland som helt enkelt hette Byn. En stor del av förfäderna hittar vi också i Gnarp där Micael själv är född.

Död som 25-åring

Micael Bydéns mormors mor hette Hilma Kristina Mattsson och föddes 1889 vid Galtströms bruk i Sundsvalls kommun. Hon blev 1915 en av de många tusen svenskar som dukade under för den plågsamma lungsjukdomen tuberkulos eller tbc som den också kallas. Hon blev endast 25 år gammal och lämnade fyra små barn utan mor, däribland Micaels mormor som då bara var 4 1/2 år gammal.

Dödsnotisen för Micael Bydéns mormors mor (klicka på bilden för att komma direkt till dödboken)

Bergsmän och gruvfinnare i Dalarna

Micael Bydéns mormors morfar Karl Johan Mattsson (1862-1943) kom till Medelpad för att arbeta som pråmskeppare men han var född långt därifrån nämligen i Grangärde socken i Dalarna. Här har också hans släktingar levt och verkat i flera hundra år så långt de kan följas. Här dyker det också upp många så kallade anförluster i antavlan när mer eller mindre avlägsna släktingar gift sig med varandra.

Flera av förfäderna i Grangärde var ledande personer i den lokala bergsnäringen som lät anlägga hyttor och masugnar under 1600-talet. En av Micael Bydéns anor var Erik Östensson som levde i byn Norrbo under senare delen av 1500-talet. Han hade turen (eller skickligheten?) att upptäcka en silvergruva strax norr om Brunnsvik vid Rösjön och i Dalarnas handlingar 1588 antecknas att han som tack för detta slapp betala skatt för sin gård: ”Affkortningen: Haver Erik Östensson i Norrboda uti Grenge socken hafft fritt ett skattegods som han besitter, för dhet han först oppfann Grengis Sölffvergruffva, på Kongl. Maj:ts nådige behag.”. Grenge eller Gränge var det gamla namnet på Grangärde socken. Denna gruva var vid slutet av 1700-talet ödelagd men ungefär 100 år senare återupptog man brytningen och på 1920-talede hade silvergruvan i Grangärde sin storhetstid innan den slutgiltiga nedläggningen 1935.

En del av Micael Bydéns antavla (från Släktingar.se)

En avrättad bergsman

En annan förfader som inte hade lika stor lycka i livet var bergsmannen Knut Jonsson i Knutsbo, senare beläget i Ludvika socken som utbröts från Grangärde som kapellag vid 1600-talets mitt. Den 2 augusti 1649 ertappades han av två pojkar då han idkade tidelag med en ko i skogen vid Högberget mellan Marnäs och Knutsbo. Han var då troligen mellan 70 och 80 år gammal. Han erkände gärningen och dömdes till döden. Straffet fastställdes av hovrätten och verkställdes den 27 oktober samma år. I dödboken finner man denna korta notis:

Den 27 huius [Octob] Rättades Knutt i Lodwijka för tijdelag som han bedriffuit haffuer :/ Efter hans Egne bekiännelser ) i fem åhr mz 2 koor först halzhögz och sedan brändes wid vägen åt Hillesiöö.

Det var alltså inte bara Knut själv som avrättades utan även djuren som väl torde ha varit helt oskyldiga till gärningen.

Präster, tyskar, finnar och Bure-släkten

Lite längre tillbaka i Micael Bydéns antavla hittar vi såväl präster som en koppling till den mytomspunna Bure-släkten. Vi finner också ett par tidiga invandrare till den arbetskraftshungriga bergslagen. En anfader var tysken Kort Kristoffersson som kom till Dalarna vid slutet av 1500-talet för att arbeta som bössgjutare. Även denne man dömdes till döden 1606 för hor (otrohet som gift) men hans straff omvandlades av hovrätten till böter.

Vid 1500-talets slut och 1600-talets början skedde en stor invandring av så kallade skogsfinnar (traditionella svedjebönder) till främst norra Sverige. Betydligt tidigare än så kom dock en av Micaels anfäder till Grangärde och byn Västansjö. Där levde vid 1500-talets mitt en ”Seffrid Finne”. Sigfrid är ett typiskt finskt namn som förekommer inom många tidigt invandrade släkter från öster.

Micael Bydéns antavla

Nedan följer de tre första generationerna i överbefälhavare Micael Bydéns antavla. Mycket mer information om personerna hittar du som vanligt i vår abonnemangstjänst på Släktingar.se.

Proband
1 Micael Bydén, född 1964 i Röde, Gnarps socken, Hälsingland. General, överbefälhavare.

Generation I
2 Per Erik Alvar Bydén, född 1936 i Byn, Gnarps socken. Färghandlare. Gift 1960 med
3 Gun Elisabet Lindqvist, född 1937 i Västergrängsjö, Gnarps socken. Handelsbiträde.

Generation II
4 Anders Johan Bydén, född 1903 i Byn, Gnarps socken, död där 1978. Hemmansägare. Gift 1929 med
5 Alma Silén, född 1902 i Byn, Gnarps socken, död där 1991.

6 Oskar Edvin Valdemar Lindqvist, född 1903 i Sörfjärden, Gnarps socken, död 1954 i Böle, Gnarps socken. Cementarbetare, snickeriarbetare. Gift 1937 med
7 Elsa Kristina Helena Vedin, född 1910 i Galtströms bruk, Njurunda socken, Medelpad, död 2005 i Gnarp. Lagerarbetare.

Generation III
8 Per Alfred Bydén, född 1880 i Byn, Gnarps socken, död där 1961. Hemmansägare. Gift 1903 med
9 Brita Kajsa Englund, född 1878 i Byn, Gnarps socken, död där 1959.

10 Anders Erik Silén, född 1869 i Byn, Gnarps socken, död där 1930. Hemmansägare. Gift 1900 med
11 Anna Rodin, född 1872 i Byn, Gnarps socken, död där 1949.

12 Jonas Lindqvist, född 1853 i Byn, Gnarps socken, död 1930 i Sörfjärden, Gnarps socken. Sågverksarbetare. Gift 1890 med
13 Elisabet Katarina Bergström, född 1871 i Hassela socken, Hälsingland, död 1959 i Gnarp.

14 Johan Albert Vedin, född 1885 i Galtströms bruk, Njurunda socken, död 1963 i Armsjön, Njurunda socken. Målare. Gift 1:o 1907 med
15 Hilma Kristina Mattsson, född 1889 i Galtströms bruk, Njurunda socken, död där 1915.

• ← Sverige och Ryssland – en lång och komplicerad historia
• Ett publikt självmord i statsministerns släkt →