Ett giftmord på Sollerön i Dalarna

Giftmördaren Ryssnis Olof Persson

Giftmördaren Ryssnis Olof Persson

Strax utanför Mora i Dalarna ligger i sjön Siljan Sveriges 50:e största ö Sollerön. Hela Sollerön hörde ursprungligen också till Mora socken men den växande lokalbefolkningen hade länge önskat sig en egen socken vilket blev verklighet under 1700-talet. Från Sollerön kommer den kända dokumentärfotografen Karl Lärka (1892-1981) och här utspelade sig också en dramatisk och tragisk händelse år 1868 som vi ska berätta lite mer om i detta blogginlägg.

I likhet med modersocknen Mora så var befolkningen i Solleröns socken koncentrerad kring större byar som förmodligen har en historia som går mycket långt tillbaka i tiden. En av dessa heter Rothagen och ligger ungefär mitt på ön. Här bodde år 1868 bland annat Ryssnils Olof Persson samt dennes yngre broder Per med hustrun Karin vilka spelar huvudrollerna i denna berättelse. Familjen är också släkt till en av våra medlemmar med många förfäder på Sollerön där de flesta boende är släkt med varandra på något vis.

Olof Persson hade en längre tid varit osams med sin yngre bror och hade redan tidigare gjort sig skyldig till brott. 1849 dömdes han för stöld och vid två tillfällen 1866 (samma år som brodern gifte sig – antagligen ingen slump) hade han misshandlat sin far. Familjens interna stridigheter tycks ha eskalerat fram till det ödesdigra året 1868.

En tidig septembermorgon 1868 kom Olof hem till sin brors stuga i Rothagen men ingen var hemma. Hans bror arbetade på åkern medan Karin såg till familjens djur, antagligen i sällskap med parets unga dotter Kerstin. På spisen stod dock en kastrull med orörd välling vilket gav Olof en ondskefull idé. Han antog att Karin skulle äta vällingen till frukost efter sina morgonsysslor i ladugården.

Olof skyndade sig hem för att hämta arsenik. Att detta mycket giftiga ämne fanns tillgängligt i 1800-talshushåll var inget ovanligt då det sågs lite som ett mirakelmedel och länge förekom i en lång rad olika produkter såsom färgpigment och råttgift. Arsenikförgiftningar, vare sig avsiktliga eller oavsiktliga, var tyvärr inte helt ovanliga. Hur som helst så återvände Olof till broderns hem som fortfarande stod tomt. Han blandade arseniken i vällingen. Huruvida han sedan stannade kvar och om han insåg att den lilla dottern kanske också skulle äta av vällingen framgår inte riktigt. Olof tänkte kanske inte heller helt klart i denna stund får man förmoda.

Karin blev omedelbart efter att ha ätit av vällingen mycket sjuk. Efter två dagars plågor och illamående avled hon. En läkare som tillkallades misstänkte att något inte stod rätt till och skickade därför iväg prover för analys på att laboratorium. Karins sista tid i livet var troligen präglad av svårt lidande. Medicinska tidskrifter från 1800-talet uppgav att en arsenikförgiftning försatte offret i ”det eländigaste skick någon människa kan föreställa sig”, och att arsenikdöden medförde ”smärtor som skulle få hjärtat att vekna även hos den mest brutala människa”. En del offer beskrev före sin död att smärtan i magen och musklerna var som att få ”ett oändligt antal nålar stuckna i kroppen på en gång” eller få ”en korkskruv borrad genom märg och ben”.

Vid den följande rättegången dömdes Olof till döden men trots allt som hänt så vädjade såväl fadern och brodern vid hovrätten om att domen skulle omvandlas till livstids straffarbete på fästning, något som också beviljades av Svea Hovrätt. Detta var mer regel än undantag vid denna tid då de vid häradsrätterna utdömda dödsstraffen oftast inte verkställdes.

Under rättegången gav Olof ingen tydlig orsak till sitt brott, annat än att han länge varit osams med brodern och i synnerhet dennes hustru Karin som han menade baktalade honom inför brödernas far i syfte att få lillebror Per att framstå i bättre dager.

Livet på fästningen var troligen hårt och bistert för Olof men till skillnad från många andra slapp den dömde mördaren avsluta sitt liv där. Såväl hans hustru som barn, fadern, brodern och fängelsedirektören själv vädjade flera gånger om nåd, något som slutligen beviljades år 1889 då han suttit där i två decennier. Hustrun hemma på Sollerön hade under tiden avlidit och han levde sista tiden i byn Utanmyra hos dottern Margit där han avled den 12 december 1904.

Olof Persson anges vid frigivningen ha brunt hår, brunt skägg, blå ögon, rak näsa, ordinär mun, mörk hy och ordinär kroppsbyggnad. Han var 1,55 meter lång samt ofärdig i vänstra benet och högra handens tumme.

Nedan följer de tre första generationerna i Ryssnils Olof Perssons antavla (Sollerön anges hela tiden som hemsocken även om platserna tidigare tillhörde Mora). Det saknas som synes en del uppgifter då vi främst tittat närmare på hans släkt i Rothagen.

Proband
1 Ryssnils Olof Persson, född 1826 i Rothagen, Solleröns socken, Dalarna, död 1904 i Utanmyra, Solleröns socken. Bonde.

Generation I
2 Ryssnils Per Olofsson, född 1799 i Rothagen, Solleröns socken, död där 1874. Bonde. Gift 1823 i Solleröns socken med
3 Kerstin Persdotter, född 1796 i Häradsarvet, Solleröns socken, död 1864 i Rothagen, Solleröns socken.

Generation II
4 Ryssnils Olof Andersson, född 1755 i Rothagen, Solleröns socken, död där 1801. Bonde. Gift 1786 med
5 Marit Mårtensdotter, född 1764 i Bengtsarvet, Solleröns socken, död 1832 i Rothagen, Solleröns socken.

6 Bos Per Persson, född 1752 i Häradsarvet, Solleröns socken, död där 1810. Bonde. Gift 1782 med
7 Karin Olofsdotter, född 1759 i Häradsarvet, Solleröns socken, död där 1848.

Generation III
8 Ryssnils Anders Jönsson, född 1713 i Rothagen, Solleröns socken, död där 1771. Bonde. Gift 1745 med
9 Margareta Andersdotter, född 1725 i Rothagen, Solleröns socken.

10 Daniel Mårten Andersson, född 1715 i Bengtsarvet, Solleröns socken, död där 1783. Bonde i Bengtsarvet, Solleröns socken. Gift 2:o 1750 med
11 Karin Persdotter, född 1732.

12 Bos Per Persson, född 1727 i Häradsarvet, Solleröns socken, död där 1764. Bonde. Gift 1750 med
13 Anna Jönsdotter, född 1732.

14 Håll Olof Andersson, född 1719 i Häradsarvet, Solleröns socken, död där 1775. Bonde. Gift 1746 med
15 Karin Larsdotter, född 1724.

Vill du veta mer om din egen släkt i Solleröns socken eller någon annan del av Dalarna? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

3 thoughts on “Ett giftmord på Sollerön i Dalarna

  1. Gunnel Åkesson

    Hej, det är trevligt att ni tar del av Sollerö hembygdsförenings årsskrift SoolÖen, men ni borde ha angivit källan till ert blogginlägg om giftmordet som ni hämtat från SoolÖen 2017. Jag tog reda på uppgifterna om händelsen och skrev artikeln i SoolÖen. Många hälsningar Bus Gunnel Åkesson Utanmyra Sollerön

    1. Släktingar.se inläggets författare

      Hej Gunnel. Våra blogginlägg har ofta någon koppling till den forskning vi utför för våra medlemmars räkning på Släktingar.se. Våra forskare använder sig dock alltid av primärkällor i forskningen men ibland blir det som i det här fallet så att vissa ovanliga händelser vi skriver om på vår blogg redan har uppmärksammats på annat håll. Vi kände faktiskt inte till er årsskrift förrän nu men vi tackar så mycket för upplysningen!

  2. Gunnel Åkesson

    Ett par förtydliganden. Dramat utspelade sig inte på ön i byn Rothagen utan på Ryssnilsfolkets gård där de bodde i varsin stuga i Ryssa fäbod på fastlandet. Där vistades gårdsfolk och boskap halva året enligt det fäbodsystem som då rådde. Sollerö socken och församling bildades 1776.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *