Kärlek och mord på ett sörmländskt bruk

Skeppsta bruk

Skeppsta bruk på 1790-talet

Vid Skeppsta i de sörmländska skogarna utanför Gnesta ligger en ståtlig bruksherrgård som minner om en förgången storhetstid för traktens tidiga industri. Här utspelade sig 1700-talets slut ett dramatiskt och tragiskt skådespel som slutade med att en smedhustru förlorade bägge männen i sitt liv och lämnades ensam med en ung son att ta hand om.

Skeppsta var ett järnbruk som anlagts vid ett vattenfall i Gåsinge socken och sjön Barsätterns utlopp i Skeppstaån redan vid slutet av 1500-talet. Verksamheten var vid denna tid väl utvecklad och drevs under ett tak tillsammans med det närliggande Forsbro stålbruk. De anställda smederna arbetade ofta vid bägge bruken och det är inte alltid lätt att avgöra när de bodde vid det ena eller andra bruket.

Vid Skeppsta bodde den 47-årige stålsmeden Per Forsström med sin tre år yngre hustru Catharina Gropp och en tolvårig son. Två yngre barn hade avlidit något år tidigare, något som sannolikt satte djupa spår i familjens liv även om döden var en mer naturlig del av livet för den tidens människor än den är i dagens Sverige.

Den 10 augusti 1793 var Forsström på väg hem från ett sedvanligt kvällsskift vid hammaren i Forsbro. Vad han inte visste var att hustrun inlett ett kärleksförhållande med en granne, den jämnåriga skomakaren Anders Larsson. Även Anders var gift (med en tio år äldre kvinna) och hade två egna barn med sin hustru och tre bonusbarn från hustruns tidigare äktenskap.

Vid 1700-talets slut var skilsmässa fortfarande mer eller mindre otänkbart för ”vanligt folk” även om ganska många undantag förekommer. Det innebar också att hela privatlivet blottlades för allmänheten vilket i sin tur ofta medförde stora sociala svårigheter. Med detta i åtanke får man förmoda att den tragedi som nu skulle utspela sig hade sitt ursprung i desperation och kanske inte helt rationella tankar i kärlekens och den fysiska attraktionens dimma.

Skomakaren Larsson hade denna kväll stämt möte med sin granne och de gjorde sällskap på en gångstig genom skogen hem mot Skeppsta. Forsström, som gick först, överraskades snart av ett yxslag i bakhuvudet. Han avled dock inte av detta och tuppade heller inte av vilket berättades av ett vittne som hört honom ropa ”bror, bror, låt bli mig” tillsammans med en annan hård och svärande röst. Skomakaren fortsatte att hugga och slå med yxan till dess Forsström avled.

På berghällen där den dödliga attacken inträffat lät Forsströms arbetskamrater resa ett traditionellt järnkors som mer än 200 år senare står kvar och vittnar om den hemska händelsen. Våld och slagsmål var inte särskilt ovanligt på bruksorterna men dödligt våld och mord var precis som idag lyckligtvis relativt ovanligt.

Larsson anhölls mer eller mindre omedelbart och i början på oktober samma år inleddes rättegången mot honom vid Daga häradsrätt i Gåsinge tingshus. Han erkände sitt brott och dömdes i enlighet med lagen till döden då mordet anses ha varit överlagt och begånget med fullt uppsåt. Även Forsströms hustru anklagades vid rätten för medhjälp till mord men hon friades då bevis för hennes eventuella inblandning saknades. Hon dömdes emellertid för att sitt olagliga ”köttsliga umgänge” med den gifte skomakaren.

Forsströms änka dömdes i rätten till 30 par ris efter att i ett brev från den fängslade Larsson ha blivit uppmanad att erkänna allt det som hänt:

”… beder jag dig att du intet drager dig undan någonting utan gör en ren bekiennelse om alltsammans så tror jag Wij får träffas på den stora Samlings dagen bland änglar och utvalda helgon”

Huruvida Larsson själv stod bakom denna uppmaning eller inte låter vi vara osagt. I likhet med alla andra dödsdomar vid denna tid så skulle den först fastslås av en högre rättsinstans. Även hovrätten ansåg dock att dödsstraff var ett av häradsrätten korrekt utdömt straff i detta fall då inga förmildrande omständigheter förelåg. Den 11 juni 1795, nästan två år efter mordet, fördes Anders Larsson därför till häradets avrättningsplats på Axala skog där hans liv avslutades genom halshuggning.

Bruksverksamheten vid Skeppsta fortgick fram till 1875 då verksamheten omvandlades till ett modernt storskaligt jordbruk. Ett mindre glasbruk har senare funnits på platsen där glaskonstnären Ebba von Wachenfeldt har sin verksamhet.

Från den till synes icke-vallonska smedsläkten Gropp, som Forsströms hustru hörde till, härstammar åtskilliga tusen svenskar, däribland mångsysslaren Ulf Lundell.

Vill du veta mer om din egen släkt i Sörmland? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

En tanke på “Kärlek och mord på ett sörmländskt bruk

  1. Stina Berge

    Som fd Skeppstabo måste jag protestera mot att Ebba von Wachenfeldts glashytta benäms som i förfluten tid. Den är i allra högsta grad igång och en levande mötesplats med galleri och cafe!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *