Dårarnas slott – ett av Sveriges första mentalsjukhus
Vid Rålambshovsparken i Stockholm ligger en pampig, slottsliknande byggnad som i folkmun kallades för Dårarnas slott. Egendomen, som egentligen hette Konradsberg, fungerade som sinnessjukhus i mer än 100 år och var när den byggdes ett av Sveriges första riktiga mentalsjukhus.
Ett modernt nytt sjukhus
År 1861 invigdes ett av Sveriges allra första mentalsjukhus under namnet Stockholms hospital för sinnessjuka. Det ansågs då vara mycket modernt och fick så småningom namnet Konradsberg efter Konrad Heijsman som ägt en gård i närheten på 1770-talet.
Det nya mentalsjukhuset var ett ambitiöst projekt som planerats under en längre tid. Överläkaren Karl Ulrik Sondén (1802-1875) vid det gamla Danvikens hospital – med rötter från Gustav Vasas tid – hade alltsedan 1830-talet propagerat för ett helt nytt sinnessjukhus i Stockholm då han inte ansåg det vara realistiskt att försöka upprusta Danviken. Vid 1850-talets mitt påbörjades så äntligen hans efterlängtade projekt. Sjukhuset ritades av arkitekten Albert Törnqvist och tog fem år att färdigställa. Runt den slottsliknande huvudbyggnaden anlades en stor park.
Konradsberg öppnar sina dörrar
Med start den 29 november 1861 flyttades så också de första 101 patienterna till Konradsberg från det nedgångna Danvikens hospital och verksamheten kunde börja. Tanken med det stora parkområdet var att patienterna skulle kunna röra sig fritt i naturen istället för att sitta inspärrade på sina avdelningar. Sverige hade hittills inte haft någon professor i psykiatri men Sondén hade sedan länge haft visionen att det nya sjukhuset även skulle fungera som undervisningssjukhus. Därför inrättade man på Konradsberg en professur. Första innehavare av denna blev överläkaren Vilhelm Öhrström som var verksam på sjukhuset fram till 1882.
Mindre opium i mentalvården
Öhrström skrev under sin tid på Konradsberg många artiklar om hur han ansåg att vården av sinnessjuka skulle förbättras. Han önskade bland annat se att opium användes i mindre utsträckning och endast till patienter som led av ”melankoli” samt att tvångsmedel inte borde tas bort från vården då det i många fall gagnade patienten. I verksamheten lät han främst använda sig av tvång för att patienterna inte skulle störa andra människor och såg det inte som ett botemedel. Han ville inte heller ha vansinniga straffånger tillsammans med ”vanliga” sinnessjuka men så fortsatte det fram till dess att Långholmens Centralfängelse år 1921 fick en egen avdelning för sinnessjuka.
Stillsamma och osnygga
Patienterna som togs in på Konradsberg delades upp i grupper. Förutom den vanliga indelning på män och kvinnor så delades de in beroende på sinnestillstånd enligt följande:
- Lugna och renliga
- Oroliga
- Stillsamma och osnygga
- Stormande och våldsamma
1:a klass gav bättre mat
Förutom indelningen efter kön och sinnestillstånd så hade man också en indelning i klasser utifrån vem som stod för den ekonomiska ersättningen för vården. 3:e klassens patienters vistelse på Konradsberg betalades helt av stat eller kommun. 2:a klassen bekostade vården delvis på egen hand medan 1:a klassens intagna betalade hela vården ur egen ficka. Detta resulterade i färre patienter per rum, stoppade möbler och en något mer tilltalande matsedel.
Maten på Konradsberg var mycket enformig med exakt samma matsedel från vecka till vecka en bra bit in på 1900-talet. På onsdag serverades patienterna av 2:a och 3:e klassen sill och gröna ärter till middag medan 1:a klassens intagna fick färsk köttsoppa på pepparrotskött med sås samt pannkaka med socker till efterrätt.
En dubbelmördare anländer
I Harakers socken i Västmanland levde den före detta soldaten Olof Andersson Holm (1837-1920) som fått avsked från tjänsten på grund av sinnessjukdom och nu istället livnärde sig som smed. En dag i april 1872 inträffade en fruktansvärd tragedi då han – som berättades ha varit lugn och beskedlig fram till nu – helt plötsligt slagit ihjäl sin svärfar och dennes syster med en hammare och ett kokkärl. Han hade även misshandlat den senares man så svårt att man var övertygad om att han inte skulle överleva. Andra personer i närheten kunde slutligen övermanna Holm som uppgavs ha varit en ovanligt stark man.
Olof Andersson Holm kom efter detta att vistas på Konradsberg men flyttades vid 1900-talets början till Säters hospital där han också avled.
Sveriges radio har också spelat in ett program om Konradsberg:
- Slott och gårdar ödeläggs i jakten på olja i krigstidens Sverige
- Naturliga och onaturliga koppor – den första utrotade sjukdomen