Den stora helgreformen år 1772
En av de stora förändringarna för det svenska folket i och med att svenska staten övergav den katolska tron var att helgdagarna förändrades. I 1571 års kyrkoordning hade man tagit bort många av de helgdagar som kommit till sedan medeltiden, däribland den viktiga högtiden Eriksmässan. Därefter var helgdagarna oförändrade fram till dess att en stor reform ägde rum 200 år senare.
Vid mitten av 1700-talet var inte den svenska befolkningen lika strikt troende som de varit under större delen av 1500- och 1600-talen. Därför hade det också blivit lite glest på bänkarna under en del helgdagars gudstjänster. Därtill ansåg kronan och Svenska kyrkan att ledigheten under helgdagarna mest användes till lättja och dryckenskap. Det var då man lade arbetet åt sidan för att umgås vilket ofta innebar att männen samlades på krogar eller hos grannar för att dricka öl tillsammans efter gudstjänsterna.
Genom en ny kunglig förordning daterad den 4 november 1772 beslutades därför att många av de tidigare helgdagarna skulle flyttas eller tas bort helt. Kyndelsmässodagen, mickelsmäss och allhelgonadagen flyttades nu till följande söndag.
Tredjedag och fjärdedag jul hade fram till nu varit helgdagar men de togs bort tillika med tredjedag och fjärdedag påsk samt pingst. Även Jungfru Marie besökelsedag, skärtorsdagen, och de så kallade gångdagarna efter bönsöndagen avskaffades helt. Vidare försvann samtliga Apostladagar:
- Pauli omvändelse, 25 januari
- Mattias dag, 24 februari
- Filippos och Jakob den yngres dag, 1 maj
- Petrus och Paulus dödsdag, 29 juni
- Jakob den äldres dag, 25 juli
- Petri fäng, 1 augusti
- Bartolomeus dag, 24 augusti
- Matteus dag, 21 september
- Judas Taddeus och Simon Ivrarens dag, 28 oktober
- Andreas dödsdag, 30 november
- Tomas dag, 21 december
- Johannes dag, 27 december
Efter denna stora reform har helgdagarna varit tämligen konstanta med vissa mindre förändringar. De mest betydande av dessa är första maj som blev Sveriges första icke-kristna helgdag från och med 1939 och Sveriges nationaldag den 6 juni som blev allmän helgdag så sent som 2005 (den ersatte då annandag pingst).
De flesta historiska helgdagar hittar du i vår historiska kalender på Släktingar.se.
Sveriges Nationaldag och Annandag pingst
Återinför annandag pingst.
Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung, vilket markerade slutet på Kalmarunionen och början på ett enat och självständigt Sverige. Regeringsformen 1809 den 6 juni 1809 antogs en ny regeringsform som lade grunden för Sveriges moderna demokrati och rättsstat.
Dagen har firats som svenska flaggans dag sedan 1916 och blev officiellt Sveriges nationaldag 1983. Sedan 2005 är den även en officiell helgdag i Sverige.
När Sveriges nationaldag blev en officiell helgdag år 2005 försvann Annandag pingst som helgdag. Det bästa vore om både Annandag pingst och Nationaldagen kan vara helgdagar. Föräldrar, barn, ungdomar och äldre behöver Annandag pingst för att hämta kraft till vardagens alla bestyr.
Lewi Pethrus skrev sången ”Svenska folk, du borde tacka” under krigsåren, mer specifikt år 1940. Den riktar sig till det svenska folket och uppmanar dem att vara tacksamma gentemot Gud för alla hans välsignelser. Psalmen beskriver naturtillgångar som malm, skog och vatten och markens välsignelse. Den beskriver änglavakt vid landets gränser.
Richard Dybeck skrev de två första verserna i ”Du gamla, du fria” 1844 och Karl-Erik Forsslund skrev de två sista år 1910. Melodin till nationalsången är hämtad från en äldre svensk folkvisa som kallas ”Kungssången” eller ”Sång till Norden”.
Så när man talar om nationalsången i sin helhet inkluderas oftast alla fyra verserna, men de två ursprungliga verserna av Dybeck är de mest välkända och sjungs oftast. Jag tycker om strofen i den sista versen: ”Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd”. Fantastiskt.
Ulrik Petersson