En bitter man blir mördad av sin granne

Aspberget i norra Värmland

Aspberget i norra Värmland

I början på maj månad 1712 utspelade sig en tragisk händelse i de värmländska finnmarkerna nära gränsen till Norge. En man i byn Aspberget, då tillhörande Dalby socken men senare en del av den nybildade Norra Finnskoga socken, blev då ihjälskjuten av sin granne. Bägge hörde till den finskättade nybyggarbefolkningen i området och vi tänkte i detta blogginlägg berätta lite om vad som ledde fram till detta våldsamma slut. Domböckerna ger oss nämligen en hel del intressanta uppgifter om dessa två personer och deras familjer.

Dödsoffret var en gift man i 50-årsåldern som hette Mats Matsson och var av den finska släkten Muhoinen vilken i Sverige ibland skrivs Mohall. Dennes far hade köpt mark i Aspberget någon gång på 1670-talet och det fanns så gott om plats att hans fyra söner Mats, Mickel, Elias och Klemet alla kunde bo kvar där med sina familjer.

Förövaren Staffan Sigfridsson var en ung dräng och soldat som tillhörde släkten Siekkinen som kom till trakten kring Aspberget vid slutet av 1660-talet. Bägge hans föräldrar var ännu i livet och i likhet med Mats hade han många släktingar som bodde i trakten.

Efter att ha skjutit ihjäl Mats så hade Staffan Sigfridsson flytt till Norge men där blev han som misstänkt spion fängslad i Christiania (Oslo). Han rymde sedan även därifrån och begav sig till Österdalarna för att bli knekt och ge sig iväg med armén. Samvetet tvingade honom dock att bekänna gärningen och på order av landshövdingen Jonas Cedercreutz greps han därför och skickades till Örebro. Efter att ha hållit sig undan rättvisan i 1 1/2 år kunde ärendet så äntligen behandlas av domstolen.

De inkallade vittnena berättade inför rätten ungefär samma sak som gärningsmannen själv angående händelserna i de djupa värmländska skogarna. Osämjan grannarna emellan ska ha börjat med att Mats Matsson tog två slipstenar från Sigfrid en dryg månad innan dråpet. När Sigfrid krävde att få tillbaka stenarna blev Mats så pass upprörd att han hotade att skjuta ihjäl honom, ett hot han sedan återupprepat vid ett flertal tillfällen.

Sigfrid berättade att han fruktat för sitt liv och när de bägge råkade på varandra i skogen mellan Höljes och Aspberget en dag i början på maj 1712 så började de gräla och vid ett tillfälle när Mats satte ner sin bössa så passade Sigfrid på att ta denna och sköt ett skott som ändade Mats liv då han var rädd att hans eget liv skulle sluta på samma sätt efter de upprepade hoten. Rätten frågade Sigfrid om hans syfte var att skjuta änderna som kom flygande förbi men han var ärlig och svarade att han tänkt skjuta Mats i låret så att han kunde komma undan honom.

Flera personer vittnade inför rätten om att Mats Matsson varit ”en mycket bitter karl till sinnes” som dessutom hotat sin egen bror Klemet till livet. Klemet hade även han tagit hotet på allvar så till den grad att han inte vågade sig hem till familjen igen på två veckor och då i sällskap med häradsdomaren och flera andra som ”med möda” kunde övertala Mats till försoning. Förövaren Sigfrid Staffansson berättades i motsats ha varit en lugn och stilla ung man.

Även om Sigfrid själv känt sig mer eller mindre tvingad till denna gärning så kunde inte rätten se att han skulle ha varit så pass hotad att han skulle behövt skjuta ihjäl Mats. Sigfrid dömdes därför till döden och avrättades därför på Ulvheden i Norra Ny socken den 17 april 1714.

Även om Mats Matssons och Sigfrid Staffanssons liv fick ett sorgligt slut så finns det idag många tusen svenskar med rötter i norra Värmland som kan leda sitt ursprung till släkterna Muhoinen och Siekkinen.

Vill du veta mer om din egen släkt? Bli då medlem på Släktingar.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *