Spanska sjukan och COVID-19 – statistik och vaccin

2020 har varit ett år helt olikt alla andra i våra liv men man behöver inte gå så värst långt i vår släkt för att minnen av den förra stora pandemin ska väckas till liv. Vi tittar här lite närmare på likheter och skillnader mellan spanska sjukan och COVID-19 och visar hur statistik och verklighet inte alltid stämmer särskilt väl överens med den information som myndigheter, journalister och tidningar förmedlar till allmänheten.

För drygt 100 år sedan drabbades Sverige liksom övriga världen hårt av den så kallade spanska sjukan som namnet till trots inte hade sitt ursprung i Spanien eller ens Europa. Det har senare visat sig att det handlade om samma typ av virus som svininfluensan vilken orsakade nästan 300 000 dödsfall under ett större utbrott år 2009.

Trots att spanska sjukan var en humanitär global katastrof i klass med digerdöden så fick den inte alls samma uppmärksamhet i vare sig media eller annan populärkultur som årets pandemi. Möjligen hade det till viss del att göra med att myndigheterna inte ville sprida panik men den främsta anledningen var det politiska kaos som rådde och som kulminerade i första världskriget. Krig trumfade alla sjukdomar. Alla transporter av materiel och trupper bidrog sannolikt också till ökad spridning av viruset.

COVID-19 liknar mer den vanliga säsongsinfluensan på så vis att den framför allt drabbar äldre och andra sårbara individer hårdast. Under spanska sjukan var det tvärtom en nackdel att vara ung, frisk och försedd med ett starkt immunförsvar. Då ökade risken nämligen dramatiskt för en svårare infektion och i värsta fall också döden, för det mesta på grund av skador på lungorna eller (oftare) en påföljande lunginflammation. Unga individer rörde sig också mycket mer ute i samhället vilket snabbade på smittspridningen. Vid 1900-talets början kunde ingen jobba hemifrån och att stänga ner samhällen var inte ens ett realistiskt alternativ.

Vad gäller dödligheten så är den alltid svår att fastställa exakt eftersom rapportering skiljer sig åt från land till land men det uppskattas att ungefär en tredjedel av världens befolkning – ca 500 miljoner människor – smittades av spanska sjukan. Av dessa så avled mellan 50 och 100 miljoner människor vilket innebär en mycket hög dödlighet på 10-20%. Detta kan jämföras med att dödligheten i vanliga säsongsinfluensan beräknas ligga på ca 0,1%. Spanska sjukan var alltså minst 100 gånger dödligare trots att det främst var unga och friska människor som drabbades.

I Sverige drabbades Norrland – i synnerhet inlandet – särskilt hårt av spanska sjukan. Anledningen till detta är något okar men förutom brist på sjukvård och läkare så är det möjligt att den relativa isoleringen lett till att invånarna här hade sämre skydd mot infektioner i allmänhet. I exempelvis Arjeplog var i stort sett alla hushåll representerade vid den årliga marknaden vilket – kanske inte helt överraskande – ledde till en explosiv smittspridning i socknen. Påskdagen 1920 begravdes inte mindre än 51 offer för spanska sjukan i Arjeplogs församling.

På vissa platser som tidigare drabbats av andra svåra virusinfektioner så var dödligheten i spanska sjukan lägre men på isolerade platser där man tidigare inte nåtts av liknande virus blev effekten katastrofal. På ön Samoa i Stilla Havet avled exempelvis nästan var fjärde invånare (22%) i spanska sjukan. Det kan jämföras med den första kontakten mellan européer och ursprungsbefolkningar på den amerikanska kontinenten där vissa befolkningsgrupper nästan utrotades helt när de smittades av virusstammar som varit isolerade till Europa och Asien i tusentals år. Ett globaliserat samhälle med mycket kontakt mellan människor från olika delar av världen gynnar alltså den kollektiva motståndskraften mot infektioner men det gör å andra sidan också att nya sjukdomar sprids mycket snabbare.

Under pågående pandemi så har termen överdödlighet debatterats flitigt i media. Eftersom antalet döda i COVID-19 är svårt att fastställa exakt och ännu svårare att jämföra från ett land till ett annat så har man också tittat närmare på hur många fler som avlidit jämfört med ett ”vanligt” år. Att pandemin är en global humanitär och ekonomisk katastrof vars effekter kommer att sitta kvar i flera år framöver är nog alla överens om men är det riktigt så illa som det verkar utifrån kvällstidningarnas rubriker och den massiva bevakningen?

Om man tittar på antalet döda i Sverige för år 1917 så var det 77 385 individer, motsvarande 13,39 döda per 1000 invånare. Dödligheten hade fram till nu minskat alltsedan slutet av 1800-talet och dödstalen för år 1917 var då de lägsta någonsin i landet. 1918, när spanska sjukan kommit till Sverige, så rapporterades istället de högsta dödstalen sedan år 1880. Det totala antalet dödsfall i landet uppgick då till 104 591 individer, motsvarade 18,01 döda per 1000 invånare. Överdödligheten – enbart baserat på föregående år – blir därmed extremt höga 34,5%.

Om vi tittar på antalet döda i Sverige de två föregående åren så skiljer sig 2018 och 2019 åt markant. 2018 präglades nämligen av en svår influensasäsong och omkring 92 000 människor rapporterades avlidna. 2019 avled ”bara” omkring 89 000 döda vilket var den lägsta siffran sedan 1977. Den 18 december 2020 hade dittills 91 733 svenskar registrerats som avlidna under året av svenska myndigheter. Det är alltid en viss eftersläpning i registreringen och 13 dagar kvar av året men om vi uppskattar antalet i överkant så kanske slutsiffran för 2020 landar någonstans kring 95 000 avlidna. Jämför vi med föregående år 2019 innebär detta en ökning på 6,7%. Jämför vi med år 2018 är ökningen 3,3%. Även om förändringen är signifikant och varje avliden representerar en familjär tragedi så är det långt ifrån så extrema siffror att det skulle vara självklart att beteckna den svenska hanteringen av pandemin som ett misslyckande vilket såväl kungen som opposition och en pressad regering gjort.

Exakt varför spanska sjukan upphörde vet man inte men med tanke på hur många som smittades så kan man förmoda att det berodde på en kombination av att så pass många utvecklade ett immunologiskt skydd mot infektionen och att en mer smittsam och mindre dödlig variant av viruset tog överhanden eller att det helt enkelt konkurrerades ut av andra vanliga infektioner. Ett virus gynnas inte av att värden dör och därför försvinner mer dödliga varianter oftast med tiden vilket naturligtvis är bra även för oss människor.

När Sverige drabbades som hårdast av spanska sjukan från sommaren 1918 till sommaren 1919 så såg samhället helt annorlunda ut. Den värld som då drabbades hade inget vaccin att sätta sitt hopp till och dessutom hade man ett världskrig att oroa sig för. I Sverige har vi lyckligtvis fortfarande en hög tilltro till myndigheterna och vaccinmotståndet är lågt i jämförelse med många andra länder. De som är tveksamma i Sverige hänvisar ofta till vaccineringen mot svininfluensan år 2009 och de som drabbades av narkolepsi som en allvarlig bieffekt av vaccinet. Ska man då vara orolig för vaccinet mot COVID-19?

Först och främst måste man konstatera att det går aldrig att utesluta att man som individ drabbas av en ovanlig bieffekt. Detta gäller för såväl vaccin som alla andra former av läkemedelsprodukter oavsett om de är naturliga eller framställda på konstgjord väg. För att fatta ett rationellt beslut måste man därför istället titta närmare på vad statistiken säger.

Massvaccineringen 2009 var kanske inte helt självklar när man studerar förloppet i efterhand. Antalet döda i svininfluensan var uppskattningsvis knappt 300 000 i hela världen vilket är i linje med en vanlig säsongsinfluensa. Man får dock notera att WHO klassade utbrottet som en pandemi vilket var första gången det skedde sedan Hongkonginfluensan år 1968. Med tanke på hur smittsamt ett influensavirus kan bli så fanns det en risk för att så många som 20-40% av befolkningen skulle kunna smittas och i så fall skulle också dödssiffrorna bli mycket höga. Det fanns redan så kallade prototypvaccin som utvecklats för liknande virusstammar vilket relativt snabbt kunde anpassas till det nya viruset. Det var mot denna bakgrund svenska myndigheter fattade beslutet om en frivillig massvaccinering. Omkring fyra miljoner svenskar vaccinerades mot svininfluensan. Av dessa drabbades kanske 500 personer av narkolepsi.

Narkolepsi är en enorm påfrestning för de individer och familjer som drabbas MEN man måste ändå sätta vaccineringens bieffekter i relation till antalet människoliv som räddas. Vad gäller svininfluensan så kanske det är ett gränsfall och det var bara ett fåtal andra länder som genomförde massvaccineringar men det är alltid lätt att vara efterklok. Mycket ovanliga bieffekter upptäcks av rent statistiska orsaker inte alltid vid inledande tester av vaccinet och hur många döda ska man acceptera innan man inleder en massvaccinering?

När det gäller COVID-19 och de vaccin som utvecklats på rekordtid så är beslutet mer självklart. Pandemin i spanska sjukan pågick i mer än två års tid. Redan nu – efter mindre än ett år – har närmare 2 miljoner människor fått sätta livet till i den pågående pandemin och detta trots omfattande åtgärder och restriktioner där hela länder och samhällen stängts ner under olika långa perioder och de äldre i befolkningen har tvingats till isolering under en lång tid. Mot denna bakgrund är det denna gång en självklarhet för alla att vaccinera – möjligtvis med undantag för en del ”excentriska” diktaturer såsom Turkmenistan och Nordkorea. Då vi redan gjort i stort sett allt som står i vår makt för att minska smittspridningen så riskerar pandemins förlopp därför att förlängas med flera år om inte en tillräckligt stor del av befolkningen låter sig vaccineras.

När det gäller åtgärderna mot smittspridningen så har en hel del förändrats sedan spanska sjukan. På grund av första världskriget så censurerades tidningar i många länder som var direkt involverade i kriget. Regeringarna ville inte påverka stridsmoralen och därför begränsades rapporteringen om viruset vilket sannolikt också ledde till att många fler smittades och avled. Även i Sverige valde man att tona ner faran med sjukdomen i landets tidningar till skillnad från idag när vi varje dag möts av nya siffror om antalet döda och man kan följa smittspridningen i realtid vid sin dator – åtminstone i den fria delen av världen.

Även om såväl information som åtgärder mot spanska sjukan var bristfälliga i många fall så gjordes också en hel del för att minska smittspridningen. Vikten av att hålla avstånd och minska resandet mellan regioner förstod man redan då. Vid Gotlands infanteriregemente satte man därför en maxgräns på antalet man per sovsal och införde ett minsta avstånd på en meter mellan sängar samt permissionsförbud till de socknar som var värst drabbade. Medicinalstyrelsen avrådde även från besök på platser där många människor samlades.

Många länder valde under spanska sjukans härjningar precis som nu att stänga sina skolor med den effekten att föräldrar inte kunde arbeta och familjer tvingades in i trånga bostäder med ökad risk för spridning (och därmed snabbare mutation) av sjukdomen. I Sverige (och bland annat i New York i USA) höll dock de flesta skolor öppet då som nu. Vid 1900-talets början fick barnen generellt sett bättre mat i skolan än hemma hos föräldrarna vilket gynnade deras allmänna hälsotillstånd och immunförsvaret. I frånvaron av TV, internet och andra moderna kommunikationskanaler så fungerade skolan också som en mycket viktig informationsförmedling. Barnen lärde sig grundläggande hygien och hur man skulle skydda sig mot smittan vilket de sedan gärna delade med sig av till övriga familjemedlemmar. Sådan information är tveklöst den viktigaste preventiva åtgärden mot en pandemi i väntan på ett vaccin – en lyx man inte hade för 100 år sedan.

Mot slutet av 2020 så står det klart att detta blir första gången på mycket länge som man faktiskt med ganska god säkerhet kan utlova ett bättre år bortom decembermörkret. Imorgon får de första svenskarna sin första vaccindos och vi hoppas att alla som kan och får nu också tar sin vaccinspruta så att vi kan se fram emot ett ljusare 2021 där vi kan umgås med våra nära och kära på ett mer normalt sätt igen.

Ett riktigt gott nytt år önskar vi alla!

Läs mer:
Spanska sjukan av SCB
Corona i statistiken (SCB)
Broschyr från Medicinalstyrelsen från 1918

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *