Kaffe – från förbud till lyxskatt och ransonering

Kaffedrickare på 1770-talet

Kaffedrickare på 1770-talet

Kaffe är idag att betrakta som en självklar del av den svenska kulturen men det har inte alltid varit självklart med en kopp kaffe på bordet i de svenska hemmen sedan den ädla svarta drycken nådde vår ände av världen vid 1600-talets slut.

Det tidigare svenska sändebudet i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) Claes Rålamb skrev de första kända orden om kaffe i Sverige. Han var dock inte särskilt imponerad personligen och skrev bland annat följande bevingade ord:

»Det är elljest illa smakande, lijka som det wore lag af steckte Erter«

Man får väl dock förmoda att det var det klassiska kraftfulla turkiska kaffet han kom i kontakt med vilket inte riktigt är det vi är vana vid i Sverige. 1685 kom hur som helst kaffedrycken för första gången hit i Sverige när 425 gram kaffepulver anlände sjövägen till Göteborg från Amsterdam i Nederländerna. På den tiden sågs kaffet dock som en medicinsk produkt och såldes därför till en början endast på apotek.

Vid 1700-talets början hade den svenska befolkningen redan börjat fasta för moderniteten att dricka kaffe och redan vid 1700-talets mitt fanns det ett 50-tal kaffehus i den kungliga huvudstaden. 1756 satte dock riksdagen stopp för kaffedrickandet då ett totalförbud klubbades igenom med böter som straff för den som bröt mot detta.

Anledningen till förbudet var inte att man ansåg att kaffet var en skadlig dryck utan man var rädd för att alltför mycket pengar skulle skickas till utlandet när importen av kaffe ökat mycket snabbt. Bondeståndet hade dock ett eget skäl att rösta igenom förslaget nämligen som en hämnd mot att husbehovsbränningen av brännvin nyligen förbjudits. Kaffet var vid denna tid fortfarande till stor del en lyxprodukt för överklassen eftersom ett halvkilo kaffe kunde kosta lika mycket som en bonddrängs årslön. Detta första kaffeförbud blev dock relativt kortvarig då det 1769 ersattes av en importtull.

Kaffe var länge föremål för särskild beskattning genom de så kallade överflödsförordningarna vars syfte var att begränsa konsumtionen av lyxprodukter i Sverige. Den sista av dessa infördes den 1 augusti 1794 men upphävdes redan två år senare. En följd av denna beskattning är att man vid forskning i mantalslängder också kan hitta information om kaffekonsumtion.

Kaffets vara eller inte vara blev föremål för en het debatt under en längre tid. Nya förbud mot produkten gällde 1799-1802 samt 1817-1823. Under 1800-talet blev kaffet dock en dryck för hela det svenska folket och det har sedan 1823 varit fritt fram för alla svenskar att dricka kaffe med undantag för åren kring första och andra världskrigen då kaffe (tillika med te) var en av de produkter som ransonerades.

ransoneringskort

Ransoneringskort för kaffe och te

Idag är kaffet den näst största handelsvaran i världen efter oljan. I Sverige ökade kaffekonsumtionen ganska kraftigt under 1950-talet och början av 1960-talet och vi är numera ett av de länder i världen som konsumerar mest kaffe med ungefär fyra koppar kaffe per person och dag.

Stockholms äldsta café som fortfarande är aktivt anses vara Sundbergs konditori som grundades 1785 av konditorn och sockerbagaren Gustav-Adolf Sundberg. Här umgicks bland annat de rika handelsmän och grosshandlare som gick under namnet Skeppsbroadeln. Släkten Sundberg ägde sedan caféet fram till 1944 då det fick nya ägare vid en försäljning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.