Bland avgrundens folk – en ohygglig natt i Stockholm

Idag är vi kanske vana vid olika typer av undercover-reportage i tidningar och tv. Men det är långt ifrån någon ny journalistisk företeelse. Vi ska här berätta om en skribent som gav sig ut på vandring i en mindre angenäm del av Stockholm på 1920-talet.

Ungkarlshotell och natthärbärgen

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inrättades ett stort antal ungkarlshotell och natthärbärgen i Stockholm för att hjälpa stadens växande antal hemlösa och arbetslösa. Standarden på dessa var mycket varierande. Polisen kallades regelbundet till lokalerna och ibland slog myndigheterna helt igen verksamheter som inte höll måttet.

Stockholms dagblad

Stockholms Dagblad var en konservativ morgontidning som gavs ut 1824-1931. Till en början var den en lokal annonstidning och nära knuten till Överståthållarämbetet och poliskammaren. Den utvecklades dock till mer av en riktig tidning och under senare halvan av 1920-talet var den Sveriges första tidning i tabloidformat. Tidningen blev den 7 mars 1930 också först i Sverige med att publicera Disneyserier.

Under täckmantel i Stockholms-natten

Den 22 november 1922 publicerade Stockholms Dagblad ett reportage med rubriken ”Bland avgrundens folk” skrivet av en okänd journalist som under täckmantel ”spenderade en ohygglig natt på en svinstia” vilket han gjorde:

För att ge tidningens läsare en föreställning om arten av den bekvämlighet, som bjudes i Stockholms natthärbärgen, har signaturen i en proletärs skepelse företagit en tur bland några av dessa och även logerat i ett par.

Många härbärgen i Gamla stan

Vid denna tid fanns det ett stort antal natthärbärgen i Gamla stan i Stockholm, i synnerhet på Österlånggatan där man hittade inrättningar som Boston, Uppsala, Fontän och Brittania.

Frälsningsarmén drev flera härbärgen i området men de sades vara betydligt sämre än exempelvis de som drevs av A.-B. Söderhem. Frälsningsarmén var dock billigare. Här kostade en sängplats 76 öre medan man betalade 1 krona och 10 öre på Söderhem och hela 1 krona och 50 öre på Uppsala.

Misstänksamhet på Frälsningsarmén

Skribenten beslöt sig för att göra ett besök Frälsningsarmén. På Köpmangatan 18 visade det sig dock vara fullt så han fick raskt vandra vidare till Österlånggatan 47. Här fanns totalt 68 sängplatser. Där var huvuddelen av de boende fasta gäster och ”ingen klagade”. Lössen var inte så farliga när man sov i samma säng natt efter natt. En kattunge hade fått de ”ålderdomliga proletärernas” fulla uppmärksamhet varför han lätt kunde bland sig med sällskapet.

När han skulle besöka de enskilda rummen – vilka var helt utan dörrar – möttes hans skepnad dock med misstänksamhet och han valde att lämna lokalerna.

En natt på Söderhem

Även på hotell Toutin vid Bollhusgränd var det fullt trots det höga priset av 1:25 per natt. På Söderhems härbärge på Köpmangatan 15 fick han äntligen en sängplats i en av 14 sängar i ett rum. Här hade luften hunnit bli ”ohyggligt förpestad av mer eller mindre ljudliga utdunstningar, som blandade sig med frenetiska snarkningar och våldsamma hostattacker”. Sängkläderna byttes var fjortonde dag men det var trots allt ett relativt välskött härbärge.

Ovilja till arbete?

De flesta boende på ungkarlshotellen och natthärbärgena var åtminstone delvis arbetslösa. Signaturen menade sig veta att en hel del av hyresgästerna inte heller ville arbeta. Det var lättare för många att exempelvis tigga avlagda kläder på Östermalm och sedan sälja dessa. Bostadssituationen i Stockholm var dock ansträngd. Så här beskrevs situationen i ett brev från 1903:

Hvar fjärde människa i Stockholm är i en eller annan form inneboende. Bostäderna öfverfyllas af familjemedlemmar och främmande, ofta om hvarandra i samma rum. Etthundratusen människor i Stockholm sakna det för kroppsligt välbefinnande nödiga luftutrymmet per individ.

Lönsam verksamhet

Varför fanns det så många liknande inrättningar kan man fråga sig? Till stor del beror det nog på att verksamheten var mycket lönsam för ägarna. Skribenten ansåg själv att priserna var oskäliga och räknade ut att ett rum med 10 sängar kunde ge ägaren 4000 kronor på ett år varav 3000 kronor i ren vinst. Han skriver att ”de värsta hyreshyenornas bedrifter torde förblekna vid sidan av vissa ungkarlshotellägares”.

En ohygglig natt

Om det på Söderhem var bättre än väntat så var det betydligt värre på nästa ställe. Den andra natten spenderades nämligen på det dubbelt så dyra hotell Uppsala på Österlånggatan 4. Här anvisades han ett rum där det var lågt i tak och det enda ljuset kom från en liten öppning i taket.

Golvet var fullt av sopor och i hörnet stod en illaluktande toaletthink. Sängens lakan var smutsiga och fulla av ”loppsmuts”. En ”vidrig stank” mötte honom när han lyfte på överlakanet och såg ett underlakan prytt med brungula fläckar.

Skribenten valde därför att lägga sig ovanpå sängen med rocken över sig, skakande av köld genom hela natten. När han tvättat av sig på morgonen fick han använda sin egen skjorta då handduken var helt svart av smuts.

Så här spenderade alltså några av Stockholms fattigaste sina nätter en bra bit in på 1900-talet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.