Hur långt tillbaka kan man släktforska?
Västerås domkyrkoförsamlings äldsta dopbok 1622-1623
Ja, hur långt tillbaka kan man egentligen spåra sina förfäder i Sverige? Den frågan får vi på Släktingar.se med jämna mellanrum så det kanske är på tiden att vi skriver ett litet inlägg om detta. Vi kommer inte att beröra DNA-forskning i denna text utan håller oss till att tala om skriftliga källor vilka kan kopplas till namngivna personer.
Det korta svaret på denna fråga är att det varierar. I slutändan är förekomsten av bevarade skriftliga källor som sätter gränsen för hur långt tillbaka man kan följa sin släkt. De äldsta svenska kyrkböckerna är från 1620-talet men det finns skattelängder och juridiska handlingar som är äldre än så. Våra äldsta skriftliga historiska källor är visserligen runstenarna från 400-talet men dessa är av lågt genealogiskt värde för släktforskaren då det inte går att koppla några av de omnämnda personerna till senare generationer.
De flesta av oss har huvudsakligen bönder, torpare och soldater bland våra förfäder när vi går några generationer tillbaka i tiden. I denna del av släkten kan man räkna med att kunna följa åtminstone några grenar till mitten av 1600-talet. Ibland kan man ha otur och det tar stopp tidigare. I vissa fall kan man istället ha turen att nå 1500-talet och i ovanliga fall 1400-talet. En sak kan man hur som helst vara säker på – släktforskningen bjuder alltid på överraskningar!
Många av oss träffar åtminstone på någon adlig ana i släktforskningen. I så fall kan man ibland följa denna gren av släkten till 1200- eller 1300-talet. Räknar man in den så kallade Folkunga-ättens härstamning från Adele av Flandern, vilken inte är helt säkerställd men ändå har accepterats av många historiker, så finns det idag åtskilliga nu levande svenskar som kan följa sin släkt tillbaka till Karl den store och romarriket.
Hur långt tillbaka man når i släktforskningen är kanske inte alltid det viktigaste. Det är också intressant att se var och hur människor levt och verkat i tidigare generationer. Det är de som gjort livet möjligt för dig och mig och dagens förutsättningar skapades av dem. På 1800-talet dog många svenskar i sjukdomar som tuberkulos, lunginflammation och malaria. I de flesta familjer fick man räkna med att åtminstone något av ens barn avled. Ytterst få svenskar hade sett ett annat land och många hade inte ens varit utanför det egna landskapet. Våra förfäder kunde aldrig föreställa sig hur livet skulle se ut år 2015 och jag tror ingen av er har någon som helst aning om hur livet kommer att se ut för våra ättlingar om 200 år? Det är ändå en fascinerande tanke. Vi kommer alla en gång att vara en del av historien precis som Gustav Vasa, en skånsk frälsebonde eller en soldat i Karl XII:s armé.