Elsa Eschelsson – Sveriges första kvinnliga docent

Elsa Eschelsson (1861-1911) är kanske ett okänt namn för de flesta av er. Men hon är definitivt en kvinna som förtjänar att lyftas fram lite extra. Eschelsson var inte bara en av de första kvinnorna som gjorde en akademisk karriär i Sverige. Hon var dessutom den allra första kvinnan i landet att bli docent. En stor framgång och lycka kan tyckas men hon skulle komma att gå en mycket tragisk död till mötes.

Uppväxten i Norrköping och släkten Eschelsson

Släkten Eschelsson härstammar från den vackra sommarstaden Västervik. Här var bröderna Jes och Eschel Paulsson verksamma som skeppare och sjökapten vid mitten av 1700-talet. Eschel drunknade redan 1759 men hans söner Paul Eschelsson (1746-1802) och Olof Eschelsson (1751-ca 1798) fortsatte på samma bana. Olof Eschelsson var marinofficer men dömdes till döden för att ha vägrat följa order och tjänstgöra i Karlskrona. Straffet omvandlades så småningom till livstids fängelse och han avled kort efter att ha förts till Stralsund 1798. Denne Olof var Elsas farfars far.

Vid 1800-talets början kom släkten Eschelsson till Norrköping där Olofs son med samma namn blev bodgosse hos handelsmannen C. G. Lönngren. Att bli bodgosse var handelsmännens motsvarighet till böndernas drängar och hantverkarnas lärlingar. Man fick helt enkelt lära sig grunderna i att bli handelsman – bokföring, inköp, försäljning osv. Olof Eschelsson den yngre (1785-1861) bildade 1812 bolaget Lönngren & Eschelsson tillsammans med Lönngrens son Johan Anton som bland annat drev stärkelsebruk och såpsjuderi. Bolaget ägde ett flertal tomter Norrköping.

Elsas far Anders Olof Eschelsson (1821-1875) övertog och utökade faderns verksamhet. Såpproduktionen mer än fyrdubblades under hans tid och han fungerade 1851-1867 som preussisk konsul i Norrköping. Elsa kom därför att växa upp i ett ekonomiskt betydligt mer välmående hushåll än tidigare generationer Eschelsson. Det var helt säkert av stor vikt för hennes möjligheter och ambitioner.

Elsa väljer bokens väg

Handelsmännen brukar normalt sett inte studera vid universitetet men det hade faktiskt Elsas far gjort då han en tid låg vid Uppsala. Kanske inspirerade han även henne till vidare studier. Hur som helst så undervisades hon till en början i hemmet av en så kallad guvernant. På egen hand läste hon latin innan hon 1879 började vid Wallinska skolans gymnasium i Stockholm där hon tog examen 1882. Efter detta började hon efter sommaren studera vid Uppsala med en kandidatexamen 1885. Detta år gav hon sig ut på en lång utlandsresa med besök i Egypten, Palestina, Turkiet och Wien. Åter i Sverige blev hon den 5 juni 1897 docent i civilrätt som Sveriges första kvinnliga docent.

Starkt motstånd

Även om hennes väg framåt i den akademiska världen kan tyckas spikrak vid en första anblick så skulle hon möta motstånd från sina manliga gelikar även om hon också hade starkt stöd inom den juridiska fakulteten. Att stå ensam som kvinna i en värld som dominerats av män i flera hundra år var säkerligen påfrestande och det skulle allteftersom komma att bryta ner henne. Den ambitiösa kvinnan blev både pessimistisk och isolerad.

Den juridiska fakulteten i Uppsala hade redan 1898 föreslagit Elsa Eschelsson till professor i civilrätt och året därefter till professor i processrätt. Universitetets ledning stoppade dock båda utnämningarna, med hänvisning till regeringsformen. Hon fick aldrig sin efterlängtade professorstitel trots att en grundlagsändring 1909 gav kvinnor rätt att inneha professorsämbeten.

Den syn man tidigare haft på kvinnors studieförmåga personifierades i mångt av mycket av professorn i teoretisk filosofi och riksdagsmannen Sigurd Ribbing. Några år innan kvinnor år 1873 fick rätt att avlägga alla akademiska examina utom de teologiska och juris licentiatexamen så menade han att ”kvinnans hjärna bevisligen icke hade tillräcklig vikt eller tillräckligt många vindlingar för att sätta henne i stånd att ta en doktorsgrad”.

Det tragiska slutet

På morgonen den 8 mars 1911 hittade Elsa Eschelssons tjänarinna henne medvetslös. Hon hade tagit en alltför stor dos sömnmedel och alla försök att väcka henne gjordes förgäves. Hon avled två dagar senare. Huruvida det handlade om ett självmord eller bara ett olyckligt misstag kan man bara spekulera kring. Sin efterlämnade förmögenhet på 60 000 kronor donerade hon till Uppsala universitet att använda som stipendiefond för kvinnliga juris studerande.

Elsas livsöde visar vissa likheter med hennes farfars mor Margareta Maria Cronacker (1756-1808). Efter att hennes man dömts till döden tog hon ut skilsmässa och gifte så småningom om sig och tog med barnen till en gård på landet utanför Västervik. Äktenskapet var dock olyckligt och efter 13 år tillsammans med den nya mannen fick hon nog och begick självmord genom att dränka sig.

Sentida uppmärksamhet

Elsa Eschelssons pionjärskap och strävan för kvinnors rätt till den akademiska världen har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen på senare år. 1997 hölls ett symposium till 100-årsminnet av hennes disputation den 31 maj 1897 av Juridiska fakulteten i Uppsala. Den 12 mars 2011 högtidlighölls hennes minne genom ett minnesseminarium på Uppsala universitet, arrangerat av Kvinnliga akademikers förening och juridiska fakulteten i Uppsala.

Finansmannen Sven Hagströmer

Elsa Eschelssons storasyster Ida (1854-1922) var gift med juridikprofessorn Johan Vilhelm Hagströmer (1845-1910) som var ett viktigt stöd för henne under hela utbildningen och karriären. Detta par skulle komma att bli farfars mor och farfars far till den framgångsrike finansmannen Sven Hagströmer. Han har själv tagit sin kvinnliga släktings kamp för jämställdhet vidare och grundade 2011 stiftelsen AllBright för att arbeta för ökad jämlikhet i näringslivet för att kvinnor med flera grupper ska ges större möjlighet till inflytande och karriär.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.