Är släktforskning viktigare än sjukvården?

Observera att denna text i huvudsak bygger till stor del på personliga reflektioner.

Ja, rubriken är medvetet provocerande. Men det finns en poäng med den som jag ska återkomma till snart. Bakgrunden till denna artikel är att regeringen snart ska forma den forskningspolitik som ska gälla för flera år framåt. Som ett led i detta så har också Riksarkivet kommit med sina egna önskemål om hur denna ska se ut med avseende på arkivverksamheten. Besluten som fattas kommer alltså att påverka alla oss som ägnar sig åt släktforskning – men på vilket sätt?

Släktforskning och politik hänger ihop

Nästan alla vi som släktforskar är på något vis påverkade av de politiska beslut som fattas. Ett tydligt exempel är när riksdagen beslutade att Riksarkivet skulle tilldelas 10 miljoner kronor för att göra den digitala forskarsalen gratis från och med årsskiftet 2017/2018. Tillgängligheten vid de fysiska arkiven är också beroende av den budget som riksdagen klubbar igenom. Offentlighetsprincipen är av central betydelse för att vi medborgare ska kunna ta del av offentliga handlingar. Förutom den demokratiska aspekten så möjliggör den forskning som skulle vara omöjlig i många andra länder på vår jord. Detta är bara några av exemplen på när politik och släktforskning flätas samman.

Kulturarvet hotas i oroliga tider

Det har knappast undgått någon att vi idag lever i en orolig tid. Demokratin i världen har utvecklats negativt under flera år. Vårt samhälle utsätts för flera svåra prövningar samtidigt. Vi har krig i vårt närområde, inflation och ökad polarisering. I ett sådant läge finns det aktörer såväl inom som utom landet som tar tillfället i akt för att försvaga staten. Detta kan man bland annat göra genom att minska den verksamhet i landet som drivs i offentlig regi. I händelse av krig så är det nämligen en mycket stor fördel för angriparen om staten är försvagad och att förtroendet för den är så låg som möjligt.

Inflationen har medfört att vi konsumenter inte längre får lika mycket för våra pengar. Samma sak gäller naturligtvis även för kommunerna, regionerna och staten. Alla de som hanterar budgetar i vårt land funderar nu därför över vad man kan spara in på snarare än vilka satsningar man kan göra. Politik handlar i grunden om två fundamentala ting – dels hur man ska fördela pengarna i samhället och dels vilka lagar som ska gälla. Alla verksamheters resurser är begränsade och nu är det svårare än på många år att göra prioriteringar. Vem behöver mest? Var gör pengarna mest nytta? Är sjukvården och skolan viktigare än försvaret eller arkiven? Nu när vi – någon gång inom en nära framtid – sannolikt blir medlemmar av Nato så förbinder vi oss också att utöka försvarsbudgeten till minst två procent av BNP. Nästa år (2024) får därför försvaret 27 miljarder kronor extra.

Vad händer med arkiven om Sverige drabbas av krig? Vilka delar är viktigast att skydda? Vad händer efter kriget när allt ska byggas upp på nytt? Människor som flytt från sina hem måste kanske kunna bevisa att de fortfarande äger sitt hus när de återvänder? Alla dessa svåra frågor försöker Riksarkivet besvara i poddserien Arkiv och beredskap.

På slottet Tre Kronor förvarades statens arkiv innan branden 1697. Målning av Govert Camphuysen (1624-1672) på Stockholms stadsmuseum.

Är släktforskning så viktigt då?

Man kan naturligtvis ställa sig frågan om släktforskning är så viktigt? Är det inte viktigare att skolan och sjukvården fungerar som den ska? Jo, naturligtvis måste vi ha detta också. Men vad är vi utan våra rötter? Att förstöra kulturen, museer, landmärken, arkiv osv. har alltid varit en del av krigföringen. Förstör man ett lands identitet och historia så blir det lättare att ta över och bygga upp sin egen. Militärt aggressiva och auktoritära stater har helt säkert en färdig plan för hur detta ska gå till. Att skydda våra arkiv är därför en viktig del av totalförsvaret.

Digitaliseringen behöver öka

Ordet digitalisering har i dagens debattklimat fått lite av en negativ klang. Detta är högst olyckligt. Precis som allting annat så är digitalisering enbart av godo om det görs RÄTT. Genom att digitalisera vårt kulturarv så ökar vi sannolikheten för att det ska kunna bevaras för framtida generationer. Idag går utvecklingen tyvärr åt fel håll. Bara någon enstaka procent av Riksarkivets material är digitaliserat. Mer material strömmar in varje år än vad som digitaliseras. Därtill kommer alla enskilda arkiv som förvaras på annat håll. Det är helt nödvändigt att mer resurser skjuts till och att digitaliseringen prioriteras i verksamheten.

Riksarkivet skriver själva så här i sitt inlägg till forskningspropositionen:

Riksarkivets nuvarande anslag räcker idag inte till för den storskaliga digitisering som behövs för att tillgodose forskningens behov. Idag digitiseras arkivhandlingar för forskningsändamål primärt efter extern förfrågan genom beställningar från enskilda forskare eller forskningsprojekt. Men det ger inte förutsättning för storskalig digitisering eller forskning om hela samlingar och arkiv.

Om ingen förbättring sker riskerar vi att arkivmaterial går förlorat för all framtid. Arkiven kan påverkas på många vis. Det kan handla om krig, skadedjur, översvämningar, stölder eller rent fysiskt slitage. Om en unik handling försvinner så kan den aldrig någonsin ersättas. Vi har en enorm arkivskatt i Sverige tack vare hårt arbete i många generationer. Vi har ett gemensamt ansvar att bevara denna för framtiden.

Kan inte privata företag lösa problemen?

Vän av ordning ställer nu kanske frågan om inte den privata sektorn kan lösa problemet åt oss? Ja och nej. Privata verksamheter är ofta ett utmärkt komplement men de kan aldrig helt ersätta Riksarkivet, inte ens med avseende på digitaliseringen. Arkiv Digital har gjort ett utmärkt jobb när det gäller att förbättra digitaliseringsprocessen. Men även deras resurser är högst begränsade. Det finns ingen som helst möjlighet att de ska kunna överta Riksarkivets ansvar på bred front med tanke på de enorma arkivmängder som hanteras idag. Vi talar idag om förundersökningar inom rättsväsendet på 10000-tals sidor som snart inkommer på löpande band bara för att ta ett dagsaktuellt exempel. Det är också viktigt ur en demokratiaspekt att allmänheten kan fortsätta ta del av offentligt material utan kostnad.

Vad tycker du själv? Hur ska vi säkra arkiven och släktforskningen för framtiden?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *