Icke-territoriella församlingar

Tyska kyrkan i Göteborg

Tyska kyrkan i Göteborg

I Sverige så har som bekant folkbokföringen hanterats av Svenska kyrkan som också varit statskyrka fram till 1991 då Skatteverket tog över detta ansvar. Detta innebär också att de kyrkliga församlingarna ofta följer de civila socknarnas gränser och gör det enklare för släktforskare. En församling är alltså normalt sett knuten till ett bestämt geografiskt område vilket gör det lätt att veta var man ska söka om man vet var en person bodde. Som alltid finns det dock undantag.

En icke-territoriell församling är inte knuten till ett bestämt geografiskt område på samma vis som de vanliga församlingarna utan församlingsmedlemmarna är bosatta i ett område som egentligen fysiskt tillhör en annan församling. Idag finns endast fem sådana församlingar kvar inom Svenska kyrkan (Karlskrona Amiralitetsförsamling, Tyska Christine församling i Göteborg samt Tyska Sankta Gertruds församling, Finska församlingen och Hovförsamlingen i Stockholm) men tidigare har det funnits många andra sådana.

Alla icke-territoriella församlingar hade emellertid en geografisk begränsning med undantag för Hovförsamlingen.

Militära församlingar var knutna till ett eller flera militära förband som visserligen var förlagda till en specifik ort men församlingen hade inga fasta fysiska gränser. Det har under årens lopp funnits en lång rad sådana församlingar, inte minst på grund av strukturella förändringar inom Försvarsmakten. Några av de mer välkända är Skeppsholms församling och Svea livgardes församling i Stockholm samt Göteborgs garnisonsförsamling. Vissa av de militära församlingarna var delvis territoriella.

Så kallade nationella församlingar har funnits i de svenska städer som haft en betydande befolkning från ett annat land. Tyska församlingar har funnits i exempelvis Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlskrona, Kalmar, Falsterbo och Norrköping. De tyska församlingarna i Malmö (Karoli församling) och Norrköping (Hedvigs församling) var från början icke-territoriella men fick under 1800-talets andra hälft fasta gränser inom städerna. Kyrkböckerna har i de tyska församlingarna ofta förts på tyska språket vilket kan göra det lite svårare för släktforskaren. Den enda finska församlingen i landet fanns i Stockholm.

I Jämtlands och Dalarnas län så fanns det mellan 1746 och 1942 så kallade lappförsamlingar för den samiska befolkningen vilken sällan var bofast. Bland dessa kan nämnas Frostvikens lappförsamling, Tännäs lappförsamling och Undersåkers lappförsamling.

Det har i Sverige också funnits speciella församlingar för så kallade ”främmande trosbekännare”, alltså personer som bekänt sig till en annan kyrka än den lutherska Svenska kyrkan. Mosaiska (judiska) församlingar har funnits i bland annat Göteborg, Halmstad, Kalmar, Malmö, Marstrand, Stockholm och Norrköping.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *