Garpar och den medeltida invandringen till bergslagen
Trots att Sverige ligger lite i periferin i Europa rent geografiskt så har vi hela tiden tagit emot människor från andra delar av världen till vårt land. En av de mer betydande invandringsvågorna skedde under medeltiden då ganska många tyskar slog sig ner i bergslagen. De kallades i folkmun ofta för garpar.
Så här beskrivs ordet i Nordisk familjebok från 1908:
Garp (fnisl. garpr), urspr. en oförfärad, stridsfärdig man, sedermera ”morska man”, ”öfversittare”, var under medeltiden både i Sverige och Norge den vanliga benämnningen på tyskar från hansestäderna. Ordet lefver kvar som första sammansättningsled i åtskilliga ortnamn, såsom Garpenberg, Garphyttan, Garpström. Äfven en feminin form af ordet, garpissa, brukades fordom.
Tyska befallningsmän och handelsmän var redan ett naturligt inslag i den svenska befolkningen men invandringen till bergslagen var av en annan natur och kan snarare jämföras med 1600-talets arbetskraftsinvandring av valloner till järnbruken. På sätt och vis lade denna invandring grunden till den svenska industrin. De svenska kungarna önskade utveckla den svenska gruv- och bergsnäringen men det saknades kunskap och kompetens vilket ledde till att man sneglade söderut mot kontinenten.
Under Gustav Vasas regeringstid rekryterades därför bergsmän från Tyskland vilka inte alltid uppskattades i sitt nya land i likhet med alla tiders invandrare. Garpar kom därför att användas som ett skällsord för de skickliga yrkesmännen. Det var nog länge sedan ordet användes på bredare front i vårt land men om det än idag hade varit ett skällsord skulle säkerligen orter som Garpenberg och Garphyttan få döpas om.
Den tyska invandringen till bergslagen torde dock ha påbörjats redan före Gustav Vasas tid då typiskt tyska namn som Holsten, Henrik och Hennike relativt tidigt förekommer inom några framstående bergsmanssläkter i Dalarna och Västmanland. Till skillnad från den vallonska invandringen som är mycket intensiv under kortare tidsperioder så kan inte den tyska invandringen preciseras till några specifika årtal utan den tyska ha skett mer kontinuerligt över en längre tid.
Det kan också tilläggas att en hel del tyska smeder också invandrade till Sverige ungefär samtidigt som vallonerna anlände. Något senare kom också många tyskar för att arbeta i den framväxande svenska glasindustrin.
Idag har hundratusentals svenskar åtminstone några tyska inslag i sina antavlor, så även undertecknad.