En blind smed i Dalarna

Dådrans bruk på 1890-talet

Att livet var hårt för många av våra förfäder är nog de flesta av oss medvetna om men det är inte så ofta man får detaljerad information om hur familjernas vardagsliv såg ut. Denna gång tänkte vi berätta om en smedfamilj i Dalarna vid 1800-talets början där kyrkböckerna avslöjar mer än vanligt.

Smeden Johan Petter Landström föddes 1773 i Ore socken utanför Rättvik i Dalarna. Han började också i unga år arbeta vid samma bruk som fadern innan han flyttade till Kilafors i Hälsingland för att arbeta nästan ett årtionde som spiksmed. 1802 återvände han med familjen till Dalarna och Rättviks socken där han först bodde i byn Bäck och den sista tiden vid Dådrans bruk fram till sin död 1833.

Johan Petter Landström var gift tre gånger och märkligt nog hette alla tre fruarna Brita i förnamn. Namnskicket i Dalarna var dock mycket konservativt i jämförelse med andra delar av landet så det är inte alltför sällan som samma namnkombinationer återkommer. I första äktenskapet föddes fyra barn och i det sista åtta barn vilka fick växa upp under ganska svåra omständigheter (de som överlevde barndomen vill säga).

Under den sista tiden i Kilafors blottar sig en ganska otrygg hemmiljö då följande har antecknats om honom i husförhörslängden: ”angifven för oordentl. Lefnad med pigan Stina Nilsdotter född i Svärdsjö.”. Vid pigan har prästen vidare antecknat att hon ”bortgick med honom”. Trots detta överlevde tydligen äktenskapet och kanske var det främsta anledningen till att familjen återvände till Dalarna.

Att familjen tidigt levde ett ganska torftigt liv framgår av dödsnotisen efter smeden Landströms första hustru Brita Andersdotter (1763-1806) där det sägs att hon ”har varit en god maka, huld moder, samt tagit sig fram så godt hon kunnat i sin fattigdom. Varit tålig och nögd med sin del”.

1825 drabbades familjen av en svår tragedi då den fyra år gamla sonen Erik avled. Exakt vad som hände framgår inte av dödboken mer än att han blev ”Ihjälslagen genom vådlig händelse”. Bruksmiljöerna var inte helt ofarliga för barnen eller ens de vuxna och olyckshändelser av olika slag var ganska vanligt förekommande. Prästen i Rättvik skrev vid den här tiden ganska omfattande berättelser om de avlidna med en viss poetisk och religiös klang. Så här skrev han om den unga pojkens död:

”Det var då han den ena stunden ägde den menlösa barndomens bästa helsa och raskhet, men den andra låg stilla och tyst i en hård dödskalla famn, och med sin oförmodade och mer än hastiga bortgång gjorde sina föräldrars hus till ett sorgehus, ju dystrare, ju hårdare och ju mer oväntadt hans dödssätt var, samt af oss en alfvarsam erinran om ovaraktighetens och jordens fröjd och om de många oförmodade händelser genom hvilka vi kan hända äro vår dödsstund långt närmare än vi det förmoda.”

Även fadern Johan Petter Landström fick sin levnad beskriven i personalieböckerna. Det visar sig där att han tvingats lämna smidesverksamheten bakom sig på grund av att han förlorat synen och hade därför mycket svårt att försörja sina barn. I husförhörslängden skrivs han sist som dagsverkeskarl vid Dådrans bruk och i dödsnotisen berättas närmare att han tog sig an alla arbeten han klarade av och även en tid fungerade som brukets eldvakt.

Så här löd den sista versen om Johan Petter Landströms liv:

”15de Söndagen p. Trinitatis 15/9 Denna dagens morgonstund. 1:o F.d. Spiksmeden Johan Petter Landström ifrån Dådrans Bruk – som föddes i Ohre år 1773. Hans Föräldrars namn äro oss alldeles okände. År 1795 ingick han en christlig äkta förening första gången med sin i Herranom afledna maka Brita Andersdotter i Bäck, med hvilken han förtroligt lefde tillsamman ellvfva och ett halft år. Och blef deras äkta förening välsignad 4 barn, 3 söner och 1 dotter. Sönnerne hafva tid efter annan bortgått till oförgänglighetens land. Dottren efterlefver i mindre lyckliga omständigheter. Efter ett halft års Enklinge-stånd knöt han 1807 kärlekens och vänskapens förbund andra gången med sin äfwen af döden bortryckte maka Brita Larsdotter ifrån Söderås. Detta förbund fortsattes under ömsesidig kärlek allenast 6 år, och välsignades med allenast 1 son, som efterlefver. År 1814 byggde han tredje gången äktenskap med sin nu i sorg och saknad efterlemnade hustru Brita Andersdotter ifrån Mårtanberg, och under 19 år kärleksrik sammanlefnad och ägtenskapets stiftan välsignades med 7 barn, 6 söner och 1 dotter, af hvilka 4 sönner äro af allthärjarens hand skördade ifrån fattigdom och lidanden. 2 sönner och 1 dotter efterlefva i deras oskulldsfulla dagar, och äro lemnade i elände och uselhet. Sedan syne-förmågan betogs honom att kunna smida och åt så många barn förtjena lifvets uppehälle, har han varit Brukets Eld-vaktare, och vid lediga tillfällen gjort vad som kunnat erfordras vid åtskilliga förefallande arbeten. Hettsig Feber nedlade honom 9 dygn på sjuksängen och dödsbädden. Han har efter sin förmåga sträfvat, att i sina vilkor vara nöjd och belåten. Tyst och stilla var hans vandring genom pröfningar och lifvets omvanlingar. Ordentligt firade han sin Frälsares minne och sista gången [tomt utrymme].
Döden kom och befriade honom ifrån jordlifvets mödor och besvärligheter förledne onsdag, den 11 dennes, efter en pröfnings-tid af 60 år.”.

Vill du veta mer om smeder i din egen släkt? Bli då medlem på Släktingar.se.

• ← Till salu – Sveriges Bebyggelse samt Svenska Gods och Gårdar
• Från barkbröd till miljonär – en svensk framgångssaga →