En fyllepräst i 1800-talets Medelpad
I Attmars församling strax utanför Sundsvall verkade vid 1800-talets mitt en präst med ett för sitt ämbete ganska tveksamt leverne som också skulle leda till att han fick ge upp sitt yrkesliv. Det är en ganska tragisk men intressant historia som inte bara lär ha satt sina spår i familjelivet utan den har också fått effekter som ställer till besvär för oss släktforskare än idag som vi snart ska se exempel på.
Prästen vi talar om hette Erik Olof Filip Tannlund och föddes 1815 i Hallens socken i Jämtland. Fadern blev senare präst i Stöde i Medelpad där han tillbringade större delen av sin uppväxt. Kanske på grund av förväntningar från föräldrarna så valde han att gå i sin fars fotspår. Med tanke på hur hans liv utvecklade sig så kan man ställa sig frågan om det verkligen var det han själv önskade sig.
Problemen för prästsonen började redan under studieåren. Han påbörjade sina studier vid Uppsala universitet 1837 men blev relegerad från skolan redan vårterminen 1838 och det dröjde ett år innan han kunde fortsätta sin studiegång. Den 24 januari 1841 prästvigdes han och verkade därefter som hjälppräst i flera församlingar i Medelpad och Härjedalen. 1856 fick han slutligen en mer permanent tjänst som komminister i Vemdalens församling.
1860 tillträdde han som komminister i Attmars församling i Medelpad. Han imponerade emellertid föga i sitt ämbete och anklagades för fylleri. Man får förmoda att han så småningom skulle ha tvingats bort från sin tjänst men han fick istället avsked på egen begäran den 6 oktober 1869. Därefter skrevs han ”på församlingen” i Attmar fram till sin död 1888 och vistades under denna tid troligen hos släktingar på olika håll, sist troligen på uppväxtorten Stöde.
Tannlund hade en stor familj. Av nio barn så uppnådde alla utom ett vuxen ålder. Faderns alkoholmissbruk färgade troligen deras vardag då flera av barnen flyttade hemifrån redan innan tonåren, något som inte hörde till vanligheterna i en prästfamilj. Det verkar trots allt ha gått bra för barnen, troligen åtminstone till viss del på grund av stöd från släkten. Ett par av sönerna arbetade exempelvis en tid som bokhållare hos en äldre släkting.
Vi släktforskare är vana vid att 1800-talets svenska folkbokföring är välskriven och håller en hög kvalitet. Här ska vi dock visa ett undantag. Under sin tid i Attmar så producerade Tannlund nämligen en ganska förskräcklig husförhörslängd nämligen volymen med arkivbeteckningen AI:8, omfattande tidsperioden 1851 till 1865. Nedan ser du ett exempel på hur det kan se ut i denna bok som ibland bara har summariska uppgifter om familjer bosatta i församlingen:
Vill du veta om du själv har några präster i släkten? Bli då medlem hos oss på Släktingar.se. Behöver du stöd i din egen relation till alkohol eller som närstående till någon med missbruksproblematik? Då vill vi passa på att tipsa om Alkohollinjen som är helt kostnadsfri.
Attmar ligger i Medelpad!