När skåningar inte var välkomna i Skåne
Freden i Roskilde 1658
Livet i Sverige under 1600-talet och början av 1700-talet präglades till stor del av krig, våld, svält och lidande. De svenska kungarna blickade ut i Europa och såg chansen att bli en stormakt att räkna med. De flesta av oss har därför släktingar som offra sina liv och sin hälsa för dessa ambitioners skull. I Skåne, som under denna period övergick från Danmark till Sverige, fick detta en del konsekvenser som är intressanta inte minst för dagens släktforskare att känna till.
Efter den slutna freden med Danmark i Roskilde 1658 påbörjade man uppsättningen av ett kavalleriregemente (det vill säga beridna soldater) i den nyblivna svenska provinsen Skåne. I började gick regementet under flera olika namn men 1686 fastslogs Norra skånska kavalleriregementet som officiell beteckning.
Trots namnet och placeringen för det nya regementet så fick inga skåningar rekryteras till detta förrän år 1698. Anledningen var att den skånska befolkningens lojalitet mot sin nya regering ansågs alltför osäker. Därför är det många släktforskare med idel skånska anor ned till 1600-talets slut som kan finna sina rötter även i andra delar av landet.
De skånska prästerna trotsade Svenska kyrkan
Även för prästerna och Svenska kyrkan innebar Skånes införlivande i Sverige en stor förändring och utmaning. Under flera årtionden fortsatte i huvudsak de danska sederna och gudstjänsterna i de skånska församlingarna och prästerna trotsade medvetet den svenske biskopen Canutus Hahn. Den avgörande vändpunkten kom 1680 införandet av svenskt envälde och ny smålänning som biskop i Lund. 1683 förbjöds resor till den danska huvudstaden Köpenhamn och importförbud infördes mot danska psalmböcker och katekeser.
I likhet med andra gränskonflikter runt om i världen så fick även denna dramatiska och tragiska konsekvenser på ett personligt plan för många familjer. I Kyrkheddinge församling strax utanför Staffanstorp hade kyrkoherden hälsat på sina släktingar i Köpenhamn vilket ledde till att han avskedades från sin tjänst.
Språket blev ett problem
Även språkligt blev det en ganska smärtsam övergång för den skånska befolkningen. Kyrkan spelade ännu en mycket stor roll på landsbygden och när gudstjänsterna nu skulle hållas på svenska istället för danska blev det ett hinder för såväl präster som kyrkbesökare. På flera håll tvingades mindre språkbegåvade präster ta hjälp av svenskar vilket ledde till en kraftigt minskad inkomst.
Den danska adeln ”försvinner”
Under 1500-talet var de danska adelssläkterna betydligt rikare än sina svenska gelikar, till stor del på grund av att böndernas ställning i Sverige var mycket starkare än längre söderut i Europa. Skillnaden mellan självägande bönder och lägre adelsmän var här inte särskilt stor och ståndsöverskridande äktenskap förekom relativt ofta.
I Skåne hade de rika danska adelsmännen uppfört många av de ståtliga slott som landskapet idag är känt för. Allteftersom de antingen frivilligt lämnade landet eller tvingades bort genom att de avskedades från sina tjänster inom den statliga förvaltningen så konfiskerades deras gods och delades ut till svenska adelsmän som tack för deras stöd till kungen. På så sätt bildades de osvenskt stora jordegendomarna i södra Sverige som fortfarande är några av de största sammanhängande i landet och som i många fall än idag har adliga ägare.
Kanske har du själv förfäder som upplevde dessa dramatiska årtionden i Sveriges historia på nära håll?