Släktforskningen som en språkresa
De senaste dagarna har jag personligen träffat på ett par ord eller uttryck som jag så vitt jag minns aldrig sett tidigare. Det ena var på lyktone och det andra borttagenhet. Det har fått mig att fundera lite över hur mycket man faktiskt lär sig om det svenska språkets historia när man släktforskar. Många ord och uttryck som numera är så gott som utdöda får helt plötsligt nytt liv.
SAOB – en guldgruva för släktforskaren
Jag vill först och främst passa på att slå ett slag för SAOB – eller Svenska Akademiens Ordbok. Här hittar vi betydelsen för många äldre ord och uttryck. Så här ser posten för borttagenhet ut 1921:
Som synes får man inte bara en utförlig beskrivning av ordet utan även litterära referenser. Mycket trevligt för alla språkintresserade oavsett om man ägnar sig åt släktforskning eller inte.
Lyktone visar sig något svårare att hitta. Det saknas faktiskt helt i SAOB även om besläktade ord finns upptagna. I Anders Fredrik Dalins verk ”Svenska språkets synonymer” finns det dock med:
Lyktone – i det adverbiala uttrycket: på lyktone, d. v. s. när det kommer till slutet.
Kyrkboksspråket
Kyrkböckerna är som bekant grunden i hela släktforskningen. Det är också här nybörjaren stöter på en del nya ord och begrepp som sällan uppträder i dagens språk. Barnen kristnades, kvinnor och män kopulerades med eller utan morgongåva och syskonbarn dyker upp som faddrar. När kommunicerade ni senast? Det gjorde man nämligen i kyrkan. Syskonbarn, det är väl inget konstigt med det? Jo, när vi läser äldre texter betyder det normalt sett kusiner. Kanske absolverades din släkting efter ett otidigt sängelag? Personer med olika typer av handikapp benämns ofta som ”idioter” och ”ofärdiga”, något som idag naturligtvis inte bara är ålderdomligt utan helt oacceptabelt.
Bortglömda yrken och titlar
Som släktforskare kommer du också träffa på många yrken och titlar som i stort sett försvunnit i vårt land. Kanske var dina förfäder statare, backstugusittare, husmän eller båtsmän? Vad skilde en frälsebonde från en kronobonde? Om du har många hantverkare i din släkt kanske du har turen att stöta på karduansmakare, kanngjutare, skoflickare eller en tunnbindare? Vad ägnade sig egentligen en viktualiehandlare åt? Om dina förfäder hade det gott ställt träffar du kanske på uttryck som högvälborne, demoiselle eller mamsell.
Latin – prästernas språk
Innan Svenska kyrkan gjorde ansträngningar för att bli mer folklig så var latinet prästernas språk. Detta lyser också igenom i de äldre kyrkböckerna. Ord som hujus och ejusdem (samma med avseende på tid) eller ibidem (samma med avseende på plats) förekommer regelbundet i såväl födelseböcker som husförhörslängder. I många äldre ministerialböcker används exempelvis Baptizati och Copulati som rubriker för döpta och vigda. Även om det oftast bara handlar om enstaka ord så förekommer det i mer ovanliga fall att prästerna skriver hela meningar eller omdömen på latin. Dessa kan vara minst sagt utmanande för nutidsmänniskor.
Läs mer: Latin för släktforskare
Jordnatur och mått
Förr i tiden var det av stor vikt vem som ägde gårdens mark. Beroende på om jordnaturen var skatte, frälse eller krono så hade man olika rättigheter och skyldigheter. Framför allt så hade det betydelse för vem som tog hand om skatten. Vidare fanns andra mer speciella typer såsom rusthåll, fideikommiss, säterier, augmentshemman eller domkyrkohemman. På de flesta håll mätte man gårdarnas storlek i mantal vilket var grunden i taxeringen. I norra Sverige förekommer dock mer udda mått såsom seland, mål och öresland.
Helgdagar och datum
I äldre kyrkböcker från 1600-talet hittar man oftast bara datum för dop respektive begravning och inte födelse- eller dödsdatum. Det är egentligen inte så konstigt eftersom det var dessa datum som var viktiga i det kristna och religiösa sammanhanget. Problemet för släktforskaren är dock att man ibland inte får ett givet datum utan bara det latinska namnet på den aktuella helgdagen. Ett dop ägde nämligen inte rum vilken dag som helst utan så gott som alltid på en dag som hörde till den kristna liturgin. Quasimodogeniti eller 1 post Pascha är exempelvis första söndagen efter påsk.
Vi på Släktingar har tagit fram en historisk kalender där du enkelt hittar rätt datum utifrån det latinska namnet.
Har du själv lärt dig några nya ord eller uttryck i din roll som släktforskare? Dela gärna med dig i kommentarerna.
- Register och primärkällor – hur gör man skillnad?
- Från porslinskonst till scenkonst i Erik Segerstedts släkt