En blöt kväll slutade med cyanidförgiftningar i Lund
1925 var ett händelserikt år. AB Radiotjänst började regelbundna sändningar med Sven Jerring i spetsen. Mussolini blir diktator i Italien, Postgirot inledde sin verksamhet, Göteborgs konstmuseum invigs, Greta Garbo blir filmstjärna i Hollywood och Elektrolux börjar tillverka sina välkända kylskåp. I Lund utspelar sig också detta år en märklig och tragisk händelse när två småbarnspappor avlider efter en blöt kväll.
Guldsmeden Dahlström
I byn Norrto i Lyby socken och dagens Hörby kommun föddes 1884 en pojke vid namn Emil Bernhard, son till soldaten Per Persson Dahlström och hans hustru Elna Persdotter. Familjen flyttar sedermera till Lund där Per får anställning vid sockerbruket och Emil Dahlström sedermera blir verksam som guldsmed. I Emils bekantskapskrets finns en textilarbetare vid namn Edvard Svensson.
Niobarnspappan Svensson
Edvard Svensson var några år äldre än Dahlström och hade levt hela sitt liv i Lund sedan födseln 1878. Han blev faderlös redan som treåring och kanske var det familjetragik som förde de två männen samman. Eller så hade de helt enkelt bara festande och uteliv som gemensamt intresse.
Som textilarbetare levde Edvard Svensson under ganska knappa ekonomiska förhållanden, i synnerhet som han hade åtta egna barn att försörja och därtill en dotter som hustrun hade med sig innan äktenskapet.
En blöt kväll i Lund
Lördagen den 9 maj skulle komma att bli en ödesdiger dag för dessa familjefäder och inte minst deras familjer. Svensson och Dahlström hade strålat samman för att dricka sprit i Dahlströms guldsmedsverkstad vid Lilla Fiskaregatan, säkerligen i betydande mängder. Kvällen hade dock fått ett tidigt och minst sagt abrupt avslut. Vid halvåttatiden hade en annan bekant till Dahlström, urmakaren N. A. Jönsson, kommit in i verkstaden. Där råkade han på herrarna rejält påverkade av spritdrycker och med en glasburk med cyankalium på bordet.
Lilla Fiskaregatan 1935
Cyankalium och guld
Cyankalium – eller kaliumcyanid (KCN) som det egentligen heter – är ett färglöst salt som ser ut som socker och är mycket lösligt i vatten. Det mesta av KCN används inom guldbrytning, organisk syntes och elektroplätering. För att utvinna 1 kilo guld krävs hela 140 kilo cyanid, en inte helt miljövänlig verksamhet. Mindre tillämpningar inkluderar smycken för kemisk förgyllning och polering. Det var alltså inte särskilt anmärkningsvärt i sig att guldsmeden Dahlström hade kemikalien i sin verkstad.
Kaliumcyanid är en mycket giftig kemikalie som kommit att uppmärksammas i media i samband med självmord. Nazisten Goebbels och den brittiske matematikern Alan Turing avslutade sina liv på detta vis. I princip avlider man genom kvävning men effekten är relativt långdragen och rimligtvis ett plågsamt sätt att dö.
Ett eller två självmord?
Guldsmeden Dahlström hade tagit cyankalium i handen och då urmakaren Jönsson trodde att han var i färd att begå självmord så försökte han få honom på andra tankar men han hade snart börjat visa symtom på förgiftning. Edvard Svensson hämtade på Jönssons uppmaning polis som i sin tur kallade på ambulans men guldsmeden avled kort efter han anlänt till lasarettet. Han efterlämnade sin hustru och ett barn.
Mindre än en timme därefter kallades polis till Edvard Svenssons hem där denne påträffats död av andre stadsläkaren i Lund. En stark mandeldoft kom från kroppen, ett tydligt tecken på att även han avlidit av cyankaliumförgiftning. Man förmodade att han tagit med sig detta från guldsmedens verkstad men kunde inte säga något om huruvida han intagit giftet med vilja eller av misstag. En mycket svår tid väntade nu säkerligen för hans änka och barn av vilka det yngsta inte ens hunnit fylla två år.
En märklig och tragisk omständighet konstaterades i media i samband med dödsfallen. Såväl guldsmedens far som en bror till honom hade tidigare dött av just cyankaliumförgiftning!