En 20-åring döms till döden i Älvdalen
Den 15 och 16 oktober 1680 hölls ting med Älvdals härad vid Norra Öjenäs i Ekshärads socken. Bland de som anklagades för brott vid rätten fanns en dräng vid namn Anders Andersson från Björkil i Råda socken (egentligen en del av den ganska nybildade Sunnemo socken) och dagens Hagfors kommun som anklagades av länsmannen för ett mycket allvarligt brott.
Länsmannen berättade att Anders nyligen hade ”dy wärre, bedrefwit sodomitisk syndh medh en nije åhrs gammal Poike Enar Anderßon widh Sunnemohyttan benämdh”. Pojken själv var närvarande vid rätten och berättade nu som för många andra tidigare, att Anders åtskilliga gånger ”i skogen och ute på marken legat när honom såsom när ena qwinno”.
Enar berättade vidare inför rätten att han inte givit sitt samtycke och att Anders sagt ”om han Enar talte om dätta bolandet, skulle han få hugg”. Vid ett senare tillfälle hade en piga vid namn Kerstin Jönsdotter kommit på dem i skogen då Anders låg på pojken. Hon yttrade då dessa ord enligt egen utsago:
”Twij digh du bälghunder som bär digh så åth mädh gåßen. Nu har skam grimman på digh och leder digh hwart han will.”
Bälghund – med den ungefärliga betydelsen ”storätare” – var vid denna tid en av de mer populära förolämpningarna och förekommer bland annat i svenska komedier från 1600-talet.
Anders reste sig då upp gråtandes och bad pigan att hålla tyst om det hela varför han erbjud henne tobak vilken hon inte ville ta emot. Den unga drängen Anders Andersson erkände sitt brott och bad om nåd inför häradsrätten samt lovade allvarsam bot och bättring.
Häradsrätten verkar emellertid inte ha hyst några tvivel i detta ärende och dömde Anders Andersson till att halshuggas samt brännas på bål. Man hänvisade emellertid inte till lagboken utan ”Guds Lagh aff 3 Mosis books 20 Cap. 13 verssen”. Slår man upp sin bibel så hittar man där följande stycke:
Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
Det var alltså de flera tusen år gamla religiösa lagarna från Gamla Testamentet som rätten gick efter. Den stackars pojken Enar Andersson friades lyckligtvis från alla brottsmisstankar då han inte givit något samtycke till handlingarna. Ärendet hänvisades som vanligt vidare till hovrätten för fastställande av dödsstraffet.
Vi vill idag gärna se Sverige som ett modernt och civiliserat land men om man ser till hur länge människor bott i det område som numera utgör nationen Sverige så var det inte särskilt länge sedan vi lämnade en ganska mörk tid av krig, dödsstraff och religiös rättsskipning bakom oss.
- Gårdsnummer för Ysane socken
- Gårdsnummer för Mörrums socken
Ej i Älvdalen Dalarna utan i Älvdals härad Värmland. Missvisande rubrik.
Ja, numera brukar man vara lite mer noga mellan att skilja på de två men lite längre tillbaka så benämndes faktiskt även den värmländska landsdelen Älvdalen.