Umeå – en jättesocken i norr blir till flera nya

Umeå socken år 1867

Umeå socken år 1867

Genom att studera Umeå socken i Västerbotten kan vi se hur komplicerad folkbokföringen kan bli. På medeltiden utgjorde socknen ett mycket stort område i den nordligaste delen av det svenska territoriet för att allteftersom styckas upp i mindre enheter när befolkningen ökade och nya landområden odlades upp av nybyggare. År 1661 utgjorde Umeå socken i stort sett hela dagens Umeå, Vännäs och Vindelns kommuner.

Första gången Umeå socken nämns är i den så kallade sexårsgärden år 1314. Umeå var då tillsammans med Bygdeå socken de två nordligaste pastoraten inom Svenska kyrkan och hörde till Ångermanlands prosteri. Socknen bildades troligen under första halvan av 1200-talet. Namnet (1344 skrivet Vmu) kommer från kyrkbyn som tagit sitt namn från Umeälven. Älvnamnets förled uma betyder ’gny, tjuta, skrika’ syftande på ljudet vid de många forsarna.

Troligen hörde byarna Mullsjö, Hörnsjö och Gräsmyr ursprungligen till Umeå socken men när Nordmalings socken bildades omkring 1480 fördes dessa antagligen över till den nya socknen. De lydde dock även fortsatt i juridiskt hänseende under Umeå tingslag fram till 1572 då de överfördes till Nordmalings tingslag.

Eftersom Umeå socken var utbredd över ett så stort geografiskt område så hade man på 1500-talet delat in den i tredingar. Till den nordesta tredingen hörde det område som senare kom att utgöra Sävars socken samt kustområdet vidare söderut till Umeälven. Till den sunnersta tredingen hörde kustlandet söder om Umeälven och den översta tredingen omfattade området väster om Umeå stad, inklusive det som senare blev Vännäs och Degerfors socknar. När de första kartorna över området ritades på 1600-talet hade socknen fortfarande samma utbredning.

Västerut fanns länge ingen egentlig avgränsning för socknen. Där fanns ingen bofast befolkning men den samiska befolkningen som höll till där besökte också Umeås sockenkyrka fram till dess att Lycksele socken bröts ut år 1607 (den slogs dock åter tillfälligt samman med Umeå 1617-1673). Umeå stad fick en egen stadsförsamling år 1646.

År 1750 fanns det 470 bönder i Umeå socken. Under någon period under de många krigsåren 1660-1750 låg hela 160 hemman i socknen öde. Krigen längre söderut skördade offer även i denna avlägsna del av landet men de svåra missväxtåren 1696 och 1697 hade också stor inverkan liksom den naturliga begränsning i jordbruket som orsakades av klimatet. 1714, 1720 och 1721 härjade dessutom ryska trupper i Umeå socken.

Efter att lappmarkerna i väster avstyckats från Umeå så förblev socknen oförändrad fram till sekelskiftet 1800 då Degerfors socken bildades. Under 1800-talets förändrades socknen dramatiskt i och med att flera nya församlingar bröts ut – Holmön (1802), Sävar (1823), Vännäs (1825) och Holmsund (1863).

Vid kommunreformen 1862 överfördes ansvaret för de kyrkliga frågorna till Umeå landsförsamling och för de borgerliga frågorna till Umeå landskommun. Ur församlingen utbröts Hörnefors församling 1913. Ur landskommunen utbröts Hörnefors landskommun 1914 och Holmsunds landskommun 1918. 1963 utbröts Tavelsjö församling och Tegs församling. Den kvarvarande delen av landskommunen uppgick 1965 i Umeå stad, som sedan 1971 ombildades till Umeå kommun.

1 januari 2016 inrättades Skatteverkets nya folkbokföringsdistrikt Umeå landsdistrikt, Tavelsjö och Teg, med samma omfattning som motsvarande församlingar hade 1999/2000 och fick 1963.

Vill du veta mer om dina egna förfäder i Umeå socken eller någon annan del av Västerbotten? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *