Tragedin slog till mot en otursdrabbad familj i Jämtland
Gabriel Olofsson med hustrun Märta Elisabet.
Inne i de jämtländska skogarna några mil utanför Östersund ligger byn Högarna i Häggenås socken. Här ägde och brukade Gabriel Olofsson (1889-1971) och hans hustru Märta Elisabet Olofsdotter (1892-1934). Gabriel skulle komma att drabbas med full kraft av livets hårda prövningar.
Det började egentligen redan 1934 när hustrun avled i tuberkulos, endast 41 år gammal. Gabriel lämnades ensam kvar på gården med åtta barn födda mellan 1917 och 1931 men han skulle ändå aldrig komma att gifta om sig vilket helt klart hörde till ovanligheterna för en ensamstående man med små barn på den tiden.
I början av 1942 slog tragedin till på nytt i familjen när Gabriels 20-åriga dotter Emma Gabrielsson avled på Östersunds lasarett i sviterna av fosforförgiftning. Dödsfallet rubriceras som självmord. Fosfor fanns länge på tändstickor fram till dess att det förbjöds år 1901. I uppslagsverket Nationalencyklopedin beskrivs förgiftningsprocessen med följande skrämmande meningar:
Den akuta fosforförgiftningen efter förtärandet av vit fosfor (i fosterfördrivnings- eller självmordssyfte) karakteriseras av magsmärtor, uppkastning av vitlöksdoftande magsäcksinnehåll, grav leverskada med gulsot (ikterus), njurskada, blödningar m.m. Beroende på den intagna mängden kan personen dö inom några dagar.
Sommaren 1942 var glädjen och kärleken äntligen tillbaka i familjen då äldste sonen Gunnar Gabrielsson (född 1917) gifte sig med Ebba Kristina Hellqvist från Röjningsberget men inte heller denna glädje fick vara. Bara två år senare avled hon. Dödsorsaken skulle visa sig vara OTC-brist, det vill säga avsaknad av det viktiga protein som omvandlar den giftiga ammoniaken till urinämne i kroppens ureacykel.
Man kan tycka att den stora familjen i Högarna redan fått mer än sin beskärda del av världens lidande vid det här laget men en dag i början på november 1946 var det dags igen. Gabriels två söner Kalle och Nils arbetade då i skogen på norra sidan av Greningssjön en bit sydost om hembyn och tog sparken för att handla i den närliggande byn Greningen. På väg tillbaka till arbetskojan i skogen gav isen vika och bägge bröderna drunknade i det iskalla vintervattnet.
Inte nog med detta. Ungefär samtidigt gav sig deras storebror Gunnar ut på den förrädiska novemberisen med cykel för att trampa sig hem till Högarna. Också han gick genom isen men man hittade kroppen efter honom först ett par dagar senare. Gunnar lämnade – förutom den sörjande fadern – tre små barn efter sig, ett från det kortlivade äktenskapet och två från en tidigare relation.
I kistorna ligger de tre drunknade bröderna Gabrielsson. Foto: Arvid Halling/Östersundsposten
Det är svårt att föreställa sig de många upprepade tragedier som över loppet av ett drygt decennium drabbade denna familj i Jämtland för inte särskilt länge sedan. Har du själv träffat på något liknande i din egen släktforskning?