Varifrån kommer Gammalsvenskby-borna i Ukraina?

Bybor från Gammalsvenskby kommer till Trelleborg 1929

Idag nåddes vi av nyheten att de ryska trupperna har lämnat den unika byn Gammalsvenskby (på ukrainska Zmijivka) som en del av reträtten från Cherson i östra Ukraina. Här har det sedan flera hundra år tillbaka levt en svensktalande grupp som tvingats genomgå flera prövningar under historiens gång. Varifrån kom de från början?

Från Estland till Ukraina

I kusttrakterna i Baltikum – framför allt på öarna utanför Estland – har det funnits en svensktalande befolkning sedan 1200-talet. Denna invandring skedde sannolikt i samband med att områdena i Baltikum erövrades av tyskar och danskar under 1210- och 1220-talen och lokala godsherrar började locka svenska nybyggare till sina marker. Många sysselsatte sig antagligen med fiske och med ledning av geografin så kan man misstänka att många kom från Sveriges östkust men vi vet väldigt lite konkret om dessa människor. Vad som är säkert är att ledande tyska adelssläkter från denna tid kom i besittning av mycket stora landsområden i Baltikum. Flera av dessa kom under den svenska storhetstiden att introduceras på det svenska riddarhuset.

Tvisten med greve Stenbock

Under den svenska storhetstiden kom en gren av den gamla svenska adelssläkten Stenbock att bosätta sig i Estland. Bland dessa fanns greve Karl Magnus Stenbock (1725-1798) som var lantråd i Estland och ryskt statsråd. Han hamnade som stor godsägare i en tvist med boende på ön Dagö. Denna löstes slutligen av den ryska kejsarinnan Katarina II på så vis att omkring 1000 personer från ön – de flesta svensktalande – skulle flyttas till ett stort område på ca 13000 hektar i det Nyryska guvernementet som ryssarna erövrat från det turkiska riket.

Så här skrev Herman Neander år 1911 om förhållandena för Dagö-borna:

”Svårast blev det för dem i slutet av 1700-talet, då det t.o.m. kunde hända att bönder såldes. Det är vid en Stenbock, som denna skamfläck häftar. Han behandlade sina undersåtar ungefär som kreatur. När bönderna protesterade emot sådan omänsklighet, blev de uppsagda och hotade att mitt i vinterkylan drivas bort från sina platser. En av deras förtroendemän begav sig då åstad för att inlämna en böneskrift till ryska kejsarinnan Katharina II.”

Lyssna på den unika Gammalsvenskby-dialekten här (SVT)

Flytten inleds

I augusti 1782 påbörjades flytten till den nya hemvisten. Nio månader senare nådde knappt hälften av Dagö-borna målet. Resten – främst barn och äldre – avled under den hårda vandringen till följd av kyla och sjukdomar. De kommande åren avled många fler på grund av svårigheten att övergå från ett fiskeintensivt kustliv till att bruka okänd jord på främmande mark. De bevarade kyrkböckerna ger ett dystert facit till flytten. I mars 1783 levde endast 135 personer i det som skulle komma att kallas Gammalsvenskby.

Återvändandet till Sverige

I samband med första världskriget utbröt en svår hungersnöd i området och 1922 anlände därför Wilhelm Sarve med förnödenheter skickade från Sverige – en av de första internationella hjälpinsatserna från svenskt håll. I det gamla hemlandet hade en rörelse bildats som intresserade sig för de unika svensktalande ryssarna. Efter den ryska revolutionen så önskade många Gammalsvenskby-bor därför flytta till det betydligt tryggare Sverige. Befolkningen hade återhämtat sig rejält vid den här tiden och den 1 augusti 1929 anlände hela 881 bybor för att inkvarteras i det gamla regementets kaserner i Jönköping. Detta blev nu Sveriges allra första flyktingförläggning.

Ett 100-tal av emigranterna flyttade vidare till släktingar i Kanada medan de flesta andra slog sig ner på Gotland, kanske på grund av likheten med den gamla bosättningen på Dagö. I Roma på Gotland startades också ett museum om Estlands-svenskarnas historia.

Gammalsvenskby på 1910-talet

De som blev kvar

Under 1930-talet och andra världskriget lämnade ytterligare bybor Gammalsvenskby för att bosätta sig i Sovjetunionen eller Sverige. Andra dödades av Stalin-regimen eller fördes till arbetsläger (s.k. gulag) under andra världskriget. Vid 2000-talets början fanns 150-200 invånare av svenskt ursprung kvar men bara några få talade flytande svenska. Såväl Svenska kyrkan som Gotlands kommun har på senare tid gett ekonomiskt stöd i begränsad skala till byborna. År 2008 besöktes byn också av det svenska kungaparet.

Estlands-svenska släktnamn

Släktnamn som finns representerade bland Estlands-svenskarna från Gammalsvenskby är följande: Albers (Tolkes), Annas, Barbas, Busch, Buskas, Dickhaut, Europaeus, Grassman, Hansas, Herman, Hernberg (Hörnberg), Hinas, Hoas, Kitas, Knutas, Koppers, Kotz (Kotsta), Krakovskij (Krakovsky), Larsas, Malmas, Martis (Mathis), Maskewitz, Melis, Mutas, Norberg, Portje, Rjabov, Röicks, Schilling, Sergis, Sigalet (Tarras), Surov, Takne, Tinis, Ulrich, Utas, Westerberg.

Vilhelm Utas och hans hustru Walba Knutas i Gammalsvenskbyns kyrkoarkiv, fört på tyska.

Bland mer namnkunniga ättlingar till dessa kan nämnas ishockeyspelaren Jonathan Sigalet (född 1986) som föddes i Vancouver i Kanada men som har spelat för Luleå, Brynäs och Frölunda i Elitserien. Jonathans farfars far föddes i Gammalsvenskby varifrån han emigrerade till Alberta i Kanada.

Gammalsvenskby-bornas ursprung – myt eller sanning?

Sedan en lång tid tillbaka har svenska historiker fört fram teorin om att Estlands-svenskarna ska leda sitt ursprung till kusttrakterna på Gotland, i Roslagen eller Finland. För att med hjälp av modern teknik försöka bringa klarhet i frågan så inledde föreningen Svenskbyborna därför ett DNA-projekt i samarbete med Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala Universitet och Göran Svedberg, författare och journalist. Till grund för undersökningen samlade man i februari och mars 2017 in salivprov från 25 personer från Gotland och Gammalsvenskby.

Rent generellt så är det mycket liten genetisk variation hos befolkningen i Sverige, Finland och Baltikum. Det var därför redan från början ganska dåliga odds för att projektet skulle kunna dra några slutsatser i ”rätt” riktning. Så blev också fallet när de första resultaten från studien presenterades år 2020. Forskningsgruppen fann inget stöd alls för de gamla teorierna om gruppens geografiska ursprung. Det enda man kunde säga säkert var att bybornas ättlingar var mer genetiskt lika balter i övrigt än svenskar eller finnar. Det säger alltså ingenting om varifrån de första svenskarna i Estland kom. Under perioden från 1200-talet till den dramatiska flytten på 1780-talet är det inte heller överraskande att många svensktalande gift sig och fått barn med den inhemska befolkningen. Detta har också satt sina spår än idag i form av de svenskinfluerade estniska dialekter som talas på öarna i den estniska skärgården.

Litteraturtips

Vill du läsa mer om Gammalsvenskby-borna? Då kan vi rekommendera några intressanta böcker:

  • ”Svenskbysläkter” av Jörgen Hedman (1994)
  • ”Gammalsvenskby: historien om svenskarna i Ukraina” av Jörgen Hedman &Lars Åhlander (1993)
  • ”Gammalsvenskby: en by i Ukraina” av Göran Svedberg & Erik Mårtensson (2001)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.