Latin för släktforskare

I Angerdshestra församling i Småland har prästen i födelseboken använt latin i ”Anno 1711”, månaden ”Martii” och förkortningen ”ibm”.

Numera är det inte många som läser latin under sina studieår men det är fortfarande det officiella språket i Vatikanstaten (vid sidan av italienska) och längre tillbaka var det en självklarhet för alla präster att studera latin. Detta kan ibland ställa till det för nybörjaren när man sätter igång med släktforskningen då de flesta präster ibland använde latin i kyrkböckerna. I denna artikel tänkte vi gå igenom några av de vanligast förekommande latinska fraserna i den svenska folkbokföringen som historiskt sköttes av Svenska kyrkan.

I husförhörslängderna, och ibland även i ministerialböckerna, hittar man ofta ordet ”ibidem” eller förkortningar såsom ”ibid.”, ”ib.” eller ”ibm.”. Detta korta användbara latinska ord betyder endast ”på samma plats” vilket exempelvis kan hänvisa till en annan gård i samma by eller rentav samma gård.

”Ejusdem” eller förkortningen ”ejusd.” hittar man ofta i födelse- och dödböcker. Det betyder helt enkelt ”samma” och syftar normalt sett på samma månad eller ibland samma dag.

”Testes” är ett annat vanligt förekommande ord i födelseböckerna och betyder ”vittnen”, det vill säga faddrar eller dopvittnen.

I äldre kyrkböckerna har det svenska ordet ”år” inte sällan ersatts med latinets ”anno”. I dödböckerna kan man ibland också hitta ”aetas” eller förkortningen ”aet.” vilket betyder ”ålder”.

I äldre ministerialböcker kan vigda ersättas med det latinska ”conjugati”, döpta med ”baptizati” eller ”renati” och döda med ”denati”, ”defuncti” eller ”mortuus”.

Främst i rättegångshandlingar hittar man termerna ”antecessor matrinomii” och ”successor matrimonii” vilka betyder föregångare respektive efterträdare i äktenskapet.

”Pagina” eller förkortningen ”pag.” används ofta istället för ”sida” i kyrkböckerna.

”Nomen” betyder ”namn”, ”pater” betyder ”far” och ”mater” är latin för ”mor”. Dessa ord förekommer också då och då i äldre kyrkböcker.

Framför allt under 1600-talet och början av 1700-talet när endast dop- eller begravningsdatum anges i böckerna så är det vanligt att prästen skriver det latinska namnet på helgdagen, ibland tillsammans med datum men ofta utan. Då måste man ha tillgång till en historisk kalender för att ta reda på vilket datum som avses så de flesta av kyrkoårets helgdagar inte infaller på ett fast datum utan är rörliga inom ett visst tidsspann. ”Epiphania” är exempelvis Trettondagen och ”Ascensionis Domini” är Kristi himmelfärdsdag. På vår sajt hittar ni en historisk kalender för varje år från 1500-talets början som en helt gratis tjänst.

Förutom latinska namn på dödsorsaker, som börjar bli vanligt förekommande från läkare i början av 1900-talet, så är detta några av de vanligaste latinska termerna du kommer att stöta på i släktforskningen. Har du hittat något annat latinskt ord som du undrar vad det betyder? Fråga gärna oss här på bloggen eller på Facebook så ska vi göra vårt bästa för att hjälpa till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *