Krisåren 1772-1773 dog var tjugonde svensk

Dödbok från epidemiåret 1773

Sjukdomsepidemier har drabbat Sverige och världen i alla tider och kommer att fortsätta göra det med jämna mellanrum hur bra dagens sjukvård än är. Bakterier och virus är trots allt bland de få organismer som kan överlista människan. Denna gång tänkte vi berätta om den landsomfattande epidemi som drabbade Sverige åren 1772-1773 och som beräknas ha avslutat livet för drygt fem procent av landets befolkning, alltså mer än var tjugonde svensk.

Sjukdomen som slog till mot Sveriges befolkning med full kraft detta år var dysenteri, eller rödsot som är det namn de flesta släktforskare känner igen den under från dödböckerna. Idag drabbas några hundra svenskar av sjukdomen varje år men de flesta har smittats utomlands och ytterst få avlider till följd av smittan. På 1700-talet var läget ett helt annat. Modern sjukvård och antibiotika fanns inte att tillgå.

Namnet rödsot kommer sig av att sjukdomen resulterar i blodiga diarrér. Andra symptom är magkramper och feber. Dysenteri kan orsakas av amöbor men det är endast varianten som kommer från Shigella-bakterier som ger upphov till epidemier. Sjukdomen fick en mycket snabb spridning då den till skillnad från andra epidemiska sjukdomar som tyfus och kolera kan spridas direkt från människa till människa såväl som via avföring, mat eller vatten. Under 1800-talet dog mer än dubbelt så många människor av dysenteri som av kolera.

Epidemin 1772-1773 var den första kända men nya utbrott av sjukdomen kom 1808-1809 och 1857. Några betydande insatser för att förhindra smittspridningen gjordes aldrig. Istället talades det mer om en rad mer eller mindre genomtänkta huskurer bestående av lavemang, senapsdeg eller brännvinsindränkt gråpapper som skulle läggas på magen, oljedekokter samt pulver gjort av kräkrot.

Barn drabbades allra hårdast av rödsotsepidemin och det fanns en överdödlighet bland pojkar och unga män. Orsaken till det senare har varit föremål för diskussion men inga säkra förklaringar finns.

Det fanns stora skillnader mellan olika delar av landet. 1772 drabbades främst de sydvästra delarna av Sverige medan sjukdomen spred sig österut först 1773. Som en viktig anledning till att epidemin slog till just dessa år har den allvarliga missväxten i början av 1700-talet förts fram som förslag vilken gjorde människor mindre motståndskraftiga mot sjukdomar. Det är desto svårare att förklara varför det blev just rödsot eller dysenteri som slog ut så många. Kanske var det en mutation hos bakterierna som gjorde rådande förutsättningar extra gynnsamma för just dessa.

Som ett exempel på hur hårt våra förfäder drabbades av den första kända rödsotsepidemin kan nämnas att i Dalby socken i Värmland så avled krisåret 1773 hela 157 människor medan siffran följande år 1774 var endast 52 avlidna och året innan 1772 avled 49 Dalby-bor. Det var alltså ungefär tre gånger så många som avled jämfört med ett ”normalt” år, majoriteten av dessa i rödsot.

Den första rödsotsepidemin saknar motstycke i den moderna svenska sjukdomshistorien. Befolkningsminskningen 1773 är nämligen än idag den största minskningen under ett enskilt år sedan SCB (tidigare Tabellverket) började föra officiell befolkningsstatisik år 1749.

Rödsot är bara en av många hundra olika dödsorsaker man som släktforskare kan träffa på i kyrkböckerna. Vi har på Släktingar.se sammanställt en lista på olika dödsorsaker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *