En mjölnare med orent mjöl i påsen
Uttrycket ”att ha rent mjöl i påsen” är nog bekant för de flesta. Det är känt sedan 1932 och under krigsåren ökade användningen då det inte var ovanligt att mindre nogräknade butiksägare spädde ut varor som såldes i lösvikt. Även om uttrycket i sig är förhållandevis ungt så är företeelsen att blanda ut mjöl långt ifrån ny. Vi ska här titta på ett sådant exempel från 1800-talets Sörmland och en mycket intressant personlighet som började sin yrkeskarriär i huvudstaden.
Definitionen i SAOB
Från skogen till staden
Den 2 augusti 1811 föddes en pojke vid namn Carl Olof Lindström i Taxinge socken, nu en del av Nykvarns kommun utanför Södertälje. Fadern arbetade där som skogvaktare och fick senare tjänst vid det välkända slottet Tullgarn. Carl Olof lämnade som de flesta andra föräldrahemmet redan i tonåren och skulle snart hamna i den stora staden Stockholm. Han var en driftig man och hade redan före 30 års ålder etablerat en egen rörelse som åkare och hyrkusk vid Johannes plan nära Johannes kyrka och Hötorget.
Fastighetsägare, uppfinnare och ålderman
1838 blev Carl Olof Lindström ägare till en tomt i kvarteret Träsket vid hörnet av Luntmakargatan och Adolf Fredriks Södra Kyrkogata. Här lät han uppföra en ny stallbyggnad efter ritning av arkitekten Gustaf Pfeffer (sedermera hovintendent). Han bodde med familjen i ett stenhus i två våningar. Verksamheten gick bra och 1846 fick han bygglov för en påbyggnad till huset. Till sin hjälp hade han flera pigor, en amma, en vagnmakare och en smedsgesäll som arbetade. åt honom. 1849 ägde han 13 hästar, 8 ensitsiga och 4 tvåsitsiga droskor. Som en av de ledande inom sin bransch så blev han också snart ålderman för åkarna i Stockholm.
Teckning föreställande stenhuset i Stockholm.
1847 köpte han dessutom fastigheten på andra sidan gatan i kvarteret Moraset, något som sannolikt hade koppling till hans ambitioner att vidareutveckla och utöka verksamheten. 1848 registrerades nämligen ett patent i Kommerskollegium efter hans ansökan. Den beskrivs som:
en af honom uppfunnen förbättrad konstruktion af så väl ensitsiga Droskor som andra åkdon, bestående deri att åkdonet, stödt med framdelen på 2 liggfjädrar, hvilar med bakdelen å 3:ne sådane, på uppgifvet sätt inrättade fjädrar; å hvilken uppfinning Sökanden till Kongl. Kollegium ingifvit ritning med förklaring samt uppgifvit fördelarne af denna konstruktion bestå hufvudsakligen deruti att brytningen vid stötar blifver högst obetydlig samt att åkdonet icke destomindre fortgår stadigt och beqvämt
Omgift med svägerskan
Carl Olof Lindström var gift två gånger. I första äktenskapet med Johanna Sundlöf (1810-1849) föddes tre söner som uppnådde vuxen ålder innan hon avled i lungsot, 38 år gammal. Han gifte därefter om sig med Johannas syster Amalia Sofia Sundlöf (1826-1902) vilken redan från 12 års ålder hade bott hos familjen i Stockholm. I det senare äktenskapet föddes två flickor och två pojkar. Systrarna Sundlöf var döttrar till en trädgårdsmästare i Näshulta socken söder om Eskilstuna.
Kvarnägare och partner med sin tvillingbror
1851 köpte Carl Olof Lindström kvarnarna vid Uddby i Tyresö socken tillsammans med tvillingbrodern Lars Gustaf Lindström (1811-1880) och han förberedde sig kanske redan nu på att lämna storstaden. Köpeskillingen var 110 000 riksdaler banco och därtill 10 700 riksdaler i avträde till den tidigare arrendatorn. Det motsvarar drygt 14 miljoner kronor i dagens penningvärde. Ingen liten investering för bröderna med andra ord. Även här utvecklades verksamheten snabbt. Från 1860-talets början drev han kvarnen utan brodern och lät bygga om en ångbåt från passagerarbåt till bogserbåt med 25 hästkrafters motor för att dra upp till fyra eller fem mjöl- eller spannmålspråmar.
Pråmarna var nödvändiga då Uddby inte var vilken kvarn som helst. Vid 1800-talets slut var det med sina fem ståtliga våningar den största vattendrivna kvarnen i hela Sverige. Idag finns bara ruiner och rester från den lilla hamnen kvar efter att de sista förfallna byggnaderna i området rivits på 1980-talet.
Målning av David Bracken som visar kvarnkomplexet i Uddby vid 1800-talets slut.
Orent mjöl i påsen
Även om Carl Olof Lindström var en mycket driftig och framgångsrik företagare så solkas hans eftermäle något av en händelse sommaren 1868. Det tycks åtminstone till viss del ha orsakats av att han tagit sig an lite mer än han mäktade med. För kronans – det vill säga statens – räkning hade han då tagit emot 3000 tunnor råg som skulle malas vid Uddby. Carl Olof Lindström synes ha prioriterat sina privata kunder och eftersom han inte vid denna tid hann med att mala allt det han tagit emot så fick kronan inte bara rent mjöl i sina påsar. Han blandade nämligen ut mjölet med sandblandade sopor, murbruk och så kallade kornsådor (avfall som användes till grisfoder), något som upptäcktes med mindre muntra miner hos mottagaren. Det resulterade i tidningsrubriker som ”Kronan får sopor i stället för mjöl”.
Carl Olof Lindström anklagades för förfalskningsbrott, bedrägeri och stöld från kronan. Han dömdes hösten 1870 vid Sotholms häradsrätt att böta 200 riksdaler samt ersätta varorna med 57 riksdaler och 60 öre och därtill betala åklagaren rättegångskostnader om 164 riksdaler.
Förutom hans åtskillnad mellan privatkunder och staten så träder en annan sida av Lindström fram i samband med denna händelse. Han hade nämligen också delat ut en del av kronans spannmål till de fattiga i Tyresö socken.