En omöjlig präst på Öland

Segerstads kyrka på Öland

Segerstads kyrka på Öland

Vad gör man egentligen med en anställd som ingen vill arbeta tillsammans med? Den svåra och obekväma frågan har nog arbetsgivare ställt sig i alla tider. Detta var också ett bekymmer för Kalmar stift på 1600-talet när de hade att göra med en präst som i Kalmar stifts herdaminne beskrivs som ”ett av de mörkaste bladen i stiftets historia”.

Christopher Hermanni Hornsched föddes i Kalmar vid 1600-talets början dit hans föräldrar flyttat från Tyskland för att slå sig ner som borgare på svensk mark. En betydande andel av borgerskapet i Kalmar hade på den tiden tyskt påbrå. I unga år satte föräldrarna honom i Kalmar skola innan han 1633 påbörjade högre studier vid universitetet i Greifswald i Tyskland. Två år senare prästvigdes han.

1641 reste Christopher över Atlanten till Amerika för att bli skeppspräst på expeditionen till den svenska kolonin Nya Sverige i Delaware på östkusten. Innan detta hade han under en tid också varit huspredikant hos riksrådet Mattias Soop i Mälsåker men det berättas att han på dessa platser gjord sig ”mindre fördelaktigt känd”.

Väl hemma i Sverige igen så gick det utför med den unga prästen. Han led förmodligen redan då av mer eller mindre svåra psykiska besvär med åtminstone en viss självinsikt då han själv skriver i Segerstad församlings kyrkbok att han kände sig ”sjuk i sitt huvud”.

Under en tid vistades Christopher i Stockholm där han gifte sig med en förmögen änka vid namn Karin Andersdotter som hade en dotter med sig från ett tidigare äktenskap. Karin hade förmodligen vid det laget inte en aning om vad hon gav sig in i. Ganska snart efter vigseln började mannen misshandla såväl hustru som styvdotter ”på det mest barbariska sätt”. Det hela ledde till att han arresterades och år 1649 kallades han till ärkebiskopen på grund av händelsen.

Man skulle kunna tro att prästkarriären nu var ett avslutat kapitel men Christopher var en inställsamhetens mästare med talets gåva. Han lyckades därför bli rekommenderad hos Axel Oxenstierna av riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm. Oxenstierna hade nämligen jus patronatus till alla församlingar i Södra Möre i Småland, det vill säga rätten att tillsätta prästerna där. På så vis kom Christopher att bli kyrkoherde i Torsås församling.

Även om han nu lyckats ställa in sig hos adelsmannen så gick det sämre i det dagliga arbetet. Han retade ständigt upp församlingsborna och kallades till förhör hos sin arbetsgivare gång på gång. 1651 var måttet rågat då socknens invånare skriver till domkapitlet att han inte alls uppmuntrar dem utan sårade deras samvete. De berättade att de gick sorgligare och bedrövligare hem än till kyrkan. Det var omöjligt för honom att fortsätta predika i Torsås och han lämnade pastoratet samma år.

Ryktet om den svåra prästen spred sig. Kalmar stift erbjöd honom lediga platser i bland annat Persnäs, Ryssby och Kastlösa men överallt vägrade man ta emot honom. Slutligen blev han kyrkoherde i Segerstad på Öland år 1652 men gjorde sig inte mer populär där. Efter många begångna tjänstefel blev han avstängd från tjänsten i sex veckor den 1 maj 1654. Nu hemlös begav han sig med familjen till Räpplinge och Träby borg där han bodde en kortare tid innan han erbjöds bostad på Borgholm slott i utbyte mot färrättning av korum varje morgon och afton. Under något år var han formellt anställd som predikant vid Östgöta och Smålands kavalleriregementen men det är tveksamt om han någonsin tjänstgjorde där.

Återigen så ville ingen församling nu ha Christopher i sin kyrka. Istället föreslogs år 1659 att han skulle bli lärare i Kalmar skola men där stötte han på patrull ännu en gång. Domkapitlet lät klargöra att föräldrarna med barn i klassen ”hellre skulle taga dem ur skolan än utsätta dem för H:s vildsinta lynne”.

Den sista tiden var Christopher bosatt på ett ödehemman tillhörigt Vreta kloster i Åketorp i Räpplinge socken där han livnärde sig på så kallad sockengång och spannmål i form av kronotionde som han blivit beviljad av regeringen. Han avled där år 1681 och den hårt prövade hustrun Karin år 1695.

Så slutar också den tragiska historien om den omöjliga prästen. Vill du veta om du själv har några präster i släkten? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *