Den svenska adelns historia

Riddarhuspalatset i Stockholm

Riddarhuspalatset i Stockholm

De så kallade stånden i det gamla Sverige delade in befolkningen i klasser med särskilda rättigheter och skyldigheter från tillkomsten under medeltiden fram till representationsreformen 1866. Ståndssamhällen har förekommit på många håll i världen. I Sverige var befolkningen indelad i fyra stånd – adel, präster, borgare och bönder. Vi tänkte börja denna artikelserie med att berätta om den svenska adelns historia.

Stormän, hövdingar och dylikt har med största sannolikhet funnits ända sedan människan började organisera sig och det torde huvudsakligen vara från dessa familjer och deras förtrogna som de allra äldsta adelssläkterna härstammar. Den svenska adelns officiella historia börjar emellertid först 1280 i och med att släktmedlemmarnas rättigheter och skyldigheter nedtecknades i det dokument som är känt som Alsnö stadga. Det svenska frälset, den formella adelns föregångare, utgjordes av de familjer som ställde upp med häst och krigsfolk för kungens räkning och därför slapp betala skatt. Ett liknande system hade med största sannolikhet funnits redan innan dess.

I ett ståndssamhälle gifter man sig inte över ståndsgränserna i särskilt hög utsträckning och så var det också inom adeln. En adelskvinna gifte sig för det mesta med en adelsman. Detta stärkte sammanhållningen inom stånden och inom adeln samlades de allt större jordegendomarna inom familjerna. Adelns maktställning förstärktes för att vara på sin topp under den svenska stormaktstiden på 1600-talet.

De många krigen under 1600-talet och 1700-talet påverkade hela Sverige på en rad olika sätt. Möjligheten till snabbt avancemang inom armén ökade och allt fler officerare adlades som tack för sina tjänster i den svenska krigsmakten. Krigen kostade också en hel del pengar för att inte tala om människoliv. Förr eller senare brukar befolkningen tröttna på det lidande som krig alltid för med sig och så skedde även här. Samtidigt spred sig krav på ett mer modernt och rättvist samhälle över Europa och dessa tankar fick fäste också i Sverige. Adelns ställning försvagades och från 1809 fick icke-adliga personer arbeta på alla positioner inom den statliga förvaltningen.

Den sista adlade svensken blev Sven Hedin som fick sin plats i adelskalendern 1902. Kungens rätt att förmedla adelsprivilegier fanns dock kvar fram till den nya grundlagen antogs 1975. Sedan de allra sista privilegierna formellt avskaffades den 1 juli 2003 så är adelns enda kvarvarande särskilda rättighet att de har tillåtelse att föra adlig sköld och öppen hjälm i sina sigill.

Den svenska uradeln

Uradel är en traditionell beteckning som inte haft någon officiell betydelse. Som uradel har man definierat de adliga ätter som tillhörde det svenska frälset år 1400. Dessa familjers egendomar kallades frälsegårdar och de fick länge endast säljas till andra adelsmän. Många av dessa adelsätter är idag utdöda men några av de som ännu finns kvar är Banér, Bielke, Hård af Segerstad, Natt och Dag och Ribbing. Natt och Dag räknas av många som den äldsta kända släkten i vårt land som ännu fortlever.

Adelsnamnen

De namn under vilka personer adlades är av olika slag. Personer som hört till utländska adelssläkter sades inte adlas utan naturaliseras i Sverige. De behöll då sitt namn när de introducerades på det svenska riddarhuset. Bland dessa kan nämnas Du Rietz, Montgomery och Walkendorff. Även ett fåtal andra släkter har behållit sina gamla namn även när de adlades. Före 1600 förekom släktnamn i mycket liten utsträckning i Sverige och så var även fallet bland adelsfamiljerna. De flesta använde fortfarande bara patronymikon precis som resten av befolkningen. Medlemmarna i adelsätten Natt och Dag använde dessa fadersnamn en bit in på 1700-talet då släktmedlemmarna tvingades att använda släktnamnet.

De mest stereotypiska adelsnamnen är de som börjar med ‘von’ men dessa släkter utgör faktiskt en minoritet av de svenska adelsätterna. Det är ett tyskt ord som helt enkelt bara betyder ‘från’ och långt ifrån alla släkter som har dessa namn är adliga.

Många adelsätter börjar med Gyllen- eller Silfver-, exempelvis Gyllenpistol, Gyllenstierna och Silfversparre. Det är också mycket vanligt med djurnamn bland de äldre adelsfamiljerna. Här kan nämnas Björnram, Leijonhufvud och ett flertal Bagge-ätter.

Äldre svenska frälseätter som endast är kända under patronymikon har senare benämnts under släktnamn som aldrig eller mycket sällan använts av släktmedlemmarna själva. På många ställen på internet hittar man därför dessa personer med felaktiga namn.

Grevar, friherrar och ointroducerad adel

Fram till 1561 fanns inga särskilda titlar inom adelsätterna. Detta år kröntes Erik XIV till kung i Sverige och han införde då de högadliga titlarna greve och friherre. I Sverige finns det också ett mindre antal ätter som adlats av en svensk kung men av någon anledning aldrig introducerats på riddarhuset. Bland dessa kan nämnas Bernadotte, Lagergren, von Hallwyl, Moltke, Ouchterlony och Tolstoy.

Hur många adelssläkter finns det?

Adelsätter är alltid agnatiska, det vill säga endast manliga släktmedlemmar för släkten vidare. När den sista mannen i en adelsätt dör så anses ätten vara utslocknad. Sedan riddarhuset kom till på 1600-talet har 2962 ätter introducerats. Idag finns ungefär en femtedel av dessa kvar.

Några kända personer som tillhör svenska adelsätter är artisten Magnus Uggla, författaren Alex Schulman, entreprenören och politikern Ian Wachtmeister, politikern Carl Bildt, artisten Caroline af Ugglas och den amerikanska skådespelaren Jake Gyllenhaal.

Detta var en kort introduktion till den svenska adelns historia. Vill du veta något mer om den svenska adeln? Fråga oss så ska vi göra vårt bästa för att svara.

3 thoughts on “Den svenska adelns historia

  1. Pingback: Frälsebonde, skattebonde och kronobonde – Släktingar-bloggen

  2. Christian Andersson

    Hette Gustav Vasa verkligen Gustav Vasa? Frälsemännen på hans tid använde enbart patronymikon. Han kallades sig alltså Gustav Eriksson. Fram tills dess han blev kung. En medlem av kungahuset använder aldrig patronymikon. Han kallades alltså kung Gustaf. Inte Gustaf I eftersom den förste inte behöver något ordningstal. När började man kalla Gustav I för Gustav Vasa? Inte vet jag men det var långt efter hans död.

    1. Släktingar.se inläggets författare

      Det var faktiskt inte alla frälsemän som endast använde patronymikon på Gustav Vasas tid även om det var det normala. Namnet Vasa användes som du säger aldrig under hans levnadstid. Det synes ha lagts till i och med Gustav III:s skådespel om sin namne 1786 men idag känner ju de flesta till honom under just detta namn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *