Därför blev 7-barnsföräldrar från Västerbotten mördare
Fotografi av Johan Johansson vid frigivningen år 1900
Nybyggare i Bygdeå
Historien börjar på 1860-talet när Johan Johansson (1831-1908) och hans hustru Anna Katarina Andersdotter (1834-1921) slog sig ner som nybyggare i Älglund. Det var ett ungt kronohemman söder om Älgberget på östra sidan om Rickleån i Bygdeå socken. Idag är det en del av Robertsfors kommun. I det nya familjehemmet föddes parets yngre barn och totalt skulle familjen komma att omfatta nio personer med föräldrarna inräknade.
En förgångsman på köpet
När familjen kom till Älglund bodde där en barnlös änkling vid namn Johan Olofsson, född 1822. Han bodde inhyst hos familjen som så kallad förgångsman vilket skulle komma att få ett abrupt slut. När Johan Johansson flyttade in med sin familj så hade han också förbundit sig att ta hand om Johan då han uppenbarligen inte klarade sig på egen hand längre.
Den 24 oktober 1873 avlider så Johan Olofsson, 51 år gammal. Inget märkligt framkommer i dödsnotisen och även om varje död är tragisk i sig så kan man också tänka sig att det var en lättnad för nybyggarfamiljen.
Johan Olofssons dödsnotis avslöjar inga oegentligheter (Bild: Riksarkivet)
Var Johan Olofssons död onaturlig?
Så småningom fattades misstankar om att Johan Olofssons frånfälle inte haft naturliga orsaker. En rättegång inleddes vid Bygdeå tingslags häradsrätt där det i juni 1874 ansågs bevisat att Johan tillsammans med sin hustru medvetet tagit livet av sin inneboende med hjälp av arsenik i hans kaffe. Rätten ansåg inte heller att det fanns några förmildrande omständigheter och det äkta paret dömdes därför till dödsstraff genom halshuggning. Man man bara tänka sig vilken hemsk upplevelse detta var för de sju barnen där den äldsta dottern hunnit bli 14 år gammal och den yngsta inte ens tagit sig igenom sitt första levnadsår.
Vid den här tiden genomgick det svenska rättsväsendet en humaniseringsprocess och det var mycket ovanligt att dödsstraff verkställdes. När ärendet prövades vid Svea hovrätt i början av september 1874 omvandlades dödsstraffen också som väntat till livstids straffarbete samt förlust av medborgerligt förtroende för alltid.
Vilket var motivet?
Som nybyggare på ett ungt kronohemman i Västerbotten med sju små barn att försörja kan man lätt tänka sig att de ekonomiska marginalerna var små. Av allt att döma var också motiven till giftmordet rent ekonomiska. I en tidningsartikel uppgavs anledningen till brottet varit ”bekymmer över det gunga underhåll som Johan Olofsson sig betingat”. Vid rättegången skyllde Johan till en början helt och hållet på sin hustru men efter att ”under böner och tårar” ha övertalats av hustrun så bekände han sin egen skuld inför åklagare och vittnen.
Huruvida paret trodde de skulle komma undan med brottet eller inte förtäljer inte historien. Kanske ansåg de att straffet hur som helst var värt den ekonomiska vinsten för barnen?
Det var många av landets tidningar som rapporterade om giftmordet i Västerbotten. I tidningen Förposten kan man exempelvis den 20 juni 1874 läsa följande artikel:
Bygdeå häradsrätt fortsatte den 3 juni ransakningen med Johan Johansson och hans hustru Anna Catharina Andersdotter i Elglund, häktade och tilltalade för förgiftning af födorådstagaren Johan Olofsson. Hustrun vidhöll denna gång sin vid förra rättegångstillfället afgifna bekännelse, hvaremot mannen högtidligt bedyrade sin oskuld, under beklagande att hustrun kunnat sanningslöst beskylla sin make för delaktighet i ett så svårt brott. På åklagarens begäran beslöt rätten att uppskjuta den vidare ransakningen till den 22 i denna månad, till hvilket rättegångstillfälle åklagaren ville bland annat inkalla Johan Johanssons moder och äldsta dotter, men sedan de tilltalade makarna fått tillfälle att med hvarandra samtala, dervid hustrun under böner och tårar sökte beveka mannen till bekännelse, anhöll denne om samtal med allmänna åklagaren, dervis han i vittnens närvaro begärde att få öppet afgifva sin bekännelse, innefattande ett medgifvande af hustruns utsago om bådas brottslighet. På åklagarens anmälan sammanträdde rätten å nyo och vidhöll då Johan Johansson sin bekännelse, att han förledt hustrun till förgiftningsmordet samt lemntt henne medlet till Johan Olofssons afdagatagande.
Anledningen till det sorgliga brottet har varit bekymmer öfver det tunga underhåll som Johan Olofsson sig betingat.
Rätten dömde makarne att för mord utan mildrande omständigheter mista lifvet, och kommer utslaget att Svea hofrätts pröfning underställas.
Straffet och slutet
Den 22 december 1874 hade Johan Johansson fått ta farväl av sina barn i Bygdeå och började avtjäna sitt livstidsstraff på Långholmen i Stockholm. Där skulle han komma att spendera ett kvarts sekel av sitt liv innan han frigavs den 4 juni 1900 tillika med hustrun. I samband med frigivningen togs att fotografi av Johan. Han beskrivs ha grå hårfärg, grått skägg, blå ögon, rak näsa, ordinär mun, ljus hy med grov kroppsbyggnad och var 1,75 meter lång. De sista åren spenderade han på gården i Älglund som nu brukades av parets enda son.
Rastgården på Långholmen 1910
Hej
Det gäller mordet i Älglund. Jag hör själv till den släktgrenen och jag undrar var man kan hitta all information om mordet. finns det böcker som berättar?
Jag har fått en annan historia om hur det gick till av släktingar.
Hej Eva! Den berättelse vi återgivit här och i vår databas på Släktingar är den officiella så att säga. Sedan är det naturligtvis möjligt att det finns andra historier som spridits muntligen som det brukar ske i liknande fall. Det är för det mesta omöjligt att bedöma sanningshalten i sådana. Om händelsen finns återgiven i någon bok känner vi tyvärr inte till. Trevlig kväll!