En svensk adelskvinna blir karolin
Till höger en svensk karolin.
Nyligen avslutades Prideveckan i Stockholm och nu har den stora festen dragit vidare till Malmö. Därför tänkte vi på Släktingar.se passa på att uppmärksamma en svensk adelskvinna som ingick ett äktenskap med en annan kvinna för 300 år sedan med risk för sitt eget liv.
Ulrika Eleonora Stålhammar föddes 1683, troligen på Stensjö i Svenarums socken utanför Vaggeryd i Småland. Hon tillhörde adelsätten Stålhammar och fadern Johan tjänstgjorde då som ryttmästare vid Smålands kavalleriregemente.
I barndomen hade hon föredragit det som sågs som manliga sysslor framför de kvinnliga och berättade själv i domstolen att hon inte lärt sig några ”kvinnliga slöjder”. De som sett henne rida eller jaga hade sagt att det var synd att hon inte fötts som man för då skulle hon med sina talanger ha kunnat ”göra större lycka här i världen”.
Hennes systrar hade efter föräldrarnas död planenligt gift sig med militärer men det livet ville Ulrika Eleonora undvika till varje pris. Hon klädde istället ut sig till man och arbetade en tid som taffeltäckare hos landshövdingen Mannerborgs familj i Åbo/Turku och som dräng hos löjtnanten Kasper Johan Berch.
Efter att i flera år ha önskat bli soldat som flertalet av hennes manliga släktingar så lyckades hon 1715 bli antagen vid artilleriet i Kalmar under namnet Vilhelm Edstedt. På så vis kom hon att bli en av Karl XII:s karoliner. Året därpå gifte hon sig med pigan Maria Lönman som tidigare varit utsatt för våldtäkt. Tre år kunde de två leva tillsammans innan deras hemlighet nådde Ulrika Eleonora Stålhammars syster Katarina, gift med trumpetaren Olof Edman.
Ulrika Eleonora kände sig tvungen att lämna armén, återvände till familjen och anmälde sig själv till myndigheterna. Hon åtalades för att ha klätt ut sig till man och ha gift sig med en person av samma kön. Att döma av vittnesmålen som avhördes vid den följande rättegången så var deras förhållande helt asexuellt vilket ökade chansen för ett mindre strängt straff.
Ulrika Eleonora Stålhammar skrev själv ett brev till kungen. Hennes egna och hennes nära familjemedlemmars tjänster för kronan var helt klart till hennes fördel. Kung Fredrik I avgjorde slutligen målet som slutade med endast en månads fängelse för Ulrika Eleonora och endast åtta dagar för Maria Lönman. Efter att ha avtjänat det korta straffet levde Ulrika Eleonora hos släktingar i Hultsjö utanför Sävsjö i Småland. Maria Lönman fick tjänst som hushållerska på den tidigare hustruns faster Sofia Drakes gård Salshult utanför Vetlanda till sin död 1761.
Ulrika Eleonora Stålhammars liv är mycket ovanligt för sin tid men hon var inte ensam även om hon är det mest dokumenterade exemplet. Åtminstone ett par andra kvinnor tjänstgjorde i början av 1700-talet som soldater utklädda till män med inte bara risk för att förlora sina liv i tidens krig utan de kunde dessutom dömas till döden om deras hemlighet avslöjades. Det bör dock poängteras att även om ett flertal brott under 1700-talet var belagda med dödsstraff så var det långt ifrån alltid som dessa verkställdes. Den åtalades sociala status och leverne i övrigt och eventuella brottsoffers inställning var exempel på sådant som kunde spela in när målet fick ett slutgiltigt avgjordes i högre instans. Att Ulrika Eleonora var född i en adelsfamilj som inte dragit sig för att gå ut i krig för den svenska kungens räkning spelade säkerligen stor roll. Hade hon varit torpardotter kanske hennes öde hade blivit ett helt annat.
Den adliga ätten Stålhammar fortlever än idag. Till släkten hörde bland annat den svenske överläkaren och neurokirurgen Daniel Stålhammar (1940-2012) vid Sahlgrenska i Göteborg.