Att släktforska i litteraturen – genväg eller fallgrop?

Från Leonard Bygdéns herdaminne över Härnösands stift

Från Leonard Bygdéns herdaminne över Härnösands stift

Böcker och skrifter som behandlar släktskap mellan människor har funnits i mer än tusen år och många av er känner säkert till de långa genealogiska listningarna i Gamla Testamentet i Bibeln. Men kan man verkligen lita på litteraturen och hur ska man använda den i sin släktforskning?

En av de mest kända och äldsta släkthistoriska publikationerna i Sverige är biskopen Hans Brasks släktbok från 1500-talets början vilken vi tidigare skrivit om här på bloggen. Den är än idag en av våra viktigaste sammanställningar över medeltida släkter och en hel del av uppgifterna har senare kunnat verifieras med hjälp av andra bevarade handlingar från medeltiden. För sin tid gjorde han ett utomordentligt bra och imponerande arbete med detta verk.

Under århundradena som passerat sedan Hans Brasks tid så har åtskilliga böcker om släkter och personer publicerats. Då kvaliteten hos dessa varierar oerhört mycket så är det svårt för en nybörjare att veta vad man ska tro om forskningsresultaten som presenteras. En del författare har mestadels kopierat uppgifter från annat håll medan andra har gjort grundlig forskning i originalkällorna. En del gissar mer än andra och drar förhastade slutsatser medan andra går mer försiktigt fram. Källhänvisningar är förhållandevis bristfälliga i publicerad litteratur vilket gör det ännu svårare för läsaren att veta vad informationen bygger på.

Många erfarna släktforskare av den gamla skolan upprepar gärna mantrat att alla uppgifter man tar del av om sin släkt måste kontrolleras i originalkällorna. Naturligtvis är det en princip värd att sträva efter men verkligheten ser annorlunda ut. De flesta har en begränsad tid att använda till släktforskning och för varje ny generation så får man dessutom dubbelt så stor släkt att forska i – med undantag för eventuella anförluster då mer eller mindre avlägsna släktingar får barn tillsammans. Därför är det tacksamt för många att man kan läsa om sina släktingar i publicerad litteratur där andra redan gjort en del av forskningen. Problemet är att sedan bedöma trovärdigheten.

En god tumregel att leva efter är att ju äldre litteraturen är desto större är risken för att man tagit in muntliga traditioner om släkten utan att de kunnat verifieras i befintliga källor. Ibland har sådana vid ett senare tillfälle kunnat verifieras eller dementeras. Ju äldre litteraturen är desto fler har också haft chansen att ta del av den. Därför kan det då också vara en god idé att söka på nätet efter boken i fråga. Kanske har andra redan kommenterat och rättat till felaktigheter? När det gäller välkända standardverk som Elgenstiernas verk om de svenska adelsätterna så finns det exempelvis åtskilliga publicerade rättelser och kompletteringar.

Ett av de viktigaste standardverken av biografisk eller genealogisk karaktär är Svenskt Biografiskt Lexikon men detta är utgivet under en mycket lång tidsperiod och i synnerhet de äldre artiklarna om särskilda släkter innehåller felaktiga uppgifter.

Många av oss har åtminstone någon präst i släkten. Då finns det så gott som alltid uppgifter om dessa i så kallade herdaminnen vilka är biografiska sammanställningar över alla präster som verkat inom ett av stiften inom Svenska kyrkan. Inte sällan finns det mer än ett publicerat herdaminne för stiftet men det senaste av dessa är för normalt sett mer utförligt och trovärdigt än de äldre. Exempelvis är Johan Vilhelm Warholms herdaminne för Skara stift från 1871 tämligen bristfälligt medan Leonard Bygdéns verk över Härnösands stift från 1920-talet är betydligt mer modernt och utförligt presenterat. Några källhänvisningar förekommer så gott som aldrig i dessa sammanställningar vilket kan göra det mycket svårt att exempelvis kontrollera uppgifter från 1500- och 1600-talen.

För studenter vid universiteten, vilka till en början främst var just blivande präster (få andra arbeten fanns för minoriteten som hade möjlighet till högre studier), finns det publicerade matriklar med mer eller mindre utförlig biografisk information. I vissa fall finns hela släktsammanställningar i dessa matriklar vilka därför är väl värda att ta en titt i men som alltid är det bra att läsa dessa med två (käll)kritiska ögon.

Även för andra yrkesgrupper än präster finns biografiska samlingsverk publicerade. Exempelvis så finns det tämligen ambitiösa bokverk att tillgå om apotekare, lantmätare, guld- och silversmeder.

När det sedan kommer till de otaliga släktsammanställningar som skrivits av mindre kända privatpersoner från landets alla hörn så gäller ungefär samma sak som på internet nämligen att det är en blandad kompott. Inte ens erfarna och välkända släktforskare har rätt till 100% utan i stort sett all släktforskning bör ses som ett pågående verk som man måste sålla, rätta och komplettera. Inte sällan förekommer felaktig information även i originalkällorna och då är det inte konstigt att det även blir fel i andra eller tredje hand.

Ett sista råd på vägen – använda gärna litteraturen och andra forskares resultat för att spara tid på att utreda delar av din släkt som andra redan studerat men var också medveten om att det kan smyga sig in fel om du inte har möjlighet att verifiera forskningen.

Vill du ha hjälp med att kontrollera de uppgifter du hittat om din släkt? Då är du varmt välkommen att bli medlem hos oss på Släktingar.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *