Hur ofta flyttade dina släktingar?

Idag är det snarast mer regel än undantag att vi flyttar flera gånger under våra liv. Någon gång till kärleken, andra gånger till nya jobbmöjligheter eller bara för att få ett bättre eller annorlunda liv. Men hur såg det ut för våra förfäder som levde i en helt annan tid än vår?

Självägande bönder i regel stationära

De bönder som ägde sin egen gård – titulerade bland annat som skattebönder, rusthållare eller hemmansägare beroende på gård och tidsperiod – flyttade av naturliga skäl inte gärna på sig. Så gäller än idag. Har man möjlighet att driva en större släktgård vidare under vettiga ekonomiska premisser så gör man oftast också det. Det finns faktiskt ganska många gårdar i vårt land som ägts och brukats av samma släkter i flera hundra år även om många lantbruk lagts ner i modern tid.

Flyttade städernas borgare och köpmän?

Den här frågan har egentligen flera olika svar. Hade man erhållit burskap i en stad så höll man sig oftast kvar inom staden MEN det var inte ovanligt att borgarna flyttade från en gård eller fastighet till en annan allteftersom deras ekonomiska situation förändrades. En ung handelsman kunde också flytta till en annan stad om hustrun hade familj på annat håll.

Statarna är ett kapitel för sig

Tittar på rörligheten på landsbygden under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet så sticker en grupp ut lite extra nämligen de mycket omskrivna statarna. Detta var en typ av jordbruksarbetare som oftast fick en större del av sin lön i natura i form av livsmedel och bostad. De arbetade i regel vid de större gårdarna som hade råd att anställa personal i lantbruket. De allra största gårdarna hade så kallade statarlängor där ett större antal familjer kunde bo i enkla och trånga bostäder.

En vanlig missuppfattning är att statarna ALLTID flyttade så gott som varje år till en ny arbetsgivare. Det stämmer inte men däremot. Vissa arbetade många år för samma arbetsgivare men det fanns också många familjer som flyttade 10-20 gånger som statare.

Jag har själv hört av min mormor att man ofta såg lite snett på statarna och deras barn. Det såg naturligtvis inte likadant ut i varje socken och vid varje gård men man kan nog sluta sig till att rotlösa barn som rycks upp gång på gång och har sina föräldrar ute i arbete hela dagarna inte sällan blir lite vildare än sina bofasta grannar. Det var nog en ganska tuff uppväxt för många av dessa barn.

Rastlösa stadsbor

Även om statare är de som tenderar att flytta mest så finns det undantag även bland andra grupper i samhället, precis som idag. Vi tittade för en kunds räkning nyligen på en man vid namn Nils Nilsson Lindgren (1859-1946) som var soldat en kortare tid innan han började arbeta vid bagerier i Malmö. Han tycks ha varit en ovanligt rastlös själ som bodde på närmare 30 olika platser i staden under sitt långa liv. I bilden här nedan kan man se några av hans bostadsorter.

Bild från Släktingar.se

Hur ofta flyttade dina egna släktingar? Har du liknande exempel från just din släkt?

Märkta på:,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.