Naturliga och onaturliga koppor – den första utrotade sjukdomen

En husförhörslängd från Björsäters församling i Östergötland där prästen noterat att ett barn haft smittkoppor (n = naturliga) och ett barn vaccinerats mot sjukdomen (v = vaccinerad).

Många av er som släktforskat har kanske stött på anteckningar om naturliga koppor i husförhörslängderna från 1800-talets första årtionden? Idag pågår som bekant en utmanande vaccinationskampanj över hela världen för att vi ska kunna avslutade pandemins första skede och gå tillbaka till en något mer normal tillvaro. För drygt 200 år sedan inleddes dock den allra första stora vaccinationen av den svenska befolkningen med ett mycket lyckat resultat.

Det finns i Sverige endast fyra sjukdomar som klassas som samhällsfarliga vilket innebär att staten har möjlighet att hålla smittade i karantän eller spärra av delar av landet för att minska spridningen. Förutom COVID-19 så räknas Ebola och SARS dit men därtill även en sjukdom som redan 1980 förklarades utrotad av WHO nämligen smittkoppor. Denna sjukdom var betydligt allvarligare än COVID-19 när den härjade som värst.

Sjukdomens ursprung och spridning

Exakt var och när smittkoppor (eller variola som den också kallas) uppstod är oklart men studier tyder på att viruset har funnits i mer än 10000 år. Sjukdomen drabbade dock så vitt man känner till endast människor och man uppskattar att minst 300 miljoner människor avled i sjukdomen bara under 1900-talet vilket kan jämföras med de omkring 4 miljoner som avlidit i COVID-19. Därtill kommer ett stort antal som fått svåra permanenta skador av infektionen i form av blindhet, dövhet eller vanställdhet.

Det man vet är att smittkoppor tidigt fanns i Kina och Indien och nådde Europa senast på 500-talet. Här i de nordligare delarna av Europa blev sjukdomen vanlig först på 1300-talet och på 1700-talet hade smittkoppor tagit över som den stora infektionssjukdomen i Europa. I flera hundra år hade det varit möjligt att tillämpa så kallad variolisation eller skyddsympning där man helt enkelt smittade en frisk person med material från en sjuk person. Detta var en relativt farlig process men man kunde därigenom ändå minska dödligheten väsentligt.

Så här beskrevs sjukdomen av läkaren Eberhard Munck af Rosenschöld i Lund:

Det stora elände, som menniskan får lida af många och elackartade Koppor, kan ej beskrifwas med ord utan blott ses i naturen, eller rättare, blott kännas af den, som har dem.

Hela kroppen från hufwud till fötter är betäckt med otaliga sammanflytande Koppor, och bränner som eld. Ansigtet är fasligen uppswullit och wanstäldt; ögonen äro beröfwade ljuset, näsan luften; det tillswullnade rosslande swalget törstar efter vatten och kan ej swälja ner det; lungorna andas en ruten stank; ur ögonnästen flyta tårar och war, ur munnen beständigt en skarv saliv, ur tarmarne rutne excrementer, ofta blandade med blod och war. Även med urinen går ofta bort blod och war.

Hela kroppen är en böld, den sjuke tål ej att röras wid, och sjelf kan han ej röra sig; han ligger qwidande på ett ställe; sömnen flyr hans läger; hans outsägliga plågor och qwal störta honom i wanmagt och slummer, och äfwen i slumret darra hans senor, och tänderna gnissla. En brun skorpa betäcker sluteligen hela kroppen och ansigtet, och ur dess remnor framträder ett stinkande, rutit war, som ofta uppfrätt köttet ända till benen.
Man ser inte mer en menniska i den sjuke – och Mor och Far, och Bror och Syster och alla, som äro omkring den sjuke, bedja till Gud: att Han dock, efter så många qwalfulla dagar och nätter, måtte sluta dess förskräckliga jämmer och plågor. Men icke alltid är den sjuke så lycklig, att få sitt lidande slutadt med döden. Ofta får han lefwa beröfwad de förmåner, som Naturen ämnat honom, för att njuta lifwet.

Kokoppor gav vaccin till människor

I England hade man noterat att mjölkerskor inte drabbades av smittkoppor eftersom de varit i kontakt med det närbesläktade kokoppsviruset och därigenom utvecklat en resistens mot bägge virusen. Denna upptäckt ledde fram till det första moderna vaccinet och kokoppsviruset kom därefter att ligga till grund för all vaccinering mot smittkoppor. I Sverige utfördes den allra första smittkoppsvaccinationen år 1801 och 1816 blev det i lag obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor. Antalet insjuknade i smittkoppor minskade då avsevärt men det förekom ändå nya utbrott under hela 1800-talet, främst bland den äldre befolkningen som inte haft sjukdomen. Ett större smittkoppsutbrott skedde i Stockholm 1874 då 1191 personer dog.
Det sista utbrottet i Stockholm ägde rum 1963 då 27 personer insjuknade varav 4 avled. Totalt avled omkring 300000 människor i smittkoppor i Sverige mellan 1750 och 1900. Allmän vaccination mot smittkoppor upphörde 1976 i Sverige men i exempelvis USA har man fortsatt vaccinera sin militär för att förebygga biologisk krigföring.

1816 års lag om vaccination mot smittkoppor

År 1816 blev det som sagt var obligatoriskt enligt svensk lag att vaccinera barn mot smittkoppor. I församlingarnas husförhörslängder från denna tid ser man ofta noteringar om barnen (och ibland även vuxna) har haft naturliga koppor (det vill säga smittats av sjukdomen) eller om de vaccinerats. Reglementet lydde i sin helhet som följer:

Reglemente för vaccinationen i riket; Stockholm den 6 mars 1816

Flera delar av världen har härjats av smittkoppor. Ett medel att ympa finns, men är inte tillräckligt för att helt avvärja sjukdomen. Den engelske läkaren Jenner har ett säkrare sätt. Skyddskoppning ger en så lindrig form av koppor, att man knappast kan tala om sjukdom. De ger ett bestående skydd och hindrar helt de rysliga följder av sjukdomen som de överlevande kan drabbas av.

Denna för mänskligheten så nyttiga och hedrande uppfinning har i Sverige, trots fördomar, blivit antagen. Regeringen har uppmuntrat och kunniga och nitiska läkare och medborgare har verkställt skyddsympningen. Kongl Maj:t har inte lämnat någon möda ospard för att vidtaga anstalter för att utrota sjukdomen och befria kommande släkter från den härjande farsoten.

Författningar har av och till på konungens befallning utgivits. Understödd av Rikets Ständer har Kongl Maj:t utfärdat ett reglemente till befrämjande av vaccinationen och vad som vid dess verkställighet skall iakttagas.

1 § Det åligger alla föräldrar att låta vaccinera sina barn före 2 års ålder. Gäller även äldre barn och personer som inte haft naturliga eller ympade koppor.

2 § Varje socken skall ha en vaccinatör och en eller två vaccinationsföreståndare, vilka jämte kyrkoherden ser till att barnen blir vaccinerade.

3 § Vaccinatörens skicklighet skall var godkänd av provinsialläkaren. Han följder Sundhets kollegiets rekommendationer, använder pålitligt vaccinämne, återser barnet efter 7 – 9 dygn för att kontrollera att vaccinationen tagit annars görs den om. Han för journal över vaccinationerna. För att uppmuntra skickliga vaccinatörer har konungen befallt att de kollekter, som samlas in stannar i församlingen och kan användas till vaccinatörer och även till medaljer som blivit präglade för ändamålet.

4 § I städerna, där det finns läkare, är det inte lika nödvändigt med vaccinatörer. Men vill församlingen ha sådan är inget hinder. Den som vill och är skicklig att vaccinera skall anmäla det hos kyrkoherden.

5 § De som antas till klockare skall inte bara kunna slå åder utan också vaccinera och bistå vid mindre läkargöromål. Detsamma gäller barnmorskor.

6 § Belöningar som är anslagna av staten kan tilldelas klockare, barnmorskor och andra som frivilligt vaccinera. De söker belöningen hos Sundhets Kollegium och insänder uppgifter på hur många vaccinationer de gjort.

7 § Alla som sysslar med vaccinationer skall känna skillnaden mellan äkta och oäkta vaccin, kunna urskilja om vaccinationen lyckats och kunna skilja på smittkoppor, vattenkoppor, stenkoppor och den s k svinkölen.

8 § Vaccinationsföreståndaren antas av kyrkoherden och församlingen. Hans skyldighet är att se till att barnen blir vaccinerade. Vaccination kan anställas vilken årstid som helst. Från predikstolen kungörs var och när vaccinationer äger rum i församlingen. Föreståndaren kan kallas till hemmet om så anses lämpligare.

Prästerna lämnar upplysningar om vilka som är ovaccinerade och föreståndaren har ansvar att de blir vaccinerade.

9 § Journalerna insänds till landshövdingen och förteckningen sänds till konsistoriet, som sammanställer tabeller för hela stiftet. De sänd till tabellkommissionen och lämnas vidare till Sundhets Kollegium.

12 § Det tillkommer provinsialmedicus att ha tillsyn över vaccinationen inom sitt distrikt.

13 § Sundhets Kollegiet har ansvar för att det skall finnas tillräckligt med äkta vaccin. Kongl Maj:t har i huvudstaden låtit anta 4 läkare som skall gå Kollegiet tillhanda. Därjämte har i flera städer inrättats vaccinationsdepåer. Nu finns 10 stycken. Kongl Maj:t ger provinsialläkarna förtroendet att förse sig med vaccinationsämne, som de sedan kan lämna ut till dem som behöver.

14 § Underlåter någon förälder att vaccinera sitt barn anmäls han till pastorsämbetet, som i allmän sockenstämma förehåller den tredskande sin motsträvighet. Ny tid för vaccination utsättes. Har detta ingen effekt anmäls han till kronobetjänt, som rapporterar till landshövdingen. Kan han fortfarande inte talas tillrätta bötar han 1 riksdaler 32 skilling med föreläggande om ännu högre böter. Särskilt allvarligt är om tredskan sker under ett utbrott av sjukdomen. Böterna går till de fattiga i församlingen. Kan den försumlige inte betala böterna omvandlas straffet till fängelse.

15 § Var och en som låtit vaccinera sitt barn och det blivit riktigt verkställt äger att utan avgift eller Charta få ett bevis. Om någon flyttar till annan ort, skall det stå i prästbeviset om personen är vaccinerad eller på annat sätt genomgått kopporna.

17 § Då Kongl Maj:t uppdragit åt Sundhets Kollegiet att ha huvudinseendet över vaccinationen är han förvissad att detta angelägna ämne med lika omtanke och med nit befrämjas.

Datum ut supra. CARL.

Kan smittkoppor komma tillbaka?

Jämfört med vaccinen mot COVID-19 och de flesta andra vaccin som utvecklats så har smittkoppsviruset svårare biverkningar. Även om smittkopporna idag anses vara utrotade (som den enda sjukdomen hittills efter ett förslag från Sovjetunionen år 1958) så forskar man fortfarande på nya vaccin mot sjukdomen i laboratorier på olika håll i världen eftersom det skulle kunna användas i framtida krig eller spridas av terrorister. Aktivt virus har sparats av vetenskapliga anledningar på två olika platser i världen. Forskningen går dock långsamt framåt just på grund av att bara människor blir sjuka av viruset men de mer moderna metoder som använts för att ta fram vaccin mot COVID-19 på rekordtid kan säkerligen komma att appliceras även på annan forskning.

Aktuell information om smittkoppor hittas på Folkhälsomyndighetens hemsida här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *