Släkten Arpi – krigsflyktingar från Finland

Tre generationer Arpi – från vänster amanuens Rolf Arpi, sonen Ragnar Arpi och sonsonen professor Gunnar Arpi

Släkten Arpi har funnits i Sverige i mer än 300 år men det hela började med en familj krigsflyktingar från Finland. Bland släktens medlemmar hittar vi alltsedan dess bland annat länsmän, professorer, järnhandlare och en välkänd nutida journalist och debattör.

Karl XII:s krig i öster

Det är inte bara idag som relationerna mellan Sverige och jätten i öst har varit spända. Krig mot Ryssland hade utkämpats ett flertal gånger alltsedan 1300-talet. Under det som numera kallas Stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721 så ledde Karl XII våra soldater i krig på flera fronter i Europa, så även i Ryssland och tsar Peter I.

Som alltid i krig så drabbades även civilbefolkningen hårt. I Finland hamnade många orter och familjer i kläm mellan de stridande trupperna. Även om Sverige och Finland vid denna tid var ett och samma land så tedde sig tillvaron betydligt mindre trygg och stabil för de boende i utkanten av riket när ryska soldater stod för dörren.

Den stora ofreden och flyktingkommissionen 1712

I Finland kallas 1700-talets början allmänt för “Den stora ofreden”. Av rädsla för de ryska trupperna valde många finländare att lämna sina hem för att ta sig till det egentliga Sverige, de flesta mer eller mindre fattiga bönder utan tillgångar. De kustnära migranterna med tillgång till båt kom över havet på liknande sätt som skett på det farligare Medelhavet i modern tid. Andra tog sig till fots runt Bottenviken. 1714 uppskattas att det fanns minst 8000 flyktingar i Västerbotten och mer än 13000 i Stockholms-området. Som jämförelse kan sägas att Stockholms stad vid denna tid endast hade ca 50000 invånare och Stockholms län ca 150000 invånare.

På grund av denna situation så lät Karl XII år 1712 tillsätta en flyktingkommission för att hjälpa de tusentals finländare som flytt av rädsla för sina familjers liv. Detta var lättare sagt än gjort i ett Sverige där statskassan ständigt sinade på grund av resurskrävande krigsinsatser. Man försökte sätta så många som möjligt i arbete på olika vis medan de som inte kunde arbeta skulle sättas på fattighusen. Därtill lät man samla in “frivilliga” bidrag i kyrkorna. Vid 1700-talets var Sverige ännu ett ståndssamhälle. Kommissionen ansåg att det var viktigt att ståndspersoner som lämnat Finland skulle kunna upprätthålla en värdig livsstil även i Sverige för att inte bli till åtlöje under flykten. Dessa migranter prioriterades därför och det stöd som delades ut gick främst till adel, präster, borgare och militärer vilka var i klar minoritet i antal.

Tiggeri och prostitution blev föga överraskande vanligare under denna period trots att det rådde tiggeriförbud i landet. Nöden har ingen lag. Möjligen var denna situation en bidragande orsak till Södermalmsupploppet i juli 1719 då några hundra personer gick till angrepp på hus med bordeller och krogar.

Familjen Arpi etablerar sig i det “nya” landet

Bland de många som lämnat Finland och blivit flyktingar i sitt eget land fanns en bondfamilj med en son Nils som föddes år 1705. Medan många återvände till Finland (och Åland) efter freden i Nystad 1721 så stannade åtminstone Nils kvar för att bli släkten Arpis stamfader i Sverige. Det är troligt att han redan i unga år började arbeta åt handelsmän då han 1736 gifter sig med rådmansdottern Helena Smadbeck (1713-1752) i Enköping där han också bor några år. Nils Arpi blir kronolänsman och köper så småningom en gård i byn Gunsta i Breds socken en bit nordväst om staden. När han avlider år 1782 uppges han ha levat “stilla gudeligt och Christeligen”.

En stor familj

Nils Arpi blev under sin livstid far till inte mindre än 17 barn med sina två fruar. I första giftet föddes 7 barn och i det andra 10 men precis som i de flesta familjer vid denna tid så avled ett flertal av barnen i unga år. Sonen Jakob Arpi (1745-1792) flyttade tillbaka till släkten i Enköping där han blev rådman och vice borgmästare. Dennes sonson Ragnar Arpi (1825-1869) var en ogift konstnär som blev god vän till kung Carl XV vilken kallade honom för Rappo. Modern Hanna beskrev år 1840 Ragnar på följande vis:

kallas den lilla dansmästaren, har mycket sinne för de fria konsterna, en egen fallenhet i att rita, för resten är han road av att försöka allt, är aldrig fåfäng, synes dock vara mera ytlig än de andra, men har Gud ske lov ett rent och gott hjärta

Bland Jakob Arpis ättlingar finns även Britt Arpi (1906-2000) som drev Hotell Siljansborg i Dalarna (först tillsammans med sin mor) och var en av grundarna till Rättviks Golfklubb.

Professor Arpi och skribenten Ivar Arpi

Kronolänsman Nils Arpis son Karl Erik Arpi (1759-1803) följde i faderns fotspår och blev även han länsman. Dennes sonson Johan Gustav Arpi (1821-1887) gifte sig med sin kusin Laura Jakobina Ekstedt (1826-1875) från Sala med vilken han fick sonen med det säregna namnet Rolf Mahmud Arpi (1853-1909). Rolf Arpi både studerade och arbetade vid Uppsala universitet där han blev amanuens vid universitets fornsakssamling.

Rolf Arpi blev i sin tur farfar till den värmländske veterinären Torsten Arpi (1928-1990) och Gunnar Arpi (1919-1992) som förutom sitt arbete som professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Stockholm 1959-1968 och i kulturgeografi vid Uppsala universitet 1968-1985 även gjorde sig känd som författare av limerickar. Intresset för det skrivna ordet tycks onekligen ha gått vidare i arv till dennes två barnbarn journalisten Agnes Arpi och skribenten Ivar Arpi vilken numera är krönikör på Svenska Dagbladets kultursidor och driver den egna plattformen Rak höger med Ivar Arpi på Substack.

Där slutar vi berättelsen om släkten Arpis historia för denna gång. Vill du veta mer om släkten eller din egen släkts historia så är du varmt välkommen att skaffa ett abonnemang hos oss på Släktingar.se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *