En brittisk björnjägare och en värmlänning i Namibia

Llewellyn Lloyd och sonen Charles Anderson

Llewellyn Lloyd till vänster och sonen Charles Anderson till höger

Den 5 mars 1828 föddes en pojke utom äktenskapet i Norra Råda församling i Värmland som vid dopet fick namnet Carl Johan. Modern var pigan Brita Katarina Andersdotter och fadern var engelsmannen Llewellyn Lloyd. Denna pojke skulle följa i sin fars fotspår och avsluta ett mycket äventyrligt liv fyra decennier senare.

Carl Johans far Llewellyn Lloyd föddes 1792 i den engelska huvudstaden London som son till bankiren John Lloyd och hans hustru Elizabeth Corbyn. Släkten var välbeställd och kom ursprungligen från Wales men Llewellyn ville allt annat än att som sin far sluta som finansman i en europeisk storstad. Han blev istället mycket intresserad av jakt och 1823 begav han sig därför till Sverige och de värmländska skogarna.

Anledningen till att han valde just Värmland var möjligheten till björnjakt. Han blev bekant med hovjägmästaren Herman Falk som tog med honom ut på så kallade björnskall. Llewellyn blev mer eller mindre besatt av björnjakt och berättar i sina böcker om att han skjutit ett hundratal björnar under sina år i Sverige. Han sköt dock inte bara björnar utan levde friluftslivet fullt ut. Han hyrde in sig på en bondgård och fiskade i de värmländska vattendragen samt lärde sig åka skidor i skogarna.

De första åren i Sverige besökte Llewellyn Lloyd inte bara Värmland utan han reste runt i hela Sverige samt gjorde längre utflykter till Norge, Danmark, Finland och den ryska gränsen. Han gjorde sig känd hos allmänheten när han i London 1830 publicerade sin första bok ”Field sports of the north of Europe” med personliga skildringar från sina jakt- och fiskeupplevelser i Värmland och Dalarna. I januari 1835 råkade han vådaskjuta sin jaktkamrat Jan Svensson, en händelse som omedelbart bevarades för eftervärlden i form av ett skillingtryck. Han beskrev senare också själv olyckan i boken ”Scandinavian adventures” (1854).

Llewellyn Lloyd flyttade 1831 söderut till herrgården Rånnum utanför Vänersborg där han bodde kvar fram till sin död 1876. Han förblev ungkarl under hela sitt liv men hade en rad barn med flera olika kvinnor, bland dessa den ovan nämnde Carl Johan vars liv vi nu ska följa. Han höll kontakten med flera av barnen och hjälpte även till ekonomiskt i vissa fall. Några döttrar bodde också periodvis hos honom i Vänersborg.

Llewellyn berättar själv att Carl Johan i tonåren fick följa med fadern ut i en liten båt på Västkusten där de fångade fåglar, samlade ägg och fiskade. Bad och övernattning ute i skärgården under bar himmel hörde också till.

Carl Johan, eller Charles John som han senare kallade sig, påbörjade sina studier vid läroverket i Vänersborg varefter han kom till universitetet i Lund i oktober 1847. Han fortsatte dock inte på den akademiska banan utan reste 1849 till faderns hemland England för att försöka finansiera forskningsresor.

Efter att ha träffat ishavsforskare och jägare i Hull så tänkte han först bege sig till Island men hans planer ändrades helt när han i London genom förmedling av en av faderns jaktkamrater träffade Francis Galton som skulle ge sig ut på en expedition till Sydafrika. Charles reste med denna från England våren 1850 och anlände i Kapstaden den 7 augusti samma år.

Galtons expedition fortsatte norrut genom Namibia för att försöka ta sig fram till sjön Ngami som nyligen ”upptäckts” av Livingstone. Efter ett par år återvände Galton utan lycka till Sydafrika men svensken fortsatte på egen hand och hade 1854 tagit sig till den norra sidan av sjön.

Efter att ha kommit tillbaka till Europa via Kapstaden publicerade Charles Anderson den första av sina reseskildringar där han berättade om landet, folket och sina egna jaktupplevelser i Afrika. Tiden hemma i Europa blev kort för den äventyrlige värmlänningen och hösten 1856 reste han åter till Afrika för att tillsammans med F. Green ge sig ut på en jakt- och upptäcktsfärd ”till det avlägsna okända inre”.

När Anderson kom till Kapstaden visade det sig dock att Green redan gett sig av utan honom och hans begränsade resurser var inte tillräckliga för en forskningsresa helt på egen hand. Han såg sig därför tvungen att anta ett erbjudande om att inspektera några gruvor, ett arbete han inte fann särskilt intressant. När Green återvände följde han därför med honom på en ny upptäcktsresa från mars 1857 till april 1860.

Efter detta långa äventyr fann Charles Anderson kärleken i en miss Ainchinson från Kapstaden. Paret gifte sig och han kom nu att leva ett mer bofast liv med sin hustru. Efter att ha på grund av lokala stridigheter mellan två rivaliserande folkgrupper ha tvingats flytta längre norrut så började han inleda handelsförbindelser mellan portugiserna norr om Kunenefloden och vita elefantägare söder om densamma i hopp om att på så vis kunna försörja sig. Hans planer sköts dock i sank den 6 juli 1867 då han avled i dagens Namibia nära gränsen till Angola.

Svensken Axel Eriksson lät begrava honom i öknen. Så sent som 2007 lokaliserades hans grav ungefär fem kilometer in i Angola under en resa där bland annat Sveriges ambassadör i Namibia Lena Johansson Blomstrand deltog.

Källor:
Svenskt Biografiskt Lexikon
Huvudpersonernas reseskildringar
Kyrkböcker i Värmland och Vänersborg
Nordisk Familjebok
Källvik, Conny (1993). I björnjägare Lloyds fotspår : sanning och sägen. Vänersborg: Älvsborgs länsmuseum

Vill du veta mer om din egen släkt i Värmland eller någon annanstans i Sverige utan att behöva släktforska själv? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *