Svenskar i Kairo och Syrien på 1700-talet

Dagens Kairo - en myllrande metropol

Dagens Kairo – en myllrande metropol

Det senaste året har tiotusentals människor från Syrien satt sin första fot på svensk mark i flykt från krig, osäkerhet och ett sönderfallet land. Inte ens år 2016 så är det dock särskilt många svenskar som besökt Syrien men redan i början av 1700-talet skulle landet få besök av två svenska adelsmän på resa i Mellanöstern men endast en av dem kom fram levande.

Mikael Eneman föddes i Enköping 1676 som son till rådmannen Olof Nilsson Eneman och hans hustru Anna Mikaelsdotter Vingia. På gymnasiet i Västerås blev han intresserad av språk och särskilt grekiska. När han fortsatte sina studier vid Uppsala universitet läste han teologi och orientaliska språk. Han skrev två avhandlingar om Jesus grav och prästvigdes för tjänst i den svenska armén.

Mikael Eneman verkar redan tidigt ha haft ambitionen att ta sig ut i världen. 1706 reste han till Tyskland med målet att få jobb vid hovkonsistoriet i Altranstädt. Företaget lyckades och han kom att delta i Karl XII:s fälttåg i Ryssland. I december 1709 sändes han till det som då hette Konstantinopel men som nu heter Istanbul för att tjänstgöra vid den svenska beskickningen. Här fanns vid denna tid nordbor som tillfångatagits av ryssarna och sedan sålts som slavar till turkarna. Han besökte lutherska fångar och studerade såväl turkiska som arabiska.

Mikael Eneman stannade i Istanbul i nästan två år men han hade ännu inte fått uppleva sin resas slutliga mål – det heliga landet eller Israel. 1711 dök så äntligen den chans han väntat på upp. Han fick Karl XII:s tillstånd att resa till Egypten och Palestina i sällskap av kommissarien i Kommerskollegium Johan Silfvercrantz vilken han kände sedan sin studietid i Uppsala. Johans far far en småländsk prästson från Ölmstads socken som adlats 1682 som assessor i kammarrevisionen.

Den 23 augusti 1711 påbörjade de bägge kamraterna sin resa från Istanbul till İzmir (då känd som Smyrna) där de besökte den engelska konsuln och botanissten William Sherard. Efter två månader fortsatte resan över den grekiska övärlden och vidare till den egyptiska huvudstaden Kairo dit de anlände den 28 februari 1712. I tre månader gästade de den franske konsuln Claude Le Maire. I juli reste de vidare till Akko i norra Israel tillsammans med Le Maire men under en utflykt blev både fransmannen och Johan Silfvercrantz svårt sjuka, troligen i dysenteri eller tyfus, och avled efter bara några dagar.

Eneman fortsatte resan själv och kom den 2 augusti till Jerusalem. Även han hade nu drabbats av en tilltagande sjukdom, i hans fall lungtuberkulos. Han återhämtade sig så pass att han kunde studera den heliga staden i detalj och göra utflykter till Betlehem och Döda havet. Resan fortsatte sedan till Damaskus, numera huvudstad i Syrien. I Tripoli i nuvarande Libanon tvingades han ligga till sängs i mer än två månader på grund av sin sjukdom. Den 28 januari 1713 kom han till Cypern och fick där veta om att han av kungen själv utnämnts till professor i österländska språk vid Uppsala universitet.

Den 5 augusti 1714, efter nästan tre års resor, satte Mikael Eneman åter sina fötter på svensk mark men när han kom tillbaka till Uppsala var han hårt medtagen av sin sjukdom och han avled den 5 oktober 1714 kort efter installationen som professor. På dödsbädden hade han också låtit sig vigas vid sin fästmö, professor Olof Rudbecks dotter Catharina med vilken han förlovats redan under sin studietid då hon endast var tolv år gammal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.